Ja, vad ska jag säga? Årets tävlingsdebut är avklarad, föregången av fem bra träningspass. Och ändå gick det käpprätt åt pepparen. Skådeplatsen för spektaklet var idrothallen i Vallenbaek, Danmark.

Jag har länge sett fram emot att en dag kunna åka utomlands och tävla men krångliga vaccinationsregler, gamla hundar som jag inte vågat vaccinera och det faktum att en av oss måste stanna hemma för att passa ovaccinerade hundar har gjort att vi aldrig kommit iväg. Men nu uppenbarade sig chansen och jag passade på.

Klasserna var små, men dubbla. Så det tog sin lilla tid. Som tur var så låg arrangören hela tiden för i tidsschemat, så sista klassen startade inte så sent som det var tänkt. Det tackar vi för!

Jämfört med de svenska banorna som vi är vana vid så var standarden för de danska klass 3-banorna en korsning mellan klass 1 och 2. Det vill säga - inte det minsta svåra. Danskarna körde bort sig och det var svenskt i topp i varje klass. Och därför grämer det mig att jag misslyckades. Jag hade verkligen världens chans att prestera.

I första hoppklassen gick det faktiskt nästan. Men en ovanlig svårighet gjorde att jag höll i lite extra just där och det kostade såklart tid. Så vi fick se oss slagna med knappt en sekund. Men att inleda med en 2:a plats kändes bra.

Kontaktfältet på balansen är vår akilleshäl och det vi tränar på i särklass mest. I båda agilityklasserna stod balansen så att jag kunde placera mig bra och stötta. I första klassen gjorde han sitt vanliga skutt med framtassarna. Den domare som inte tittar på tassarna utan enbart på hundens rörelser ser skuttet och dömer fem fel. Denna domaren såg skuttet och jag fick fel. Då gasade jag bara på och hamnade själv fel på slutet och vi blev diskade.

I andra klassen hoppade han klart och tydligt av balansen och sedan hoppade han även av gungan. Då bar jag ut honom eftersom jag upplevde att han började falla tillbaka i gamla mönster och bara flänga.

Och i sista hoppklassen brast det fullkomligt. Efter flera missar där han vrålade som besatt tog jag honom under armen och gick ut.

Nej, jag är inte helt och hållet missnöjd. Vi fick till flera bra sekvenser. Men jag är jättebesviken på kontaktfälten som inte höll, trots att de är så fina på träning. Nu är det en månad kvar till nästa tävlings, så vi hinner väl med några träningspass till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...