Dygn 21 är en viktig höjdpunkt i en valps liv. Ute i det vilda är det på 21:a dygnet som valparna lämnar lyan för första gången. När jag ser dem kravla omkring i hagen så kan jag knappt fatta att det bara är tre veckor sedan de var fullkomligt hjälplösa. Nu går de på ganska stadiga ben och har för första gången fått äta riktig mat. Jag har byggt ut komposten kring valplådan så att de har fått mera utrymme och Miza kan får mera avstånd samtidigt som hon ändå är hos dem. Valparna klarar sig glatt långa stunder när Miza är ute eller chillar på soffan en liten stund. Har de bara fått mat så klarar de sig själv. Häromkvällen blev det dock ett litet missöde när vi släppte ut Miza för kvällsrastningen. Miza hade knappt hunnit ut förrän det började morras, skällas och pipas något förfärligt i lådan. Det var inte förrän Miza kom in igen som vi fattade att valparna var vrålhungriga. Vi filmade en snutt, för de lät så vansinnigt roligt.

Veckorna rusar på med farlig fart även utanför valplådan. Vi har tre kurser i veckan och snart börjar tävlingarna. En längre tid har vi planerat att verkligen ta tag i trädgården och göra den färdig och tävlingskalendern har varit på vår sida. Men vad hjälper det med lediga helger när det regnar, stormar och snöar? Denna helgen är verkligen sista chansen att få allting klart innan kalendern murar igen. Och valparna kommer att kräva allt mer tid ju äldre de blir.

Men idag har vi faktisk haft tur med vädret. Även om det kom en åskknall och det regnade en stund så har vädret varit bra och stundtals riktigt varmt. Så trädgården har vi kommit en bra bit med, imorgon tar vi det sista och sedan är det klart. Det har inte varit någon lätt match och jag har till och med ont i naglarna.