Som jag skrev på Facebook för några dagar sedan så är verkligen maj månad den värsta tiden på året. Det är då allting på jobbet ska förberedas för hösten och det gamla året ska avslutas. Sedan ska sommarlovet planeras. Privat har vi fullt upp med kurserna och tävlingssäsongen tar fart på allvar. Om man dessutom känner för det så kan man krydda tillvaron med en kull underbara valpar som också tar sin tid. Periodvis är jag så stressad och upphetsad att jag somnar sent, sover som en stock och vaknar innan klockan ringer. Ni som känner mig - hur ofta vaknar jag innan klockan?!

Men samtidigt som jag känner mig helt hysterisk mellan varven så njuter jag i fulla drag av allt underbart här i livet.

I helgen har vi varit på Råådalens BK - husse har dömt och jag har tävlat. I sista minuten bestämde jag mig för att ha lite försäljning med Hunderian, varför åka hem vid lunch när man kan stanna till åtta? Det gick så bra att ha med valparna i bilen när vi var i Lomma att det kändes helt okej att ha med dem i helgen.

På lördagen var vädret allt annat än behagligt med häftiga vindar och ösregn. Hundarna hade det hur bra som helst i bilen där det var varmt och skönt. Värre var det för mig som skötte Hunderian och satt och frös utanför. Det var verkligen mer november än maj och det känndes väldigt miserabelt. Men som Ior skulle ha sagt: "Vi har i alla fall inte haft en jordbävning på länge".

Idag har vädret varit mycket trevligare och bildörren har fått stå öppen hela dagen för att släppa in frisk luft. Valparna har varit själva i buren och Miza har varit ute och minglat i solskenet.

Resultatmässigt har helgen inte varit någon höjdare. Av sex lopp har vi bommat slalomingången i tre. Två nollor har det blivit, båda i lagklass. På lördagen hjälpte det inte eftersom laget redan var diskat, men idag räckte det till vinst och SM-pinne. I sista loppet blev det disk på hinder 2. Spice trodde uppenbarligen att jag visade runt om ett hopphinder och tog det från fel håll. Och så var tävlingshelgen över.

Valparna var åtminstone coolast stan och satt snällt i buren båda dagarna. De led vare sig brist på sysslesättning eller uppmärksamhet, Puckos nya husse tittade in titt som tätt för att beundra underverket.

Valparna blev för övrigt 6 veckor i fredags och det var dags att försöka ta lite ståbilder. Inte ett helt lätt projekt!  De nyfikna små rackaran ville dessutom hela tiden vända sig om och titta på allt det spännande man kunde se uppifrån bordet.