När jag fick veta att det skulle vara tävlingar precis på andra sidan sundet så trodde jag att alla skulle dit. Men det visade sig att det bara var jag och mitt resesällskap. Förra gången jag var i Vallensbaek så hade jag bara med mig Skrutt, nu fick Spice och Myzzli också följa med.

Det är annorlunda att tävla i Danmark jämfört med i Sverige. Nu har jag bara tävlat i Vallensbaek och aldrig på någon av de stora tävlingarna men jag har ändå lite att jämföra med.

Klasserna är inte speciellt stora och man får startlisorna tillsammans med PM. Du får ett katalognummer och du förväntas tillverka en nummerlapp att bära vid varje lopp.

De banor jag hittils sprungit i Danmark har verkligen inte varit svåra. Det är betydligt mer fart och fläkt än hemma och det är helt klart en utmaning med långa raksträckor i varje bana. Det är vi verkligen inte vana vid. Inte hundarna heller. De tittade på mig flera gånger och undrade om vi inte skulle svänga snart.

Om man tar cert så får man en flaska bubbel och den korkas i princip upp med detsamma och man bjuder på alla som gratulerar. I Danmark verkar ingen köra bil till tävlingarna...

En annan sak som vi lite olyckligt upptäckte på söndagmorgonen är starttiderna. Om det står 8.30 i PM så menar man att KLASSEN startar då, inte BANVANDRINGEN. Den har varit tidigare. Har man missat banvandringen och kommer lagom till det är ens tur så får man på sin höjd starta sist, inte får man en egen banvandring som här hemma. Small och medium banvandrade dessutom tillsammans, så det var kört för oss i medium också.

På just denna tävlingen hade de en smart och rolig variant på prisutdelningen. Istället för ett bord att välja priser från så fick man ett kort. Vinnaren fick två och övriga ett kort var. Efter avslutad prisutdelning så tog man sitt kort till pristältet och kunde där välja från olika bord beroende på hur många kort man hade. Vid fyra kort eller fler så kunde man välja canvasburar, fodersäckar och fleecekoppel. Hade man bara ett kort så såg prisbordet ut ungefär som hemma. Tyvärr hade jag inte is i magen nog att vänta och se om jag vann fler kort, totalt vann jag fyra.

Under helgen placerade vi oss två gånger - en i hopp och en i agility. Båda placeringarna gav cert. Det visade sig också att vi blev 2:a bästa ekipage sammanslagt, vilket gav mig flera kort.

Spice nollade ALLA sina fyra lopp, tyvärr räckte inte tiderna på de långa raka banorna. Men topp 10 blev det i alla fall. Skrutt diskade sig i två lopp och placerade sig i två. Myzzli är ju bara Myzzli, en utmaning att springa med. Banorna krävde både bakombyten och självständighet vilket är Myzzlis akilleshäl. Men det första loppet är jag faktiskt riktigt nöjd med, även om bakombytet på slutet orsakade en rivning.

Small och medium tävlade på en bana och large på den andra. Det blev väldigt korta och intensiva tävlingsdagar eftersom jag sprang i alla klasseran. De hade kunnat  bli kortare om man hade rappat på med prisutdelningarna.

Underlaget var super att springa på och hinderparken var bra. Tävlingsplatsen låg en bit från Vallensbaek Idrottscenter där vi tävlade i vintras. Det var också där man fick handla fika och gå på toa. I Sverige hade detta inte fått förekomma, att det var så långt till toaletterna. Men i Danmark verka ingen tycka att det är konstigt.

Motellet vi hade bokat låg bara fem minuter från tävlingsplatsen. Ett riktigt fräscht motell med bra promenadväg att rasta hundarna på. Tyvärr var resturangen bokad på kvällen så vi fick hitta någon annan stans att äta. Vi tog GPS:en till hjälp men den visade sig vara totalt opålitlig. Vi virrade runt i Albertslund och hamnade till slut på tävlingsplatsen igen. Varför är en gåta. Men då var vi så hungriga att det fick bli McDonalds. Man kan ju tro att rätterna heter detsamma oavsett vart i världen man befinner sig. En BigMac & Co är dock helt omöjlig att beställa på annat språk än engelska...

Det jag var mest nervös för inför resan var att köra i ett annat land än Sverige. Vår GPS är inte så pålitlig men jag hade extra kartläsare med mig, så vi körde inte fel en gång ens. Ingen blev hysterisk och ingen grät. Och då träffade vi ändå på något så udda som en rondell med traffikljus i.

Danmarksresan gav blodad tand och jag kommer definitivt att åka dit igen snart!

 

Sara

28 augusti 2014 19:04

Kämpa på!
Sjukt bra jobbat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...