Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under februari 2012

Av Linda - 27 februari 2012 17:55

Igår var jag och Spice i Borås och tävlade tillsammans med resten av laget. 4 x lagklass stod på schemat och tanken var att vi skulle bli klara för SM.

Vi åkte hemifrån i god tid och hade tänkt hinna äta lunch och rasta hund innan vi skulle starta. Men när vi kom fram, 1 h och 15 minuter innan banvandring, stoppas vi av vår lagkompis som meddelar att vi måste skynda oss och att de tänker starta banvandringen typ nu.

Vi var många mediumförare som anlände just då, så vi fick i alla fall dispens att gå på toa. Men sedan drog det igång! Eftersom det bara var small och medium så gick tävlingsdagen fort. Banorna var lite si och så och överlag tyckte jag att de var på tok för enkla. Utom den sista hoppklassen där man faktikt fick jobba med svänga och byten och inte bara råflänga. I medium var det konkurrens mellan flera bra lag och det var bara nollan som gällde.


Hur gick det då?

I den inledande agilityklassen kom vi 3:a och det delades ut två pinnar.

Den andra agilityklassen vann vi och tog näst sista pinnen.

I första hoppklassen sprang vi som dårar och satte fyra nollor. Tyvärr räckte det bara till en 4:e-plats, 4 hundradelar utanför pinnplats...

I sista hoppklassen hade vi slagläge. Vi startade som sista lag och det räckte med att vi kom runt felfritt. När jag startade hade vi en femfelare med oss i bagaget. Så jag skulle bara gå in och nolla. Tyvärr hände precis samma sak som i Karlshamn. Jag skickade in Spice i fel tunnelhål utan att märka vad jag gjort. Så istället för att vinna blev vi åter igen 3:a och missade pinnen. Åh, vad det grämer mig!


Nästa helg är det absolut sista chansen att ta den där förbannade pinnen!



ANNONS
Av Linda - 25 februari 2012 18:28


Åh, vad jag är glad att vi köpte Myzzli! Maken till solstråle och glädjespridare får man leta efter. Fast samtidigt gör hon mig ofta så arg, så arg. Som när hon äter sladdar. Eller drar ner min kläder från stolen och släpar runt dem på golvet, gärna genom en kisspöl. Eller när hon står i carporten och bara vägrar att komma in eller låta sig fångas. Fast för det mesta tycker jag att hon är jättehärlig.

Hon har varit en lite utmaning att jobba med, just för att hon är så glad och positiv. Hon tar liksom ingenting på allvar och det bara tramsas. Då finns det tyvärr inte heller så mycket att belöna.


Agilityträningen har kommit igång så smått och där artar det sig riktigt bra. Ännu så länge är det bara tunnlar och långa mjuka svängar vi tränar.



Jag har med viss skräckblandad förtjusning sett utställningsdebuten närma sig med stormsteg och idag var det dags. Vi har tränat ihärdigt, men det är svårt när valpen är så glad att den flera gånger ramlat ner från bordet. Nu i veckan blev jag dessutom sjuk med svåra magsmärtor och akutbesök, att min sista-minuten-intensivträning totalt gick i stöpet. Jag förväntade mig verkligen inte mycket av dagen.

men alla mina farhågor kom på skam. Myzzli skötte sig med den äran och blev minsann BIR. Tyvärr blev hon oplacerad i gruppen, men vad gör väl det när man får superfin kritik?


"Feminin mycket tilltalande tik med utmärkta proportioner. Utmärkt välskuret uttrycksfullt huvud med för åldern välburna öron. Utmärkt över- och underlinje. Välkroppad för åldern. Visas med underbar attityd och utstrålning. Rör sig väl. Lovande päls. Trevligt temperamnet. Välvisad!

 

  Foto: Syliva Ardenstedt-Blom

 

 

ANNONS
Av Linda - 20 februari 2012 22:33

Ganska ofta glömmer jag att hundar, agility och träning är en stor del av mitt jobb. Och att själv gå kurs faktiskt också är jobb. För det är ju så himla roligt. Sedan två år tillbaka är jag tjänstledig några timmar i veckan för att hinna med mitt andra jobb - att träna hund och hålla kurs. Andra tråkiga och ledsamma arbetsuppgifter följer såklart med men så är det ju med alla jobb. Att uppdatera hemsidor och räkna ut moms i flera timmar är minsann inte det roligaste. Mina båda jobb är ofta ganska stressiga och inte helt lätta att kombinera rent tidsmässigt men variationen och känslan av frihet, att inte sitta fast på enbart en arbetsplats gör det mödan värt.

För några år sedan hade jag en galen tonåring som ville praktisera i Hunderian och eftersom vi kände henne väl så sa vi okej. "Eleven ska få kännedom om vanlig förekommande arbetsuppgifter på arbetplatsen" stod det i betygsunderlaget jag fick. Alltså fick jag sätta mig och skriva. När A4-sidan var fylld kunde jag konstatera att mina "vanligt förekommande arbetsuppgifter" i Hunderian inte alls var speciellt glamorösa. Men de var väldigt varierande. Så eleven fick klippa hund, bada hund, rasta hund, träna hund, prismärka varor, baka muffins till alla helgkurser, dammsuga och sy halsband. Och mycket mer. Galningen kom tillbaka för ytterligare en prao-period. Så jag har nog ett ganska roligt jobb.

Nackdelen med mitt arbete är att det är mycket helgjobb.


Fast denna helgen kändes det inte så farligt, för då gick jag själv kurs. Annica Aller är min guru och stöttepelare, den som hjälper mig att bringa reda i oredan. Alla som följt mig och Spice vet att Pirayan inte har det så lätt med hörseln på agilitybanan. Annica har hjälpt mig jättemycket och gett mig de verktyg jag behövt för att få Spice dit jag vill istället för att bara springa på i rasande tempo. Nu när jag äntligen, efter mycket svett och tårar lyckats få det att funka så får jag en Skrutt. Skrutt är lika lyhörd som Spice är döv. Skrutt är lika vändbar som Spice är ovändbar. Med Spice måste man göra på ett sätt och med Skrutt precis tvärt om.

En stor skillnad är att Spice alltid varit så snäll och förlåtande, och även om jag inte gjort helt rätt så läser hon mig så fint och hittar vägen själv. Skrutt däremot blir asförbannad och någon av oss gör fel och bara vrålar och skriker. Och jag tappar koncentrationen helt när han gör så.

Helgens övningar har varit aningen för svåra för honom och jag har fått ett par utbrott på hans vrålande. För mig har det varit en tuff uppgift att tänka helt tvärt om mot vad jag brukar, hålla rätt på mig själv samtidigt som jag minutiöst måste visa min vrålande hund rätt. Vi klarade inte av någon övning utan att dett blev fel på minst ett ställe, oftast flera. Så nu har jag en diger lista på saker vi måste ta tag.

Men när den hunden blir färdig - då får agilitysverige se upp!

Av Linda - 13 februari 2012 22:41

Just som tävlingssäsongen drar igång så kom snön.

Idag åkte vi till Karlshamn för årets första officiella tävling. Det är inte utan att man börjar bli sugen på att komma igång på riktigt. Vi har tränat ganska sparsamt i vinter även om vi har tillgång till inomhusträning när vi vill, och i den mån vi har tränat så har jag lagt mycket krut på Skrutt.


Tävlingen inleddes med en mycket trevlig agilityklass. Banan var inte jättesvår men det fanns passager där man kunde tjäna in tid. Spice var grymt taggad och jag riktigt kände kraften pulsera från henne när jag lämnade henne i starten. Loppet igenom hade jag en skön känsla i hela kroppen och jag var placerad precis där jag skulle. Utom i sista delen. Fast att jag hela tiden påminde mig själv om att inte springa ifrån henne vid sista tunnelutgången så gjorde jag just det. Så svängen där efter blev vidare än tänkt och Spice slog dessutom av på farten. Troligtvis kostade det misstaget mig vinsten. Nu fick vi nöja oss med att "bara" bli 3:a. Det var SM-pinne nr. 33 och jag vann ett solsegel, vilket jag blev väldigt glad över.


Eftersom ridhuset bara rymde en bana så blev det lite tid att slå ihjäl mellan klasserna. Men vädret var underbart så det vara bara att promenera. När var ute så fattade Skrutt att det pågick agility någonstans i närheten och blev helt oregerlig. Nästa gång jag gick ut i bilen för att hämta Spice så hade han tuggat upp detaljer på sitt Back Om Track-täcke som hämnd.


Hoppklassen var lite meckigare med fler handlingsalternativ modell "hinner jag så gör jag såhär, hinner jag inte så gör jag såhär". Det fanns också en hel del tunnelhål bredvid varandra att hålla reda på.

Jag satsade och ibland hann jag och iblan hann jag inte. Men hur som helst så blev det en ganska bra tid och jag kände mig nöjd. Tills jag fick veta att jag blivit diskad för att ha sprungit fel väg. Jag blev helt ställd, jag tyckte jag sprang rätt hela vägen. Och jag har tittat på filmen flera gånger och jag kan inte avgöra om jag om medvetet skickar Spice på fel tunnelhål eller om hon helt enkelt tog fel. Men varför jag inte märkte något är en gåta.


Myzzli var med inne i ridhuset och minglade hela dagen. Till slut blev även hon trött och frusen och bäddade med lite hjälp ner sig i filten.


 

Av Linda - 9 februari 2012 18:51

Idag har Rupa fått somna, 15 år och 6 dagar gammal. Hon har varit gammal och skruttig så länge att jag knappast minns hur det var när hon var ung. Men hela tiden har det funnits ljus i blicken och vid varje veterinärbesök har vi fått veta att det inte är dags ännu.

Efter helgen som gick så har ljuset gradvis slocknat och i morse var det alldeles svart. Beslutet var lätt att fatta men när man står där och veterinären ska göra sitt jobb, då känns det så svårt. Sorgen och smärtan är där, men den är mycket dovare än när Nova rycktes ifrån oss. Vi har länge varit beredda på att Rupa en dag inte skulle finnas med oss så på något sätt så har vi redan hunnit igenom en del av sorgearbetet. Faktum är att minnet av Novas död gjorde mycket mer ont idag, fast att det var Rupa som låg där.


Lilla Rumpehunden, så mycket du har hunnit vara med om! Att du själv haft en aktiv tävlingskarriär är det nog inte många som minns, än mindre än att du faktiskt tog ett USM-guld i lag. Och alla utställningar vi varit på där BIR och Stora ringen på My Dog smäller så högt.

Vem ska nu vara polis och lära alla valparna att veta hut?

Det kommer att bli så tomt utan dig! Jag kan se dig framför mig hur du värdigt skider fram över parketten och allt stoj och väsen stannar av. Du hade pondus, lilla hund!


Skorpans TT Rupa von Fnupp

1997 - 2011 


 


 


 


 


 


 


 


 


  

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se