Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under juni 2014

Av Linda - 24 juni 2014 21:57

Jag har avsiktligt låtit bli att blogga om årets SM. För jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. För många av oss som tävlar i klass 3 så är SM målet för tävlingsårets slit och en agilityfest utan dess like. Vi har varit på superbra arrangerade SM och katastrof dåligt arrangerade SM. Mestadels är det skitväder på SM, oavsett hur bra eller dåligt arrangemanget är. Vi har varit på stora pampiga SM och på mindre och gemytligare SM. Vi har tävlat SM på nära håll och SM långt bort. Årets SM tillhörde den senare kategorin – 110 mil enkel resa. Boendet var bra och sällskapet likaså. Men den riktigta glädjen och feststämningen ville liksom inte infinna sig för mig. Jag kände mig mest bara ledsen och trött.


Jag hade definitivt medaljschanser både i lag och individuellt. Efter den ganska lätta individuella banan låg Spice på 38:e plats och Skrutt på 17:e plats, båda med noll fel. Laget låg på 4:e plats med 5 fel i bagaget. På ett SM är det inte rätt läge att inte kunna göra sin hund full rättvisa och jag tycker det är tufft att springa med två hundar i samma lag. Jag hade såklart klarat det även på SM om jag hade varit tvungen, men det kändes onödigt och jag lät husse springa med Spice. Det innebar att jag under banvandringen fick coacha husse och berätta hur han skulle tänka med Spice.


Tyvärr finns det inte så mycket filmat från helgen eftersom husse hade full fokus på livesändningen. På ett SM är alla så upptagna med sig själv och det är svårt att be någon att filma. Tävlar man själv så har man annat att göra än att filma och om man enbart är där som support så är man fullt upptagen med det. Bästa Tina filmade några lopp och det är jag väldigt tacksam för.


Första individuella loppet avgjordes innan lagfinalen och det kändes bra att ha nollat med båda hundarna. När laget sprungit hade vi fortfarande 5 fel och några tidsfel som Spice bidragit med. Så det blev mycket bitande på naglarna och jubel inombords när något annat lag fick fel. När sista laget gick in låg vi på bronsplats och vi var ganska säkra på att loppet var kört. Men de blev diskade och medaljen var vår. Det kändes härligt att få springa ärevarv!



Den individuella finalen var en riktig dräpare, den typ av bana jag verkligen gillar. På mitten fanns ett parti som kunde lösas på tusen sätt kändes det som och jag fick verkligen tänka till, hur jag skulle göra med de olika hundarna.

Spice fick en vägran just i det partiet och blev sedan diskad eftersom hon sprang in i tunneln under A-hindret.

När Skrutt skulle starta hade endast ett fåtal hundar gått i mål felfritt. Till min stora förvåning rev han första hindret. Hunden som ALDRIG river rev ett hinder på årets viktigaste tävling! Vi blev nog lika förvånade båda två och blev helt osynkade. Jag glömde informera honom om de svåra slalomingången och han ramlade ur. Där och då var jag beredd att ta närmsta vägen ut.

- Fortsätt jobba! hörde jag någon vråla från läktaren.

Jag tog mig samman och fortsatte så att vi kom i mål med ett resultat. Och det är jag glad för. Vi vare sig förbättrade eller försämrade oss utan slutade på 17:e plats totalt. Vare sig bu eller bä.


Jag är ju en sån som gillar att analysera och fundera på hur det hade blivit om vissa saker hade varit annorlunda. Enbart tiden, med tiden för att rätta till vår vägran i slalom, hade räckt till ett brons. Om jag drar av tiden som vägran tog så är chanserna stora att vi hade tagit ett silver. Guldmedaljörerna hade vi inte rått på oavsett, de var helt enkelt outstanding.

Det är med blandade känslor jag tittar på siffrorna i resultatlistan. Å ena sidan är jag väldigt besviken över att vi inte lyckades bättre på en bana som egentligen passade oss väldigt bra. Å andra sidan blir jag alldeles varm inombords när jag inser hur nära det faktiskt var, att min fina Prins kan mäta sig med de bästa hundarna i Sverige. Vänta bara till nästa år – då ska ni få se på andra bullar!!


ANNONS
Av Linda - 5 juni 2014 21:58

Det är ett tag sedan jag bloggade senast, jag har helt enkelt fått organisera om mitt liv lite och bloggandet har tyvärr inte fått plats. För som vanligt är det helt galet och hysterisk hela maj månad och fram till skolavslutningen. I år är det dessutom värre än någonsin. Jag har hastigt och lustigt sagt upp mig från mitt jobb och ska istället arbeta här i Klippan. Min nya arbetsplats är helt annorlunda än min nuvarande och det ska bli väldigt spännande att få börja på ett nytt ställe efter 13 år.

Men helt plötsligt hade gått upp för mig (och en del kollegor) hur mycket jobb jag egentligen varit ansvarig för, arbetsuppgifter som nu ska lämnas vidare. Detta året har jag dessutom varit med i gruppen som gjort schema för samtliga lov och det har varit jättekul. Men sommarlovet har varit rena katastrofen. Många har valt att säga upp sig eller inte fått sin vikariat förnyade, och alla dessa människor ersätts inte förrän till hösten. Men barnen är fortfarande på fritids och de är fler än någonsin. Så schemat är fortfarande inte klart, förhoppningsvis sätter vi det på vårt sista möte - på skolavslutningsdagen.


  


På hundfronten händer det också en del, även om det inte är av vare sig den kvalitet eller kvantitet jag skulle önska. Yippie blir 6 månader gammal i helgen, tur jag har valpköpare som påminner mig. Så fort saker och ting lugnar ner sig så ska jag ta en ordentlig bild på den lilla sötnöten och även på Skrutt som just nu är en riktig ögonfröjd.


Efter Gåsahoppet i påskas har jag inte tyckt att Spice varit sig riktigt lik. Jag har inte kunnat sätta fingret på det utan det har mer varit en magkänsla. Hemma har jag inte direkt märkt något och inte heller så mycket på träning, men på tävling har det varit segare än segast. Jag har tänkt att hon helt enkelt är otränad och ur form. Ändå har hon på något lustigt vis tagit 7 SM-pinnar av 8 möjliga bara en månad in på kvalperioden. (Skrutt har tagit 6 pinnar)

Jag funderade på om jag skulle gå till veterinären eller massören, men jag valde den sistnämda. Trots allt känner hon mina hundar bättre än vad veterinären gör. Och mycket riktigt så hittades rejäla spänningar i ländryggen och baksidan av låren. Massören har behandlat henne två gånger nu och jag ska fortsätta massera själv. Min förhoppning är att hon ska vara i mycket bättre skick till SM.


På SM tävlar Precept Power Pack tillsammans för sista gången. Mina lagkamrater har valt att prioritera andra saker i livet och jag blev ensam kvar med mina två hundar. Efter mycket vändande och vridande så blev det till slut ett kennellag. Nästan. Spice, Skrutt och Zippy fick förstärkning av Zippys "storebror" Trolle. Laget heter Stormstyrka och debuterade förra helgen. Det blev en 2:a och en 3:e plats och SM-pinne. Till helgen är det dags igen.


Skrutt har gjort flera bra lopp som nstan räckt. Men hela tiden är det något litet strul. Trots det har han tagit flera placeringar i stora klasser och är snart klar för SM. Jag är en sådan person som stärker mig själv genom att titta på videofilmen, räkna bort tiden för strulet och sedan jämföra med resultatlistan. Filmen är från en av agilityklasserna i Hässleholm i helgen. Skrutt är 32 hundradelar efter vinnaren och det var förmodligen den lilla extra knycken innan slalom som kostade oss segern - ett byte som jag inte tänkt göra egentligen men som bara spontanhände.


ANNONS

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se