I helgen har det varit tävling. Tänka sig! Tävlingsplatsen som låg längst bort tog 15 minuter att åka till. Den som låg närmast tog 5 minuter att åka till. Ibland har man tur liksom.

På Söderåsen tävlade vi klass 2 och 3. Klass 2 började på förmiddagen och Skrutt och Miza fick springa varsitt lopp i hoppklassen. Miza var riktigt riktigt duktig och hennes husse var ett pucko. Husse stod och jamsade i en threadle istället för att bara springa dit och göra ett framförbyte. Att threadla är inte optimalt med en långsam hund och Miza fattade dessutom inte vad han ville. Domaren var snäll och gav inte husse någon vägran för velandet, men hela rasket kostade honom 9 tidsfel. Jag hade velat se vad loppet hade räckt till utan husses strul.

Skrutt var däremot inte det minsta duktig. Han har fått för sig att han inte kan gå in i alla tunnlar. Oturligt nog så bestod hoppklass 2 av en ryslig massa tunnlar. Jag ljuger inte om han gjorde i alla fall 4 galna snurrar på stället från tunnel A till tunnel B. Endast en av dem gav en vägran. Sedan fick vi ytterligare en vägran vid ett hopphinder på slutet. Har det börjat krånga så slutar det liksom inte. Men alt det svåra klarade han; threadlen, slalomingången och den tvära svängen efter långhoppet. Men inte tunnelingången.

Vilken tur att jag har min Piraya! Min underbara Spice som bara gör. Som en elev till mig beskrev det: "Det är som när nyckeln glider in i låset och man känner att den passar."

Agilityklass 3 var inte helt lätt och många föll i den gruvliga fällan på slutet. Ett tvärställt hinder där man ska skicka hunden ifrån sig, efter en lång och snabb raksträcka. Det kan bara sluta på ett sätt. Hela loppet igenom hade jag den där underbara känslan som man långt ifrån alltid upplever under ett helt lopp. Känslan av att allting stämmer och fungerar perfekt. Den känslan hade jag, ända tills jag kom till det där hindret på slutet. Plan A var att blindbyta efter långhoppet, men det krävdes ett perfekt släpp på hindret efter A-hindret. Jag trodde mig se att Spice tänkte svänga åt fel håll där, tvekade ett ögonblick för att se att det blev rätt, och då hann jag inte blindbyta.

Plan B var att gasta hysterisk, kasta hunden över det där hindret, se åt vilket håll den landar och där fatta att snabbt beslut på hur man ska fortsätta. Problemet var att jag inte var riktigt säker på vilket håll jag tyckte att hon landade åt. Under tiden jag funderade på det så hoppade hon tillbaka. Och då blir man diskad. Nåja, det var ju lite retligt och det hade räckt till en bra placering. men känslan i loppet kan ingen ta ifrån mig.

Hoppklassen var minsann inte heller så lätt med en dum fälla på slutet. Om man inte hade lyckats diska sig innan dess då. Oturligt nog trampade jag ner i en håla medans Spice var inne i tunnel nr. 3. Det gjorde rysligt ont när jag tänjde ut alla musklerna på ovansidan av foten. Mitt tydliga "Aj, som fan!" fick Spice att stanna i tunneln och sedan komma ut bakvägen. Sedan blev inget som jag hade tänkt, för jag hade lite svårt att springa.

På söndagen var vi på hemmaplan och det tänker jag inte skriva så mycket om. Det var som på den gamla goda tiden när vi bara hade en bana och man hade möjlighet att titta. Hela dag var behagligt sävlig och ändå var vi färdiga i bra tid.

I agilityklassen fick återigen uppleva den där känslan från start till mål. Allting blev precis som jag hade tänkt mig och vi slog många betydligt snabbare hundar just på grund av vägval och linjer. Vår prestation räckte till en 2:a-plats.

I hoppklassen fick vi en snörplig vägran efter att ha klarat av allt det svåra. Det var mitt fel att det blev en vägran för jag sprang förbi ett hinder. Jag hade för mig att det stod betydligt längre åt vänster. Men det gjorde det inte. Så vi gled liksom förbi. Men skit samma, för jag kan leva på känslan från de där två agilityloppen ganska länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...