Jag har aldrig trott på RC som kontaktfältsbeteende. Det är min högst personliga åsikt. Jag tror fortfarande att det krävs en viss typ av förare för att ro det i land. Jag har aldrig haft en tanke på att träna RC med någon av mina hundar. Jag har inte tid, tålamod och kunnande för att lära en hund RC från grunden. Men på något vis så blev det ändå så. Att jag inte bara lärde en hund RC. Utan tre hundar. Men jag tror fortfarande inte. Faktiskt.

Upprinnelsen till det hela är som jag tidigare skrivit om, Skrutts dåliga fart uppe på balansen och att han bromsade inför kontaktfältet alldeles för tidigt. Som grön klass 3-hund var balansen och kontaktfälten inget problem, men någonstans på vägen hände något.

Någon gång i juli bestämde jag mig för att strunta i kontaktfältet och bara träna fart på balansen, att hitta springglädjen igen. The weapon of choice var favoritbollen som langades iväg i 120 knutar. Minsta träff på kontaktfältet gav klick. För jag ville ju inte tappa kontaktfäten helt. Jag experimenterade med fart, avtånd, min egen placering och timing på bollkastandet. Till slut tyckte jag mig ha hittat en fungerande modell.

Farten var det inget fel på men träffarna på kontaktfälten behövde blir fler. Och hopp framåt gav aldrig belöning. Jag blev medlem i en RC-grupp på Facebook för att få inspiration till vidare träning. Där skrevs det vilt om bakbensseparation, Peel och Trkman. Jag kände hur jag tappade musten fullständigt. Måste det verkligen vara så svårt att lära hunden RC? Och var jag tvungen att följa Peels och Trkmans "regler" för att lyckas?

Till slut bestämde jag mig för att helt enkelt sätta en båge över kontaktfältet och fortsätta nöta. Varje pass avslutades alltid med några skick utan båge med jackpotbelöning på träff oavsett höjd.

Jag tävlade ett par agilityklasser trots mina halvfärdiga RC. De var inte klockrena men de var inte heller ordentliga hopp. Farten uppe på balansen var 100% bättre än tidigare. Och trots allt var det va jag varit ute efter från början.

Efter jul flyttade hindren på Bialitt in och jag har bara haft tillgång till en låg balans sedan dess. Hallen är lång och smal, lite knepig att bygga bra i ibland. I brist på annat bestämde jg mig för att det var dags för att lägga en tunnel efter balansen. Helt plötsligt hade han fattat! 100% träff utan tendens till hopp eller längre steg. I mina ögon perfekta RC.

Svängträningen har också kommit igång så smått, men det är en bit kvar. Men jag förstår verkligen känslan när mina RC-vänner där ute skriver om RC-heaven. Jag tror faktiskt jag varit där flra gånger senaste veckan.