Såhär långt upp har jag nog aldrig varit och tävlat, om man inte räkna USM i Piterå 2001. Jag har hört en del om skillnaden mellan sydsvenska banor och banor i norr. Och nu fick jag se exakt hur stor skillnaden var. Första dagen började med agility lag och banan var en... klass 1. Faktum är att klass 1 i söder är svårare en banan vi sprang. Och så fortsatte det. Att jag diskade mig så mycket som jag gjorde berodde på:

1. Banorna var så lätta och tråkiga att jag inte orkade engagera mig. Jag vill ha teknik före racing.

2. Spice var definitivt ur form

3. Nova fortsatte att göra fula blindbyten på mig.

Några banor hade de faktiskt fått till riktigt bra och där placerade jag mig faktiskt. Både Nova och Spice plockade pinnar på lördagen. Laget fick förresten en pinne på torsdagen.

När jag inte sprang i den mördande hettan så satt jag i mitt tält och sålde grejjor eller läste en god bok.

Vi bode på en liten supermysig camping på andra sidan Gävle. Tyvärr var det 40 minuter att köra från tävlingsplatsen och jag vet inte hur många gånger vi körde fel, för det var inte lätt att hitta. Nästan inga andra hundägare bodde där och det var väldigt avkopplande. Jag kan tycka att det blir ganska stimmigt när alla tävlande bor på samma ställe. På kvällarna satt vi i lugn och ro och grillade och avslutade med en skön promenad innan vi kröp till kojs. Lite konstigt kändes det att det fortarande var ljust vid midnatt.

Även om campingen var mysig så var den lite farlig. Vi fick veta att det fanns gott om huggorm och en björn som bodde inte långt därifrån. Myggen var många och hungriga, och min hud är inte så vacker nu. Fast värst av allt var de livsfarliga kottarna. Första morgonen när jag skulle gå på toa så halkade jag på en kotte. Jag ramlade inte men det knakade till i nacken och det gjorde precis lika ont som den gången jag fördärvade skulderbladet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan var påklädd, för jag hade aldrig kommit i några kläder efter det.

Bilfärden till tävlingsplatsen var en pina och bara tanken på att behöva tävla fick mig nästan att börja gråta. Men jag skulle tävla lag så det fanns inget att be för. Så på sätt och vis var jag tacksam för den enkla klass 1-banan. Jag bara skickade på Spice och bakombytte överallt. Det var en av de få nollorna hon gjorde på hela tävlingen...

Jag klarade mig igenom hela dagen med totalt sex lopp, även om jag var sugen att åka in på akuten. Men på något vis överlevde jag, kanske var det värmen, och på natten lyckades jag nog ligga till det hela för på morgonen var jag bara lite stel.

Nu är vi hemma och vänder några dagar och tar hand om hus och hem, innan vi ger oss ut på nya äventyr.

Som vanligt åkte vi vidare från Åtvidaberg till Åkersberga och familjen Köster. Vi brukar stanna ett par dagar innan vi åker hem, men i år blev det en kort visit eftersom hela gänget skulle fortsätta upp till Skutskär och mer tävlande.

Det blir alltid mycket pratande när Tina och jag träffas, både om hundar och allt mellan himmel och jord. Vi hann knappt fram innan jag och Skrutt blev ivägsläpade på valpträff. Massa mysiga BC-valpar, kullsyskon om jag inte fattade fel, Tinas Zimra och Naya och så Skrutt.

Efteråt tränade vi lite agility, första gången på en annan klubb för Skrutt.

På kvällen blev det god mat och dricka och Nova höll på att drunkna i poolen. Framdelen halkade liksom i och jag trodde bakdelen skulle följa med så att hon kunde simma. Men det gjorde den inte och hundstackaren fick inte luft. Som tur var badade Tinas dotter i poolen just då och kunde rädda Nova. Men hon var rätt spak efteråt.

Innan läggdags tog vi en promenad och på ängen släppte vi hundarna. Vi hade inte gått många meter förrän vi såg ett skarpt ljussken. Och sedan började det dundra. Det var inte åska utan raketer. Nova drog iväg med Miza i hälarna och skulle döda dem och jag skrek åt dem att komma tillbaka. Till slut lyssnade de och jag kunde koppla dem. Rupa hade jag inte släppt, Spice och Skrutt kom snällt. Men Zimra var borta och det var bara att börja leta. Resten av hushållet kom för att hjälpa till, vi hade inte hunnit så långt, och till slut kom hon springade i mörkret. Men då var vi istället av med Nixxa. Jag kunde svurit på att jag sett henne när jag kopplade mina, men nu var hon bort. Det dröjde inte länge förrän vi fick besked om att hon sprungit hem. När vi kom tillbaka bestämde jag mig för att se hur Skrutt mådde, han har ju aldrig varit med om raketer tidigare. Han verkade okej, men när jag tittade på tandköttet såg jag att han var alldeles blek. Så en chock hade han nog fått. Vi höll ögonen på honom resten av kvällen och på morgonen var allt bra.

Vi hann såklart med en del shopping också och en tur till stranden. För Skrutt var det första gången på stranden och han hade skitkul. Nova var den som badade mest. Finlandsfärjorna passerar bara ett par hundra meter ut och det blir massor med vågor att jaga. Nova vallar gärna vågorna, något som Spice inte gör. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att vågvallandet bara hoppat över en generation och Skrutt vallade som en galning.

Nedan följer en bildbomb från stranden.

Nu är det semester och då är det tydligen meningen att man ska rensa ogräs, klippa gräsmattor, bränna sig i solen och måla huset. I Dårpippiland skiter vi högaktningsfullt i detta och drar på agilitysemester. Alla sätena ut ur bilen och in med hela butiken, för här ska krängas hundgrejjor!

På fredagen åkte vi till Åtvidaberg för att tävla Kanonsabotören. Denna tävling har vi varit på varje år så länge den har funnits. Bra underlag, utmärkt boende intill tävlingsplatsen och vältrimmade funktionärer. Tävlingsdagarna är aslånga, men det gör liksom inget när banorna aldrig står stilla. Mitt på dagen bryter man förvisso 30 minuter för att Solkanonen avfyras. Men det är planerat och man hinner gå på toa och käka lunch. Det stör inte eftersom man vet att det beror på att de med skotträdda hundar ska kunna åka iväg.

Eftersom husse dömde så fick jag äran att tävla Miza. Hon har haft ett långt tränings- och tävlingsuppehåll och blivit behandlad för en gammal sträckning. Inte har hon blivit supersnabb men visst går det fortare än vanligt. Placeringar i övre halvan av resultatlistan med en 10:e plats som bäst. Hon fick till och med en stor rosett!

Nova och Spice var det lite si och så med. De tog varsin pinne på ganska höga placeringar men för övrigt var det mycket disk. Nova har börjat göra fula blindbyten på mig och hittar på egna vägar. 

Här är ett av Spice bättre lopp. Hon imponerade grymt på mig med sina snäva svängar, något som normalt sett inte är hennes grejj. Tyvärr river hon ett hinder så jag fick aldrig veta vad en nolla hade räckt till.

På allra första semesterdagen åkte vi till Varberg för att tävla på deras kvällstävling. Eller, jag tävlade och husse dömde. Som vanligt går det i hundratjugo knutar på deras tävling och jag tyckte att jag sprang hela tiden. Först var det agilityklass och både Spice ochNova skötte sig riktigt fint. de slutade på 5:e respektive 7:e plats. Pinne till Spice men ingen till Nova.

Hoppklassen var riktigt knivig, ritad av husse. Jag gillar sånna banor även om starten gav mig lite ågren. Men båda hundarna satte suveräna nollor och gick in på samma sekund. Det slutade med att Spice kom 2:a och Nova 3:a. Båda fick pinne och Spice blev därmed klar för SM 2012. Men det bästa av allt var att Nova tog sitt sista cert och därmed kan titulera sig SEAg(hopp)Ch Smedjenäs Black Poppet.

Till midsommarhelgen anordnade södra distriktet sin första inofficiiella utställning på många år. Jättekul att det äntligen blev av!

Jag blev ombedd att sponsra och ha försäljning. Och så skulle jag ställa ut också. Alla undar var välkomna, även de som hade fel storlek, ståndöron, feltecknade eller kryta. Jag anmälde bara Skrutt och Nova, jag tyckte det räckte. Till min glädje upptäckte jag att även Twice var anmäld och jag skulle få en egen uppfödargrupp med mina två valpar. Kul!

På plats anmälde vi dessutom Skrutt och Twice till parklassen, Miza anmäldes också tillsammans med Tessans Wessla, Nova fick vara med i Bästa trefärgad och både Skutt och Twice fick tävla med pappa Caesar i uppfödargruppen. En fullspäckad dag med andra ord.

Skrutt var först ut i hanar 6-9 månader. Han är rolig Skrutt, alldeles hopplös att utställningsträna men är jätteduktig i ringen. Beröm av utomstående fick vi, alltid kul. Tvåa kom han, efter en betydligt mognare hane.

Och sedan var det Twice tur i tikar 6-9 månader. Hennes klass var betydligt större än Skrutts. Och mig tusan om den lilla stollen inte blev placerad tvåa hon också. Glad och stolt uppfödare är jag allt!

Sedan blev det lång paus för oss, öppenklasshanarna var grymt många och det hela tog tid. Men till slut var det dags för Nova. Som vanligt snyggare än snyggast tog hon hem segern i tikklassen. Tyvärr föll hon mot hanen i BIR:et. Hon hade lite lite päls tyckte domaren. Nåja, BIM är ju inte så dumt.

Efter det rasslade det på och jag var inne i ringen hela tiden. Först var det avelsklass för valpar. Min grupp blev tvåa, mycket jämna och lovande valpar, tyckte domaren.

Sedan gcik vi in i uppfödargruppen med Caesar. Den vann vi. Tyvärr var det ingen annan som ställde upp, det hade varit kul med lite kamp.

Och så var det dags för parklassen. Tyvärr blev vare sig Skrutt och Twice eller Miza och Wessla placerade. Inte heller Nova blev placerad i Bästa trefärgade.

Men det var en vansninngt trevlig dag och jag hoppas att detta kommer att bli ett årligen återkommande event.

  Foto: Stig Blom