Just nu är mitt liv lite stressigt. Det är många som drar i mig och det är många måsten. Och så ska jag hitta tid till några måsten jag gör för min egen skull. Det går sådär och jag får inte riktigt ihop det.

Jag bestämde mig för att släppa alla ovilliga och frivilliga måsten inför helgen i Tångahallen och bara njuta av den sista tävlingshelgen för året och kanske få sätta några riktigt bra lopp. På vägen dit kunde jag ändå inte släppa allt ur huvudet och mådde faktiskt illa över allt som måste falla på plats. Och här satt jag och gjorde nada!

Illamåendet byttes snart ut mot ett annat illamående efter att ha umgåtts med goda vänner några timmar och druckit alldeles för många drinkar. På något vis var jag klok och drog mig tillbaka ganska många timmar före resten av sällskapet. Och jag stämde inte träff med Ulrik som en del andra gjorde. Men jag var lagom kaxig när klockan ringde och jag tvingades säga god morgon till en annan form av illamående.

Klass 3 tävlade inte förrän sent på eftermiddagen men vi var på plats ändå eftersom vi hade butiken med. Affärerna gick strålande och vi slog försäljningsrekord redan dag 1.

Banorna var trevliga och utmanande och vi lyckades slå till med en 9:e plats i hoppklassen. Normalt sett är jag väl inte så lycklig över en så låg placering, men det var så tätt i toppen att vi med en sekund upp till vinnaren inte nådde högre upp på listan.

I agilityklassen missförstod Skrutt mig fullkomligt och vi fick en vägran och tiden rann iväg.

Det blev en lång första tävlingsdag. Vid 20-tiden tog vi bilen ner till stan för att äta på någon pizzeria. Efter det var jag så trött att jag kröp ner i sängen. Men det dröjde inte länge förrän jag for upp igen och vidare in på toa. Magsjuk!

Först trodde jag att det var matförgiftning, men när jag väl slutade kräkas fram på morgonen så tog febern, frossan och influensavärken över. Det blev en mycket lång dag och jag tävlade såklart inte. Det fick istället husse göra vilket tyvärr ledde till två disk. Så det blev inte många poäng jag fick med mig hem.

När vi äntligen kunde åka hem så sov jag hela vägen, så hemresan gick i alla fall snabbt. Det var otroligt skönt att få duscha och krypa ner under filten i soffan framför brasan. Jag stannade hemma på måndagen för att kurera mig och givetvis blev även husse sjuk.

Nu när den sortens illamående är borta så kommer det en ny sort. Skräckblandad förtjusning tror jag att den kallas. För i de dräktiga magarna går det vilt till och det är snart dags för valpning. Och då börjar jag som vanligt oroa mig för att något ska gå snett. Min allra första valpning var ju en fullkomlig katastrof, så kan det egentligen bli mer fel? Men jag andas ut om sisådär 1,5-2 veckor när det är färdigvalpat och klart. Och sedan är det dags att oroa sig över andra saker. Men det tar vi då.