Igår var vi och ställde på en inofficiell utställning i Laholm. Vi var där ifjol och det var himla trevligt - stort rymligt ridhus, trevliga funktionärer och god mat i cafeterian.

I år var det minsann inte välorganiserat.

Till att börja med så stod det fel i katalogen på sheltisarna. De hade placerat hundar i fel klass och de hade glömt markera vilken klass som var vilken på sina ställen.

Myzzli var först in och hon skulle tävla mot en annan tikvalp som jag visste inte var där. Ringsekreteraren talade i samtalston och blev skitirriterad för att ingen gick in i ringen. Till slut rusade jag in med andan i halsne och bedömningen började. Domaren var en äkta bruksmänniska och hade nog läst sheltiens standard lite knapphänt. Myzzli fick dålig kritik och med knapp nöd ett HP. Han var mest kritisk mot hennes framsjutna skuldra och pekade någonstans mitt på rygggen - där borde skuldran vara...

Ut med Myzzli och in med Skrutt, ringsekreteraren försökte fortfarande göra sig hörd och var lika irriterad över att ingen lyssnade.

Skrutt blev bedömd och det var samma sak där, skuldran borde ha suttit mer på ryggen osv.

ut ur ringen för en kort paus innan jag ska in med Spice. Husse räckte mig båda kritikerna så jag kunde läsa. Då såg jag att Myzzlis kritik var skriven på fel hund, det vill säga på tikvalpen som inte kom. I samma stund efterlyser ringsekreteraren en hund som ska in i ringen. Det visar sig vara mig och Skrutt hon letar efter. Jag skulle inte alls varit inne i förra klassen, hunden som skulle varit ensam där dök inte upp och hon brydde sig inte om att kolla några nummerlappar, det var vårt jobb att komma in med rätt hund. Himla lätt när man inte hör vad människan säger och hon bara snäser och fräser.

Så istället för att vinna klassen fick jag lämna tillbaka min rosett, få en ny bedömning och nöja mig med att komma tvåa.

Kort paus och sedan in med Spice. Hon föll honom bättre i smaken, men hanen vann och Spice blev BIM.

Så tänkte vi, nu ska vi vänta hela långa dagen till det blir dags för gruppfinalen. Då kommer ringsekreteraren igen och efterlyser Myzzli, för NU var det minsann gruppfinal. Myzzli låg och vilade på buren utan koppel, men det fanns knappt tid att sätta det på henne och borsta lite. Endast Myzzli tävlade och vann.

Vi började samla ihop oss för den långa väntan inför BIS-finalen när ringsekreteraren dök upp. Jag skulle lämna tillbaka rosetten för det hade blivit fel, det var fler hundar som skulle varit med i finalen. In med Myzzli igen, som vid det här laget satt i buren. Lång väntan i ringen på collievalpen som de skulle "hitta". Till slut var alla tre på plats och bedömningen kunde börja. Ja, inte helt oväntat placerade han Myzzli sist.

Kritikerna var så märkliga och usla att jag inte ens tänker publicera dem. Jag kan inte ens säga att det blev ett bra träningspass av denna dagen, för jag var så grymt irriterad på den sura ringsekreteraren, den nonchalanta domaren och den usla organisationen. Inoff eller inte, jag har lagt ner mycket tid på att göra mina hundar iordning och jag tycker nog att man kan kräva lite mer respekt från arrangör och funktionärer.

Nåja, dagen slutade i alla fall betydligt trevligare hemma hos en uppfödarkollega. Efter en god lunch, fika och hundsnack så kändes dagen mycket bättre.