Årets SM var väldigt välorganiserat och det ger goda förutsättningar för oss tävlande. Så när det skiter sig kan vi åtminstone inte skylla på arrangören. Jag skulle däremot kunna skylla på den långa resan för det var satan vad segt det var. Vi kom ju givetvis inte iväg riktigt som vi skulle heller. Bilen hade varit på två olika verkstäder på förmiddagen och när vi skulle göra ett litet ärende innan avfärd så sa det "klonk" och hela hjulinställningen var paj. Så vi fick hitta ytterligare en verkstad som kunde plocka av däcken och balansera om dem. Det var i och för sig inga problem men det tog tid.

Vi kom i alla fall fram till Scandic i Borlänge så småningom och kunde installera oss på rummet.

Det absolut bästa med att bo på hotell är att få äta frukost som någon annan har fixat. Vi åt både länge och väl innan det var dags att åka till tävlingsplatsen och få Spice besiktigad. Veterinärerna var grundliga och Spice tyckte det var mysigt när veterinären tog hårt i henne och sträckte ut henne åt alla håll och kanter. Mer, sa Spice och ville knappt gå därifrån.

För att fördriva tiden innan kvällens lagtävling så åkte vi till Kupolen för lite seriös shopping. Vi avslutade med lite fika och vi satt så bekvämt att vi knappt ville resa oss för att åka och tävla.

Advance Shelties gjorde sin sista gemensamma start på SM, delar av laget lever vidare och heter numera Precept Power Pack. Vi skötte oss i alla fall bra och låg på 4:e plats inför lördagens final.

Husse var speaker hela helgen och roade sig av hjärtans lust. På kvällen gick vi tillsammans med vänner och käkade gott på grekisk resturang. Efteråt var det dags att hoppa i säng och ladda inför lagfinalen och det individuella kvalet.

Eftersom dt bodde så mycket hundfolk på hotellet så gick de med på att vi fick äta frukost tidigare, inga tråkiga frukostpåsar i år. Det tackar vi för!

Tävlingsdagen började med det individuella kvalet, en hoppklass. Den kändes inte jättesvår även om den såklart hade passager där man fick se upp eller kunde vinna tid. Speakern Tobias underhöll oss dessutom med en egenkomponerad sång som var grymt rolig. Strax innan banvandringen var slut kom jag på att det inte fanns något slalom i den banan jag hade gått. Jag hade helt enkelt missat en slinga mitt i. Men det var för sent att göra något åt, jag fick helt enkelt lära mig banan genom att titta på ekipagen före mig. Det är ju inte första gången det händer, men det är kanske inte helt optimalt på ett SM. När jag väl sprang så hade jag mer fullt upp med att komma ihåg att svänga efter den gula tunneln istället för att få bra väg. Men det räckte i alla fall till en nolla och en 14:e plats, en placering bättre än förra årets kval.

Efter en snabb lunch var det dags för lagfinalen. Spännande värre! Banan var en utmaning och innehöll ett par passager som jag hars vårt för, speciellt på slutet där jag räknade med att vara hopplöst efter min hund.

A-hunden nollade men fick lite tidsfel. B-hunden nollade. C-hunden började bra men drog på sig först 10 fel och sedan en diskning i just den passagen jag var rädd för. Så när jag skulle in med Spice så visste jag att det var nollan som gällde. Så fint hon gick min Piraya! Men när jag kom till den där jäkla passagen på slutet så tog jag i för hårt av rädsla för att hon annars skulle dra förbi. Nu svängde hon istället innanför och vi fick en vägran. Och innan jag hann stoppa henne hade hon hoppat tillbaka och disken var ett faktum. Hade jag bara tagit mig i mål så hade vi i alla fall fått ett brons. Och ja, den tabben kommer att gräma mig länge!

På söndagen var det dags för den individuella finalen och jag var grymt revanchsugen. Drömmen var att nå upp till topp-5 men jag hade vari nöjd med topp-10.

Det visade sig vara en utmanande bana med speciellt en passage som skördade offer. Jag var från början säker vilken väg jag skulle välja just där, kort och offensiv. Jag provgick en med defensiv och säker variant men på den för övrigt snabba banan så kände jag att jag inte hade råd att förlora tid där.

När jag startade hade endast ett ekipage tagit sig runt, med tidsfel. Och efter mig var det bara 13 hundar...

Jag satsade friskt redan från börjar och det kändes så bra. Och så kom vi till den där passagen där jag var tvungen att vara lite med och offensiv. Och vad för hunden? Hon går ur slalom, inte bara en utan två gånger. Då kände jag att jag verkligen inte brydde mig om vilket. Jag fortsatte utan att göra klart, min Piraya skulle få springa och vara glad.

I slutändan visade sig att att mitt defensiva och säkra vägval hade gett mig en nolla och därmed ett brons. Och ja, jag kommer att gräma mig över det också.

Men oavsett hur det går så är SM en härlig fest och en grym upplevelse. Att kunna sitta ner och titta på alla grymma ekipage som kör och känna spänningen stiga trots att det inte är någon jag känner som springer.

Nästa år går SM i Falkenberg och jag hoppas att alla som inte kvalar tar chansen att åka dit och upplever stämningen. För på SM kan allt hända!

 

Tina

22 juni 2012 10:47

Sååå duktiga ni var och jag förstår att du grämjer dig :(
Bryt ihop o kom igen ;)) tur det kommer fler SM!!!
Med Naya skulle jag behöva operera in proteset så hon blir större, fniss. Eller så tar vi o tar tag i hennes driv hon har. Kyckling har jag mutat o lockat med tidigare, så det är bara att börja arbetet FART :))
Ha en TOPPEN midsommar!!!
Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...