Framgångarna på Gåsahoppet sa jag mig kunna leva länge på. Och jag trodde det verkligen. Ack, så illa jag känner mig själv! Eller så valde jag bara att blunda för sanningshalten i det ovanligt dumma påståendet. Två hela veckor tog det innan den rosa bubblan sprack och jag var tillbaka i den bittra agilityverkligheten.

I lördags var jag i Kalmar och tävlade alla fyra hundarna på egen hand. Husse var på uppdrag för rasklubben och tyckte att om jag ändå skulle åka så långt så kunde jag lika gärna tävla alla.

Först ut var Myzzli i hoppklass 1. En teknisk bana som krävde att man kunde alla byten. Myzzli kan inte bakombyten och har inte tillräckligt med släpp för att jag ska hinna blindbyta. Så det blev lite som det blev och på ett ställe blev jag full i skratt över min egen klumpighet och nybörjarhandling. Hade vi inte hållit på och fibblat rundor med fulsnurrar och konstiga byten så hade vi vunnit. Nu blev vi "bara" trea och fick en pinne.

I agilityklassen fixade hon allt det svåra men sprang förbi ett hopphinder så stod precis framför näsan. Jäkla synd, annars hade det nog blivit en pinne till.

Miza tävlade klass 2 och lyckades "nolla" sina lopp. Tyvärr räckte inte tiden till något, men jag tror Mazarinen hade kul.

Klass 3 var med mina mått mätt ganska enkla och jag var full av självförtroende efter Gåsahoppet. Spice gjorde precis som hon gjort de senaste tävlingarna - hittat på lite egna vägar. Jag hoppas att hon bara är skendräktig och att detta inte är något bestående problem.

Skrutt kom till hinder tre och jag kunde konstatera att vårt gamla problem med att svänga bort från föraren är tillbaka. Han struntade helt i min signal och drog in i en tunnel som låg bakom min rygg. Avståndet var såpass långt att jag inte hade betraktat det som en fälla. I fortsättningen ska jag nog tänka om...

I hoppklassen gjorde Spice återigen lite som hon ville och blev diskad. Och Skrutt förr precis som i agilityklassen på en sväng bort från mig. Nu fanns det ingen tunnel så det blev bara en vägran.

Att jag kände mig grymt besviken när jag körde hem var nog årets understatement. Hur sjutton kunde det bli så tokigt?

Efter Gåsahoppet blev det en del tjatande om att jag borde söka till landslaget för att åtminstone se och lära. Men det är liksom inte min grejj - vare sig landslaget eller att se och lära. Ska jag söka till landslaget så ska det vara med en hund som är färdig för det. I min rosa bubbla så började jag tänka: Varför inte?

Det som talar för att söka till landslaget just i år är att uttagningen går på konstrgräs och det gör NM också. Och så är NM den enda tävling man blir uttagen till, och det är på hemmaplan. Om man nu mot förmodan skulle komma med så är det en "liten" tävling på hemmaplan på en tävlingsplats som jag vet funkar bra för mig och min hund.

Det som talar emot är den lilla rösten i mitt huvud så säger att min hund är ung och ännu inte riktigt färdig. Normalt sett är jag inte rädd för att misslyckas på banan, men landslagsuttagningen är liksom inte rätt forum för att misslyckas. Hela Sverige tittar för att se vad för "skräp" de tänker skicka i år, för alla är ju experter bakom dataskärmen. Och hela snacket om att "fel" ekipage kom med vet jag inte om jag pallar. För om vi skulle komma med så är vi ju "fel", dvs ett ekipage som egentligen inte åstadkommit något annat än att vinna en inofficiell final på Gåsahoppet.

Nåja, jag har i alla fall bokat boende (avbokningsbart) för att vara på den säkra sidan och samåkning är fixad. Anmälan går ut nästa vecka och jag hade verkligen hoppats att helgen skulle ge det styrkebesked jag behövde. Men jag har ju helgens tävling också. Efter anmälan är det några tävlingar till. Och bara för att jag anmäler mig till landslagsuttagningen så behöver jag ju inte åka...

 

Sara

15 april 2013 21:04

Testa, varför inte!
Vi är flera som hejar på dig om så är fallet !

http://lunaqueen.blogg.se

 

Marita& Nisse

15 april 2013 21:08

Kom igen !
Heja er, nu behövs det lite positivt tänkande.
Nu har ni gjort era missar, nu kan det bara bli bättre!

 

svärmor

15 april 2013 21:09

Linda var inte så hård emot dig själv det gäller att ha roligt och dina hundar är levande djur med egen vilja, vill du så åk, men du är duktig men du får inte ta allt så hårt, även du får missa, ha kul glöm inte det

 

Sara

15 april 2013 21:19

Hade du suttit bredvid mig när jag läste detta hade du fått en SMÄLL skärp dig du ska leva på Gåsahoppet om du så diskar dig halva säsongen också! Det går upp och ner och tur är väl det annars skulle det ju aldrig vara roligt! Visst är Skrutt ung men jäkligt bra ni tillsammans är jäkligt bra även när set blir fel!

http://Www.sarastassar.se

 

Maria & Atilla

15 april 2013 21:28

Snälla, duktiga, söta, fina Linda! Det är klart att du skall åka!! Du och skrutt kan ALDRIG kallas för skräp!(Sånt behöver man f-n inte lyssna på) Klart att ni skall ta alla chanser ni får, att komma med! Allt kan hända och man skall ta alla chanser man får, även denna! Kom igen nu TA DEN!!! Stor kram och stor spark!

 

Camilla

15 april 2013 21:41

Vill bara säga en sak.........vilken klok svärmor du har lyssna på henne.
Camilla

 

Lottie (Mel & Zac)

17 april 2013 14:19

Håller ocskå med svärmor =).
Vill du åka så åk och glöm inte att ha skoj!
Har själv lyckats att pressa tillbaka tävlingsnerverna lite (nu när jag tävlar med Mellisen) med dina ord i huvudet: "Tänk att du skall hjälpa hunden runt banan".
Det är ju trots allt det som det handlar om ... inte att man skall bevisa något eller hur? ; )
Kramen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...