I fredags kväll drog vi till Nybro tillsammans med en klubbkompis. Vi har boka boende på ett lägenhetshotell i Boda, två mil innan Nybro. För en billig peng skulle vi kunna bo alla tillsamman med våra hundar. Tja, det fanns en anledning till att det var billigt. Boda i sig är en riktig håla i stil med Kattarp. Sjavigt, ofräscht och billigt. Vi lyckades så småningom lokalisera vårt boende och möttes av en lapp på dörren som medelade att vi skulle hämta vår nyckel på värdshuset på Storgatan. Vi hade precis kört Storgatan fram och tillbaka utan att se något värdshus. Anledningen till att vi inte hade noterat värdshuset var att det inte såg ut som ett värdshus utan snarare som en sjavig spansk bodega. Ingen hemma. Många telefonsamtal. Hysteriska skratt. Irritation. Drömmar om Scandig i Kalmar. Till slut fick vi veta att vår nyckel befann sig på boendet, hos den andra hyresgästen.

När vi klev in i lägenheten förstod vi varför det varit så billigt. Jag hade nog tänkt mig vandrahemsstandard, enkelt med fräscht. Detta liknade mer gamla Agdas hem, efter att hon flyttat till hemmet och barnen skulle rensa lägenheten. Udda gamla möbler, sängar överallt och mysko kuddar med blommiga överdrag och volang. Jag är glad att vi skulle ha egna påslakan med för hundarnas skull, jag hade vägrat sova i det om de erbjöd. Det enda som faktiskt var OK var toaletten. Fast det kunde ju gott ha funnits mer än EN toarulle.

Efter allt jox med boendet så kom själva tävlingen lite grand i skymundan, trots att det för min del blev årets viktigaste. Nova skulle ta sin sista pinne i hoppklass för att kvala till SM. Dagen startade faktiskt med hoppklass. Banan i sig var inte alls svår, den hade bara ett ställe som jag tyckte var knepigt, men generellt var den alldeles för lätt. Jag startade först med Spice, det var skönt att köra banan en gång innan jag skulle in med Nova. Spice gick fint ända till det där svåra stället där jag såklart var helt felplacerad. Disk. Nåväl. Bättre lycka med nästa hund.

Nova var inte på sitt snabbaste humör men jag tänkte att en nolla alltid är en nolla. Men på en vanlig j*vla rund tunnel tog det stopp och vi fick en vägran. Det var det SM-et det!

Mellan hoppklassen och agilityklassen hann Miza in och springa lite också. Agilityklassen tog hon sig runt med nöd och näppe, gungan är svår tycker Miza. Och säcken med. 25:e plats med många fel blev det. I hoppklassen gick det bättre och det var bara säcken som strulade. 19:e plats och ca. 10 fel.

Agilityklass 3 var inte heller speciellt svår, men det fanns passager där man kunde välja handling och spara en del tid om man valde rätt. Både Nova och Spice nollade, Nova med lite tidsfel och Spice prestation räckte till en 5:e plats.

Ibland händer saker som gör att man blir väldigt glad och nästan lite rörd. Efter agilityklassen kom domare Nisse fram och sa att han inte hade tittat på hunden utan bara på mig, att det är sällan en domare får se någon springa banan precis som denna hade tänkt sig. Att jag körde min hund så jäkla fint och handlingen var som poesi. Den karamellen kommer jag att suga på länge!