Det finns många ämnen jag vill blogga om just nu, men jag hinner inte. Det pågår debatter om både det ena och det andra på Facebook och jag känner att jag också vill uttrycka min åsikt, men i stridens hetta och på så lite utrymme så känns det inte som om det skulle bli rätt.

För att kunna skriva ett blogginlägg så krävs en dator. Och redan där blev det problem...

När jag blev tillsammans med hussen så trodde jag på fullt allvar att datorn var ett monster som skulle explodera om man gjorde fel. Så stora var mina datakunskaper. Numera är datorn min allra bästa arbetskollega och bollplank - vem hade kunnat tro det? Min styrka är dock inte att fixa med program och installera saker, där får husse fortfarande rycka in.

För ett tag sedan så började datorn att sega, hacka och bli allmänt långsam. Inte konstigt tyckte jag med tanke på allt som ligger lagrat på burken. Vis av skadan från förra gången, när hårddisken brann upp, så bestämde jag mig för att köpa en ny burk innan allt gick åt helvete. När husse har startat upp allt och installerat och grejjat så berättade han glatt av vi numera har appar i datorn. Redan där borde jag ha dragit öronen åt mig och sagt stopp. Men till och med jag måste erkänna att allt inte var bättre för och att man måste hänga med i utvecklingen. Tills jag började bekanta mig med Windows 8...

För jag känner inte igen mig alls i operativsystemet. Inget är som det brukar - mailen tar inte emot mail, bilder går inte att flytta och Facebook talar inte om när jag har fått nya meddelanden. Nu har jag med viss möda flyttat över morgondagens övningar i ett Word-dokument för att spara papper - och då kan fanstyget inte skriva ut!! Fortsättning följer...

Nåja, valpliv skulle dett inlägget handla om var det tänkt. Att ha tre stycken 12 veckor gamla valpar tillsammans är en utmaning. För de gaddar liksom ihop sig mot resten av världen och räcker kollektivt fingret åt en om det inte passar. För det mesta är de alldeles supergulliga och megamysiga, men så far djävulen i dem och de drar igång.

Det var ju inte meningen att vi skulle ha tre valpar samtidigt, men nu blev det så. Vi har en spekulant som kommer och tittar på Zyrq i helgen och Posh är fortfarande till salu. Det är flera som hört av sig och undrar om Posh fortfarande är till salu, men när man ber dem berätta lite mer om sig själv så hör man inget mer. Jaja, jag säljer inte valpar för att tjäna pengar så de får stanna kvar tills de får de hem de förtjänar.

Vi har i alla fall tur med vädret och att det är ovanligt varmt för årstiden. Valparna är med de stora hundarna ute och springer i hopp om att de ska göra av med energi. Den enda som blir trött är jag. För valparna har inga som helst tankar på att följa med in sedan. De hade nog varit ute hela dagen om de hade fått. Men de får de inte. I början gick det bra och de följde snällt med de stora hundarna in. Men efter ett par gånger så fattade de att de inte blev utsläppta igen när de hade gått in. Och efter det var jakten i full gång. De fintar bort mig i grupp och Foppatofflorna och jag har inte en chans på den våta gräsmattan. Någon föreslog att jag skulle skaffa en fjärilshåv att fånga dem med. I en perfekt värld så hade givetvis alla valparna kunnat sina valp vid det här laget och inkallningen hade varit påbörjad. Mina valpar kan balansbommen istället. Jag antar att jag får skylla mig själv för att jag brustit i mitt ledarskap, men shit happens.

Jag känner mig inte besegrad ännu, men en vacker dag så skaffar jag kanske en håv.