Idag har vi tävlat serietävling på Bialitt och jag sprang med både Skrutt och Spice. Förra gången fick jag klagomål på att banorna var alldeles för svåra så idag blev det bra klass 1. 700 meter långa och bara rakt fram. Nä, nu överdrev jag lite, men det kändes som 700 meter.

Spice är ju liksom Spice - (snabb), stabil och jätte, jättebra. Och Skrutt är som han är - snabb, ostabil och jätte, jättebra när han vill.

Målen för Skrutt var:

- att göra fina och stadiga kontaktfält

- att dra rakt fram utan att bli helt galen

- att göra bakombyten på hopphinder utan att flippa ur

- att ta säcken på första försöket

Kontaktfälten var jättefina och jag höll honom läääänge. Han drog rakt fram mestadels. Lite flängiga bakombyten ibland. OCH SÄCKEN TOG HAN UTAN ATT KRÅNGLA! Jag skriver det med stora bokstäver eftersom en sten föll från mitt bröst. Vilka problem jag haft med detta skithinder. Han är inte rädd för säcken, han tycker bara inte att det är värt besväret när det tar emot. Han kastar sig över den lika hysteriskt som alla andra hinder men sedan tar det stopp. Nu är förhoppningsvis debuten räddad.

Läste som hastigast på Agilitylistan att man tyckte att det kanske var dags att se över resultaträkningen för Årets Agilityhund. Kanske man skulle räkna SM-pinnar istället? Spice lyckades ju plocka ganska många förra säsongen, närmare bestämt 36 stycken. Jag är vansinnigt stolt över henne för det och det känns då efter tråkigt att läsa listan för Årets Agilityhund och konstatera att man "bara" blev 36:a.

Såhär ser i alla fall Topp 5 ut, SM-pinnar 2011.

1. Rickard Isoluoma & Lova 51 pinnar (small)

2. Sven Kalrsson & Flax 46 pinnar (large)

3. Jocke Tangfält & Amiga 39 pinnar (small)

4. Eva Leandersson & Maja 38 pinnar (small)

5. Paul Bjurehag & Axel 36 pinnar (large)

5. Linda Andkvist & Spice 36 pinnar (medium)

Känns helt OK tycker jag, om de vill börja räkna pinnar istället för poäng.

Tiden bara rinner iväg såhär på våren med jobb, kurser och valpar. Valparna växer så det knakar och upptcäkte mer och mer av världen. När vi är hemma är de tillsamman med oss i vardagsrummet och idag har de även varit utomhus ett par timmar i det vackra vädret.

I helgen har vi haft fullt upp med kurser och vad gör man när man inte kan lämna valpar och tik hemma? Jo, man lastar in hela rasket i bilen. Valparna har haft det urmysigt i buren på sin puff och Miza har njutit av alla beundrar som tittat förbi.

Nu är de förresten äntligen döpta och papprena inskickade.

Stormstjärnans Piece Of Cake "Pyttan"

Stormstjärnans Piece Of Mind "Pucko"