Tiden rusar på, precis som den alltid gör i Dårpippiland. Jag är faktiskt glad att det inte är några tävlingar man "måste" åka på, tror jag börjar bli bekväm och gillar att vara hemma på helgerna. Imorgon ska jag dock på en inofficiell tävling med blåbärklasser för att träna Yippie i att fungera trots störning. Skrutt blev anmäld av bara farten för att träna kontaktfält. När det stod klart att Spice inte var dräktig så chansade jag och anmälde även henne och fick en reservplats.

Helgerna har hittils flutit på i ett behagligt tempo - är det såhär det är att vara normal? Lite kurser har jag förstås hållit men det räknar jag mer som nöje. Husse och jag har dock väldigt olika definition på vad en ledig helg egentligen betyder. Jag varvar sånt man måste ta tag i för att man inte hinner på vardagarna med hundträning och sova på soffan. För husse betyder ledig helg sova på soffan. Så helt friktionsfritt är det inte att ha ledig helg tillsammans.

Valparna växer så det knakar. Ett tag ökade de så mycket i vikt att jag blev rädd att det skulla vara largehundar redan vid 8 veckor. Man bokstavligt talat såg hur valparna hade växt över natten. Super-Myzzli-mamman verkar ha grädde i tuttarna och de är minsann bortskämda de där två. Ingen konkurrens om maten och all you can eat-buffé hela dagen.

Båda två har öppnat ögonen ordentligt nu och hanen har bruna ögon vilket jag är glad för. De rör sig på vingliga och krumma små korvben och de ramlar omkull stup i kvarten. Ganska ofta skriker de högt och ilsket när de välter omkull. Hanen har kommit på att man kan ställa sig på lkämskyddet i lådan när man letar efter sin mamma.

Nästa fredag är det magiska dygn 21, då valparna i de vilda lämnar lyan för första gången. Då ska vi ta bort lådan och jag ska sy en mysig kudde som de kan ligga på istället, så att de inte ramlar över kanten på lådan och skadar sig. För efter dygn 21 finns det bara en växel.