Ja, då var man tillbaka i vardagen igen. På sätt och vis ganska skönt men det känns segt att komma igång. Jag jobbade två dagar mellan nyår och trettonhelgen men det var så lugnt och skönt att det knappast räknas som jobb. Så på sätt och vis känns det som om jag har varit långledig. Hundarna har helt klart gillat att jag har varit hemma så mycket. Vi har verkligen vilat oss i form och inte gjort många knop. Vädret har också gjort att det har blivit mycket sofftid. Jag är glad att jag har en ras som gillar att ta det lugnt när omständigheterna kräver det.

Träning av lite olika slag har vi hunnit med. Jag samlade ihop alla mina privatlektioner till en enda kurs - Agility för alla - och höll den en eftermiddag på Bialitt. Efteråt tränade vi såklart på egen hand och ja, det gick lite si och så. Skrutt måste få träna varje vecka om han ska klara av att hålla ihop sin hjärna. För annars bara springer han som en idiot och slår nästan ihjäl sig. Så vi måste försöka klämma in några fler organiserade träningstillfällen innan kurserna börjar.

Myzzli hänger såklart med och miljötränar. Hon är ganska tuff den lilla räkan och blir tvärilsk när de andra får springa på banan utan henne. Jag har börjat jobba med klicker och hon tycker den är kul. Trampa på lock är påbörjat och så ska vi lära oss skillnaden på sitt, ligg och stå. Hon är fruktansvärt envis, den lilla blå, och vill hon inte så vill hon inte.

Tant Rupa närmar sig sin 15:e födelsedag. Det märks att hon är riktigt gammal nu. Hon haft problem med någon oidentifierad infektion som inte gick att diagnostisera. Veterinären vågade inte sticka i urinblåsan eftersom den var så liten och skrumpen och blodådrorna är obefintliga. Så han tog till ett gammalt hederligt trick: näsan. Redan efter en dags behandling var Rupa mycket piggare och luktade betydligt trevligare. Hon ska gå på östrogentabletter för sin inkontinens och just nu går hon på maxdos för att få stopp på det. Men det gör att hon luktar ung flicka och väldigt gott, så Skrutt uppvaktar henne flitigt men respektfullt.

Annars känns det mest som om livet befinner sig i vänteläge. Och väntar gör vi. På löp. Vi kan inte planera någonting förrän det är färdiglöpt och parat. Och sedan måste vi vänta lite till och göra ultraljud så vi kan planera om ifall det inte gick som vi tänkt. Så tävlingar och annat får vänta. Eventuellt kommer Spice att kunna tävla på någon tävling innan magen sätter stopp, men Miza får nog fortsätta ha semester tills dess att eventuella valpar är födda.

Målen för 2012 och utväderingen av förra årets mål håller jag på att fila på. Och så har jag ju Skrutts officiella debut att se fram emot, i slutet av maj.