Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg den 10 oktober 2014

Av Linda - 10 oktober 2014 22:09

Ja, det kan man verkligen undra! Ska man gå efter antalet blogginlägg så händer det absolut ingenting. Faktum är att jag fick fundera lite för att komma ihåg inloggningen.


Hösten är här och det betyder att vi börjar ta det lite lugnare. Imorgon åker vi på årets näst sista tävling. Efter att inte ha tävlat på två veckor så ska det faktiskt bli kul att få tävla. Förhoppningsvis börjar tikarna snart löpa och vi kan börja fokusera på parning, dräktighet och valpning istället. Några utställningar med valparna ska vi också hinna med.

Och så ska vi ju på kurs. En vanlig måndag ska Skrutt och jag träna några timmar för Jenny Damm tillsammans med några andra agilityidioter. Och i december kommer som vanligt suveräna Annica Aller och håller kurs för unghundarna, och Yippie ska få gå sin första kurs.


Den här hösten har det blivit mycket mer tränande än jag hade tänkt mig. Den vecka vi håller kurs så faller det sig ganska naturligt att träna efteråt, så då blir det fyra pass. Den andra veckan håller jag kurs själv på måndagen och då blir det också träning. Men sedan blev den spontana slyngelträningen på onsdagarna lite mer ospontan, och vi är numera ett ganska blandat gäng som träffas och tränar våra unghundar ihop varannan onsdag. Eftersom jag slutar "tidigt" på tisdagen så passar jag på att åka ner till skogen vid klubben och gå med hundarna, och vad kan passa bättre än att träna lite grann innan vi åker till affären och handlar kvällsmat? Även på torsdagarna brukar det bli någon form av träning, även om det oftast blir i motionsform. Nästa vecka börjar dessutom Fredagsklubben igen och vi kan träna agility även på fredagarna. Som om det inte skulle vara nog så har det blivit en och annan spontan träning på helgen också om någon bana varit ledig.


Men herregud människa! - utbrister säkert någon. SÅ mycket behöver man väl inte träna?!

Nja, behöver och behöver, allting är relativt.

Ni som följer mig på Facebook vet allt om Skrutt strulande kontaktfält och Yippies jag-vill-inte-lära-mig-något-och-låter-mig-heller-inte-lockas-av-någon-äcklig-godis-attityd. Jag har mest låtit Yippie vara eftersom det inte är jag som ska tävla henne. Jag har gjort försök att klicka in henne och lära henne sådant som är bra att kunna när man vill ställa ut sin hund, men mer är det inte. Precis som sin halvbror Skrutt så har hon varit en ovanligt trulig liten valp som kategoriskt vägrat att samarbeta såvida inte min och hennes önskemål stämt överens. För övrigt är hon ju go och glad kexchoklad och väldigt underhållande. Men jag har kunnat strunta i det, för det har inte varit min huvudvärk.

Efter hand som hon växte och mognade så började jag lägga märke till ett mycket oroande beteende - tass och klobitning. Inte bra! Så nu blev det plötsligt min huvudvärk. Hur stimulerar och aktiverar man en hund som vägrar att samarbeta??


Jag bestämde mig för att första steget måste vara att göra mer saker tillsammans med henne, att försöka få henne att förstå att det kan vara trevligt att göra saker tillsammans. I början bestod det mest av korta promenade bara vi två och så småningom lek bland hindren. Jag hade egentligen ingen baktanke med val av plats för leken, eftersom vi tillbringa mycket tid på träningsbanan så blev det en naturlig arena att leka på.

Och precis som med Skrutt så skedde den första hinderpassagen mycket spontant, i leken. Som jag beskrivit i ett tidigare inlägg så kan man ha mycket kul med en lång böjd tunnel och ett hopphinder. Helt plötsligt var det inte nog att bara leka med mig, hon började kräva att vi skulle "träna". Och jag var inte nödbedd precis. Och på den vägen är det. Jag fokuserar fortfarande mycket på fart och glädje, även om det numera även kan även kan förekomma i sväng. Slalom har vi börjat titta på, kontaktfälten är på gång och gungan tar hon nästan själv.



Skrutt har också fått mycket träningstid. Hans kontaktfält på balansen har varit en följetång och det har verkat som om det bara funnits två lägen - fort och fel eller långsamt och rätt.

Farten och motivationen är det som varit svårast att få till och balansen har många gånger kostat oss flera placeringar eftersom han tagit den så långsamt och osäkert.

Så jag bestämde mig för att tänka utanför boxen, to boldly go where I've never gone before. Jag hämtade inspiration från RC-träningen, och jag har säkert brutit mot minst 8 regler och 15 förordningar i träningen. Men ÄNTLIGEN springer han fort som satan på balansen. Åtminstone på träning. Imorgon ska det testas på tävling för första gången. Det kommer säkert att bli pannkaka av det men i så fall är det bara att återvända till ritbordet.

Jag har funderat både länge och väl på om jag inte förvirrar den stackars hunden genom att byta kontaktfältsbeteende mitt i alltihopa. Jag tror att man mycket väl kan lära om olika beteende bara sådär om man är lika konsekvent som när man lärde in det förra beteendet. Så får man ju såklart vara med veten om att det kanske tar längre tid och är svårare än ursprungsbeteendet.

Jag kom fram till att jag inte har något att förlora, kontaktfälten är redan förstörda och det är mer tur än skicklighet om han tar dem. Det värsta som kan hända är att jag inte får någon förbättring. För sämre kan det inte bli.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards