Det är snart två veckor sedan som Yippie gick sin första helgkurs, började löpa för första gången och firade sin första födelsedag. Jag har inte blivit färdig att blogga om det eftersom livet kom emellan. Hundarna fick en mycket oplanerad agilitypaus eftersom jag insjuknade i förkylning som blev mul- och klövsjukan som blev bihålsinflammation. Idag har jag varit på jobbet trots att jag knappt hör på grund av allt snor i skallen. Fortfarande har jag kvar några blåsor i näsan och på läpparna, men de försvinner förhoppningsvis snart. Om två dagar har jag semester - nästan hela julen - och på lördag firar jag julafton (läs; åker till Ullared) I morgon slutar höstens kurser och jag ska ha lite agilityledigt under januari. Skrutt ska få jobba på sina RC och Yippie ska träna som vanligt, dock inte lika många pass i veckan. Yippie är just nu inne en en väldigt positiv fas och jag vill inte tappa det.

Anledningen till den positiva utvecklingen vill jag tillskriva helgkursen och ett litet naturpiller. Ända sedan jag började träna med Yippie så har hon haft stora koncentrationsproblem som härrör från hennes osäkerhet. Minsta lilla störning och hon kan flippa iväg och skälla eller glo misstänksamt på något som ingen annan ser. Antalet belöningar har därför blivit ganska minimala eftersom hon ibland drar mitt i övningen eller precs när jag ska belöna.

Jag var länge tveksam om helgkursen var rätt väg att gå, skulle hon palla att vara instängd i ett ridhus tillsammans med andra hundar medan hon tränade?

Lösningen var egentligen hur simpel som helst - Valerina. Jag rekommenderar det varm och ofta som hjälp till hundar med olika former av rädsloproblem. Valerina är en jättebra hjälp för att komma över tröskeln till det som är jobbigt och istället vända det till något positivt. Skillnaden mellan Valerina och lugnande medel är att Valerina är helt naturligt. Det är inte starkt på något vis och hunden blir inte helt borta. Den blir istället avslappnad på ett naturligt sätt och är på så vis öppen för belöning av olika slag.

Marie Hansson-Mårtensson skriver om det i en av sina böcker och det var även hon som gav mig tipset att använda det i samband med att Spice blev påhoppad igen strax innan en helgkurs för Marie. Att se hur Spice på någon timme gick från att sitta med inåtvänd blick till att faktiskt träna agility tillsammans med andra hundar utan problem är för alltid inetsat i mitt minne och gav mig en stenhård tro på detta lilla mirakelpiller. Hon medicinerades varje träningspass i cirka 3 veckor och har sedan dess aldrig haft några problem. Hennes Pirayfasoner kommer i och för sig från dessa händelser, men hon förknippar inte det med agility och träning på något vis.

På Yippie fungerade det precis lika bra. Hon var lugn och avslappnad men på som sjutton. Hon har aldrig tidigare visat lika mycket fokus som hon visade den helgen. Hon fick belöning efter belöning och släppte inte taget en enda gång. Vilken fantastisk känsla!!! Jag tror att hon kände hur nöjd jag var med henne för hon gav hela tiden mer. Jag hoppas att upplevelsen har varit så positiv att hon inte behöver medicineras mer.

Annica var som vanligt suverän och gav våra unghundar bra övningar. Det var jätteroligt att få följa alla under helgen och se dem utvecklas, bara på två dagar. Annica hade mycket fint att säga om Yippie och det gjorde såklart inte helgen sämre. Både Yippie och jag lämnade trötta och nöjda ridhuset på söndag kväll, stärkta i vårt samarbete. Tack vare en liten pilla!

Filmen är från sista övningen på söndagen och det märks att hon börjar bli trött. Men, vilken hund det är!