I motsats till rubiken så har jag aldrig påstått eller trott att det var lätt. Det där med att visa hund på utställning. Eller handling, som det heter här med. Eller, jag tror faktiskt att utställarna var först med uttrycket. Så jag konstaterar att det heter lika, tänket är lika men utföranbdet är VÄLDIGT olika.

För att vara agilityförare så visar jag hund på utställning ganska ofta. Faktiskt mer än vad många av mina uppfödarkollegor gör. Och inte en enda kurs har jag gått. Även om jag nog borde. För det är inte bara att gå in med hunden i ringen och låta den vara precis som den är. Lite mer finess än så krävs det allt. Att få goda råd av uppfödarkollegor och mer erfarna handlers är väl gott och väl, men alla tycker olika och en del tycker till och med att jag är väldigt duktig. Hmpf, tyvärr är det inte riktigt så. I agility är det enkelt - såhär ska du göra. Punkt. Och så gör man det och lyckas direkt.

Nåja, när jag fick chansen att gå kurs för Mr. Handling Himself - Micke Nilsson - så var det liksom bara att haka på. Och med mig hade jag Myzzli. Platsen för skådespelet var Jonas fina hall och Myzzli var djupt bedrövad över att det inte fanns några hinder där, det brukar det ju faktiskt finnas!

Själva tänket kring att träna en bra utställningshund skiljer sig inte från att träna hund i vilken gren som helst. Det handlar om kontakt, relation och ledarskap. Så där var jag med på noterna. Men när vi sedan skulle börja stå och gå, då sket det sig totalt. Vi skulle kritisera varandra och det är minsann inte så lätt. Och kritiken jag fick var inte begriplig. Termer som aktivitetsnivå brukades flitigt och man konstaterade att min var alldeles för hög och jag var för dominant. Under sista varvet tjurade jag faktiskt ihop för jag kände att jag verkligen inte fattade vad jag skulle göra för att det skulle bli bättre. Alltså gick jag som om jag var ute och rastade hunden. Och genast tyckte alla att det såg mycket bättre ut. Själv kände jag mig inte speciellt elegant.

Nästa moment gick också ut på att vara elegant och att placera hunden på bordet på rätt sätt. Tydligen får man inte bara hiva upp den som en säck potatis. Givetvis hade jag frågor om hur man bäst gjorde och då tog Micke min hund för att demonstrera. Detta moment fick jag lite mer kläm på, nu ska det bara övas lite.

Kvällen var hur som helst inte bara negativ, vi var ett härligt gäng och det blev en hel massa skratt. Jag är inte den som ger mig i första taget och får jag chansen att gå en gång till så gör jag det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...