I lördags gick jag som på nålar här hemma. För då gick andra uttagningstävlingen till WAO, den jag valt att inte åka till. Jag hade redan bra poäng med mig från Halmstad och man var inte tvungen att åka på båda. Vi höll kurs hela eftermiddagen och jag förskte diskret hålla koll på Facebook i mobilen. När kursen var nästan slut började det dyka upp högst inofficiella gratulationer och snare på kvällen fanns denna bild att se på Facebook.

Idag fick jag ett mail som officiellt välkomnade oss till landslaget för WAO 2014 och jag har fem dagar på mig att svara.

Jag är otroligt glad och stolt över Skrutt över vad han har presterat under året, men trots det är mitt beslut inte givet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så handlar denna bloggen om vårt hundliv och inte om vårt privatliv. Men ibland känner jag en lust att dela med mig lite, bara för att kunna få goda råd.

Om jag bestämmer mig för att åka så kommer jag att arrangera någon form av sponsringsjippo som kommer hela laget till gagn - det är fler som kommer att göra det - så hoppas jag att vi ses där!

I vanliga fall brukar jag vara i full gång med att utvärdera förra året och sätta mål för det nya året. Men i år är jag inte ens färdig med att uppdatera resultaten på hemsidan och räkna ut statistiken. Anledningen till det är alla dessa valpar. Det är mycket som ska fixas och donas med när man har en kull valpar och nu har vi två. Nu efter jul har det hänt massor och de är igång och leker och stojar. Valphagarna i vardagsrummet åkte bort ganska fort och de båda kullarna med varsin mamma samsas fint och har väldigt roligt ihop. Men så slutade de sova länge på mornarna. Höjden var härom morgnonen när husse var uppe och matade dem, redan kl. 03 fick jag höra sedan. Ändå väsnades de nästan konstant tills dess att jag gav upp och klev ur sängen.

Så jag tog mig en funderare. Varför väsnas de så dant på morgonen? Är det verkligen mat de vill ha? Jag kom fram till slutsatsen att det inte är maten som är problemet utan leken. De båda kullaran bor i angränsande rum och när det ena gänget drar igång så börjar det andra med. Och sedan står de och skriker och rister i gallren tills man blir alldeles galen. Så jag bestämde mig för att göra ett experiment - när jag skulle gå och lägga mig så lämnade jag dem helt enkelt i vardagsrummet. Och ja, det är valpsäkrat. Och kan ni tänka er - vi fick sova ostört. När husse gick till jobbet matade han dem och sedan sov de snällt vidare. I alla fall vad jag hörde. Lekte de så gjorde de det i alla fall glatt och trevligt utan skrik.

Namn har det fått också. Alla har inte fått ett eget namn, men registreringsansökan är i alla fall inskickad. Till Spice kull föll jag för påtryckningarna att de skulle döpas efter Spice Girls. Så de heter nu Posh, Baby, Sporty  och Scary. Vem som är vem är ännu inte klart mer än för Baby, det är den allra minsta förstfödda.

Till Myzzlis kull gav det sig nästan själv. Den övertecknade hanen såg ut att ha en blixt på rumpan - Flash. Och då jag ville ha ett kullnamn på samma bokstav så blev det Frosty efter mamma. Eftersom jag inte alls kunde bestämma mig för vad de andra skulle heta så hade jag en liten omröstning på Facebook och slutresultatet blev Frosty Fashion till den trefärgade tiken och Frosty Fire till den blå hanen.

Tyvärr har inte alla valparna hittat något hem ännu. Det är lite lustigt det där - jag hade jättemånga som var intresserade långt innan vi ens hade parat och sedan helt plötsligt så läser man på nätet att de skaffat hund någon annanstans ifrån. Eller så hör de helt enkelt inte av sig när man kontaktar dem. Men jag har några som har väntat troget och dem ska jag med glädje sälja valp till.

Men om någon är intresserad så finns det i alla fall tre underbara Spice Girls som letar efter nya hem. De är aktiva, sociala och jättetrevliga. Och söta!