Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under juni 2013

Av Linda - 17 juni 2013 20:23

Så var SM över för den här gången. Ett helt år har vi slitit, släpat, gråtit och hoppats. Och så är allt över på en helg. För en del var det värt mödan. För andra inte.

Själv uppever jag ett visst antiklimax. För jag är inte missnöjd. Men jag är inte nöjd heller. Jag tar med mig många bitar som faktiskt var riktigt, riktigt bra. Och så bitar som jag helst vill låsa in i en mörk vrå, men som jag vet kommer att ligga och gnaga i mitt medvetande en lång tid framöver.


Det var skönt att SM gick på nära håll. Egentligen hade vi kunnat köra fram och tillbaka varje dag men det hör till att man bor på "hotell" under SM. Och husse hade bokat in sig som speaker och bisittare på livesändningen så då var det lika bra att bo över tyckte jag.


De senaste veckorna har vi varit välsignade med underbart väder, så varför skitvädret skulle komma lagom till SM kan jag inte fatta. Det är tydligen en tradition - att SM måste ha dåligt väder. Trots allt förbättrades prognosen under veckan men väl i Falkenberg var det lik förbaskat kallt och regnigt.


Tältet satte vi upp lätt som en plätt och sedan var det dags för veterinärbesikning. Kön var lång som en följetång och det blåste och regnade så man knappt kunde hålla i paraplyet. När det väl var min tur så blev Skrutt så bajsig att han var tvungen att bajsa just där och då. Och sedan kunde vi baske mig inte hitta chipet! Vi letade hysteriskt i säkert fem minuter och jag tänkte bara på Karlskrona 2008 och all dramatik. Chipet gav utslag så småningom och vi kunde fortsätta.


Efter besiktingen hade vi tid att slå ihjäl innan det var invigning och banvandring, så vi åkte till boendet och checkade in. Det var lite annorlunda än jag tänkt mig och jag tror inte att jag kommer att rekommendera det till någon. Men det gick ingen nöd på oss och det var rysligt skönt att komma hem igen.

Och så var det dags att äta lunch och shoppa. Engelsons ligger ju i Falkenberg och givetvis var vi tvugna att åka dit. Jag hittade massor av saker jag behöver, men jag fick "nöja" mig med ett nytt regnställ inför helgens oväder.


Invigningen var som vanligt inte så där speciell, men generalen och kommunalrådet höll väldigt trevliga och korta tal. Och efter det var det dags för largelagen att banvandra. 24 lag var det som skulle springa efter 30 minuters banvandring, så det var gott om tid för medium att frysa i snålblåsten. Till slut var det i alla fall vår tur. Det var en trevlig bana som inte var allt för svår. Men tyvärr räckte inte det när två av mina lagkompisar diskade sig och därmed hela laget. Jag gick ändå in sist med Spice, för är det SM så är det. Hon nollade och kändes väldigt fräsch.


Vi gick tillbaka till tältet för att hämta alla medföljande hundar för att rasta dem samtidigt som tävlingshundarna. Precis när vi är på väg ut från området så hör vi speakern ropa att att de tre första lagen (därebland vi) ska starta om eftersom domaren brutit klassen och valt att ta bort balansen på grund av blåsten och att hundar hade blåst av den. Så det var bara att skynda sig ner till banan och ladda om. Nu gick det bättre och vi gick upp i ledning, en ledning som vi skulle behålla ända till sista laget. Och jag är faktiskt lika glad för det - jag vet inte om jag hade fixat att gå ut sist i ett lag som låg på guldplats.

Det tråkiga var att en hel del blev sura och tyckte att vi hade en fördel som fått köra banan två gånger. En del gick till och med så långt att de undvek oss och kallade oss fuskare rakt upp i ansiktet. Egentligen bryr jag mig inte om sånt, men när det är människor som jag tycker om och respekterar så blir jag ledsen.


På grund av omloppen så blev tävlingsdagen rysligt sen och vi fick inte middag förrän vid nio. Vi hade tänkt gå ut på krogen och äta något vettigt men istället blev det Torggrillen. Halv tio ramlade jag i säng och somnade.


På lördagen började vi med det individuella kvalet i hoppklass. Banan var rolig med två ruskiga springsträckor. Med Spice är det inga problem men jag hade lite ågren inför Skrutts lopp. Jag tog med honom bort till framhoppningen och körde honom ganska hårt, men jag tyckte att han kändes avslagen från början.

Spice nollade jag med men fick tyvärr lite tidsfel, precis under sekunden. Jag hann lite längre än jag tänkt mig på sista löpsträckan och glömde ta tag i henne innan sista tunneln, så där förlorade vi den tiden.

Skrutt skötte sig mycket bättre än vad jag hade kunnat tänka mig. På senaste tiden har han varit helt hopplös och flängt rundor och bitids och hoppat på mig. Under loppet skrek han knappt något alls. Tyvärr var jag lite för kvick i min jaako efter slalomen och vi fick en vägran. Eftersom jag hunnit iväg en bit innan jag såg att han vägrat så rann tiden iväg och vi fick lite tidsfel. Om man räknar bort tiden som vägran tog så hade vi legat på 4:e plats efter hoppkloppet. Nu blev det istället 40:e plats. Spice låg på 24:e plats, lite längre ner än vad jag hoppats på men målet topp 10 var inte helt onåbart.




Efter att ha tittat på den spännande largefinalen var det dags att samla ihopp oss inför vå egen final. banan var krävande men rolig, och vi såg lag efter lag köra bort sig eller få fel. varje miss förde oss närmare en medalj.

Vår A-hund nollade. Vår B-hund nollade. Våd C-hund diskade sig på hinder 2. Kvar var bara D-hunden, Spice.

Jag var inte ett dugg nervös när jag gick in. Bara taggad. Det kändes så bra när vi körde. Tills det där förargliga hindret. Det som Spice tog fast att hon inte skulle. Vrålet från läktaren var öronbedövande - NEEEEJ!!! Det var bara att ta sig imål och titta på sista laget ut. När de diskade sig kunde vi bara konstatera att det var ett silver eller guld jag kört bort. Som det grämde mig!


På kvällen åkte vi till en pizzeria och dränkte våra sorger i fett och öl. Och återigen somnade jag tidigt.


På söndagen var det bara finaler och det var otroligt spännande. Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen - på SM kan allt hända!

Själv hade jag inget direkt att köra för, mer än att nolla och förbättra mina placeringar. Eftersom det gick så dåligt på landslagsuttagningen så hade jag lagt alla tankar kring det åt sidan, men husse påminde mig efter hoppklassen om att landslagsledningen tittar även på mig. inte för att jag kommer att bli uttagen men man vill gärna visa att man faktiskt kan.


Manan var lite klurig och man var tvungen att vara med samtidigt som man sprang som en idiot. Många hundar hade problem med gungan som var aningen tung och togs i motvind, samtidigt som förarna drog i sidled för att hinna med i nästa passage. Skrutt tvekade helt klart och jag tror att han fick fem fel för att han hoppade av för tidigt. Men det spelar ingen roll för han diskade sig i den fruktade tunnelpassagen senare. Och ändå är jag så nöjd med honom - han höll ihop i ytterligare ett lopp och visade upp de kvaliteter som jag vet finns hos honom.

Spice kändes lite segare men tog sig ändå runt. På slutet blev det retliga fem fel på balansen eftersom jag oroade mig för referanstiden och gasade på. Och det stör mig något grymt för utan de felen så hade vi slutat på 4:e plats istället för 12:e!




Som jag skrev tidigare så vet jag inte om jag är nöjd eller besviken på årets SM. Hela upplägget har varit perfekt och arrangemanget toppen. Det jag kommer att ta med mig är de fina lopp mina hundar gjort och hela upplevelsen i sig. Men jag kommer även att ta med mig alla lovord jag och hundarna har fått av både väntade och oväntade personer. Det är många som tror på mig och det känns extre skönt att veta när det känns motigt. Tack!

Av Linda - 10 juni 2013 20:50

Ja, ungefär såhär känns de, en vecka innan SM. Ganska modfällt och hopplöst.

Hela helgen har vi varit i Halmstad och tävlat - megalånga dagar men ett superbra arrangemang. Jag hoppas innerligt att denna tävling kan bli den nya Kanonsabotören, det hade varit så kul!  


Husse har tävlat både Miza och Myzzli. Miza har faktiskt gått riktigt fint, det är så synd att hon inte kan tänka sig att springa lite fortare. Myzzli däremot springer alldeles på tok för fort, så fort att hon glömmer bort att tänka. Är det inte husse som missar så är det Myzzli. Hon har redan tre pinnar i hoppklassen och kan få flytta upp men jag tycker att de  behöver stanna kvar i ettan ett tag och träna lite mera. Trots allt är det ganska mycket en agilityhund behöver kunna.


Spice har efter skendräktigheten gått på ett strikt träningsprogram. Eftersom husse är hemma hela dagarna så har han fått cykla med henne varje dag och mat får hon knappt. Men det har gett resultat. Spice är numera pigg och glad och faktiskt väldigt busig. Och framförallt så är glimten tillbaka i ögonen.


Skrutt har verkligen fått jobba hårt på träningen på sistone. Fokus har legat på kontaktfälten - fast att det går fort så måste man göra dem ordentligt. I helgen gjorde han bara ett försök att hoppa på mig och det var i lagklassen. Han landade med ryggen på kanten av A-hindret och slog sedan i marken med en smäll. På balansen ramlade han av på motsatt sida och landade på sidan i gräset. I söndagens agilityklass var kontaktfälten mycket, mycket bra...


För övrigt har Skrutt inte åstadkommit mycket bra saker på tävlingsbanan. Av 6 lopp i helgen kom vi imål i 1, i resten bara krånglade han och lyssnade inte. Det är SÅ frustrerande att ha denna fantastiska hund som jag skrutit så mycket om och så vägrar han att visa upp det. Gah!

Jag är faktiskt glad att han inte har kvalat med något lag till SM, för jag hade mått så illa av nervositet. För den individuella insatsen gäller mottot: Går det så går det!


För Spice har jag betydligt större hopp. Hon har ju faktiskt en 10:e-plats på meritlistan och i år är vi båda i bättre form och har mer erfarenhet. Och med två nollor kan man komma långt. Det är tryggt att köra Pirayan. I helgen har hon skött sig väldigt bra och placerade sig som 6:a i den stora agilityklassen.


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards