Vilken helg detta har varit!

Gåsahoppet är alltid underbart att tävla - det är välorganiserat (för det mesta) och underlaget är underbart att springa på. Domare och banor brukar också vara bra. Vi tävlade alla hundarna utom Miza, hon skulle ju egentligen ha varit mammaledig nu. Och med tanke de stora startfälten så hade vi varit tvugna att vara på plats precis hela tiden. Nu fick vi trots allt en liten sovmorgon på lördagen.

I förra blogginlägget skrev jag hur jag såg fram emot att får mäta Skrutt mot ett stort startfält riktigt bra hundar. Det kan man väl säga att jag har fått gjort nu. Och vilket formbesked sedan!

Spice har varit fruktansvärt tråkig hela helgen och jag till och med lyckades springa ifrån henne och fick stå och vänta. Hon är vansinnigt skendräktig och förfärligt tjock, nu väntar bootcamp med två veckor kvar till Kalmar. På söndagen fick husse springa med henne eftersom jag hade så fruktansvärt ont i benen.

Myzzli fick vara med och springa öppenklasser. Shit, vad roligt! utbrast Myzzli och for omkring som en liten blå nyårsraket. I agilityklassen blev det pannkaka av det mesta, men glädjen gick det inte att ta fel på. I hoppklassen dagen efter gick det mycket bättre, kanske för att hussen var mer på. Myzzli kräver direktiv hela tiden och får hon inte det så blir hon obstinat och skällig. Hussen ska nu löpträna för att hinna med sin Myzzla på bästa sätt. Hon ska för övrigt debutera officiellt nästa helg och det ska bli så kul att se.

Skrutt är ändå helgen stora stjärna. I första klassen hade vi startnummer 1 och han gick in och satte en tid som höll ända till kelpien Gajra kom in. Vi fick "nöja" oss med att komma 2:a i den stora klassen, och det gav oss sista certet och Skrutt är numera champion!

På lördagen började vi med agilityklassen, där vi hör och häpna fick tidsfel! ja, vi var i gott sällskap för endast tre klarade den stenhårda referenstiden. Det fanns inte utrymme för ett endaste felsteg och jag valde att säkra upp balansens kontaktfält. Och där sprang tiden iväg.

I den öppna hoppklassen blev det ett riktigt missförstånd och Skrutt trodde att jag ville att han skulle hoppa över avspärrningen ut till publiken. Det tog tid att få in honom på banan igen och tiden rullade på.

I hoppklassen sprang vi som dårar och det räckte till placering.

Alla placeringar under fredagen och lördagen räckte för att kvalificera oss till finalen på söndagen. Det är något alldeles speciellt med finaler. Alla tittar och stämningen är spänd. Jag blir sådär behagligt nervös i magen när jag har gått banan och konstaterar att vi kan sätta detta.

Söndagens finalbana innehöll passager som jag är bra på och passager jag är mindre bra på. Passagen efter gungan vållade mig en del huvudbry eftersom det gick att välja sida. Uppenbarligen gjorde jag ett bra val. När det var dags för oss att starta hade endast ett ekipage gått felfritt och det var Liam och Hanna. De gjorde ett väldigt bra lopp som i mina ögon var svårslaget. Så jag siktade på silvret.

Precis som den första hoppklassen på fredagen så var detta ett sånt lopp där allt bara stämde och det var som att springa i en dimma. Jag var galet taggad och på och Skrutt tände till rejält. Även om man inte hör allt när man springer så gör hejaropen att adrenalinet slår på ytteligare och man får en extra växel.

När vi kom imål var jag bara så lättad över att ha nollat och så nöjd med loppet att jag struntade i placeringen. Men jag förstod på tjuten att vi gjort något riktigt, riktigt bra. Det visade sig att vi slagit Liam med ofattbara 1,5 sekund!

Och sedan denna nervpirrande väntan på vad övriga ekipage presterade, det var ju några kvar innan det var avgjort. Men hund efter hund föll bort och till slut var det bara Gajra kvar. Tyvärr nådde aldrig Gajra gungan och mellantiden, men någon sa till mig att han/hon tagit mellantiden på balansens kontaktfält och där hade Skrutt varit snabbare.

Så jag fick hissa upp min hund i luften till publikens jubel och sedan gå in och springa ärevarv med övriga pristagare. För min del kändes det som att vinna VM. Det var länge sedan jag fick så många kramar och gratulationer på en och samma gång.

Jag är så vansinnigt stolt över min unga hund som presterar så villkorslöst och alltid, alltid anstränger sig till det yttersta. Hunden som inte ville springa - tänk så nära det var att jag sålde honom!

 

Annika

1 april 2013 17:23

Underbar läsning, jag ryser & myser på samma gång! :-D

 

Tina

1 april 2013 17:33

Åååå jag ler i hela fejsn när jag läser :)
Så häftigt kul att sätta dessa häftiga lopp som du gjort. Jösses hur F-N hinner du alla blindbyten människa?!!!! Skrutt läser din handling som handen i handsken, så snyggt - shit vilken start ni haft denna säsong , jäklar vad farliga ni kommer att vara o ÄR!!!!
Stooortstoort GRATTIS!!!!!
Kram

 

Marita & Nisse

1 april 2013 19:25

Grattis till championat och Gåsahoppsmästare!:)

Kramar Marita & Nisse

 

Ulla-Stina

1 april 2013 19:38

Stort GRATTIS! Du sprang så det sprutade, så den segern var du väl värd!

 

Maria&Atilla

1 april 2013 20:08

Blir tårögd! underbart och välförtjänt! kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...