Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under november 2014

Av Linda - 30 november 2014 22:58

Jag tror jag skrev om allt efter förra årets Lotuscup. Årets cup var inget undantag. Vilken fantastisk tillställning! Lotuscupen är helk klart med på min topplista över årets roligaste tävlingar.

Prisborden var som vanligt spektakulära och jag tycker det är väldigt trevligt att det delas ut priser i de individuella klasserna också.

Skrutt hade en titel att försvara och i år fick Myzzli och Spice också vara med. Skrutt dskade sig reda i första loppet och chnsen att vinna cupen var borta. Även i andra klassen diskade han sig. Men sista klassen vann han minsann!

Myzzli diskade sig i de första loppen men placerade sig i det sista.

Dagens stora stjärna var dock Spice. Tre felfria lopp räckte till en andraplats i cupen, endast några pong efter vinnare. Jag är så nöjd med henne, hon gick verkligen fint.

Tävlingen tog verkligen hela dagen även om en stor del av tiden gick åt till att dra en miljon lotter ungefär. Vi vann i alla fall några priser där. Prisutdelningen tog också en god stund och vi fick med oss många fina saker hem. När vi äntligen satte oss i bilen var vi grymt trötta, men det var så värt det.



ANNONS
Av Linda - 30 november 2014 22:00

Jag tycker inte om konceptet blåbärstävling. Det som är tänkt som en inkörsport för nya gröna ekipage har i många fall blivit en arena att visa upp sin nya unghund på enligt bäst titta-så-bra-min-nya-unghund-är. Jag upplever att många har så bråttom ut på tävlingsbanan för att DE vill det och de tänker inte på att hunden kanske inte är redo. Jag brukar inte starta mina hundar i någon tävling innan de kan alla hinder och har full fokus på sin uppgift. Jag vill att debuten ska bli en seriös och trevlig upplevelse för både mig och hunden. Att vi tävlar som vi har tränat. Jag behöver inte tävlingar genom min hunds utbildning för att avgöra om den är startklar eller inte, det vet jag i alla fall.


Idag har jag gjort ett undantag. Jag har startat unghunden i en blåbärsklass, innan hon ens hunnit bli 12 månader. Varför, undrar ni säkert. För att Yippie är Yippie. Denna briljanta agilityhund som helt plötsligt inte kan springa mera för att den gula sandsäcken nog rörde på sig, för att fåren dricker så att det låter, att fåglarna slåss i buskarna eller för att det kommer en bil på vägen. Trots att hon hängt med på agilitytävlingar hela säsongen så är tävlingsplatsen det absolut läskigaste stället att vara på. Förutom ihärdig miljöträning så har jag funderat mycket på hur jag ska gå åt problemet.

För ngon månad seda drog Fredagsklubben igång och Yippie fick träna på ny plats. Megaläskigt! Och goda dofter som distraherade. Men för varje gång gick det bättre och bättre och en plan började ta form - kanske skulle hon få vara med på årets sista blåbärstävling? Lokalen och hindren är hon ju bekant med och dofterna också. Och det är ju ganska mycket publik när Fredagsklubben tränar, så vad kan vara bättre än lite mer publik? Agilityn kommer aldrig att vara ett problem för Yippie. Men tävlandet i sig kan nog vara. Så därför behöver hon nog mer än något annat träna på att tävla. För mig är det en annorlunda tanke.


Alla mina farhågor kom på skam, tack och lov. Jag hade föreställt mig att hon inte skulle vilja vara med alls, att hon skulle ha svansen mellan benen och kanske försöka fly. Resultatmässigt var det en katastof med tanke på vilka kunskaper hon faktiskt besitter, men för övrigt var det ren och skär triumf. Hon var glad och sprallig, svansen stod rakt upp och hon vågade dra på. Jag är mer än nöjd!


ANNONS
Av Linda - 19 november 2014 22:35

Normalt sett är jag innerligt trött på agility vid den här tiden på året. Men inte i år. Kanske är det för att det inte är tävling varje helg. Kanske är det för att Skrutt äntligen är så nära att ta topplaceringar. Visst, det vill sig inte riktigt och det blir små skitfel i alla lopp. Men när jag sitter med klockan och tittar på filmen och ser exakt hur mycket tid misstagen kostar och sedan jämför med vinnande tid i klassen, så inser jag att misstaget troligen kostade mig vinsten beroende på hundradelarna.

Någon skulle säkert påstå att det är självdestruktivt och inte sunt att resonera så, men för mig är det den sporre jag så väl behöver. För den bittra sanningen är att du inte är någon förrän du vinner. Jag har vunnit en och annan klass genom åren men bara för att "alla de bra" diskat sig. Det skulle vara så jäkla skönt att vinna för att vi var bäst. Nu när vi nästan är där så vill jag inte att säsongen ska vara slut.


Skrutt har gått fantastiskt bra i helgen men det har inte velat sig riktigt i något lopp. Jag har njutit av varenda sekund på banan tillsammans med mina fina hundar. Speciellt Skrutts agilitylopp på lördagen ska jag leva på under hela den långa vintern.



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se