Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under juli 2015

Av Linda - 28 juli 2015 21:15

Semestern har verkligen gått ovanligt fort i år. Ändå har vi inte haft mer eller mindre att göra än andra år. Nu är jag inne på min sista vecka och jag har ganska rejäl ångest över att börja jobba på måndag. Augusti och september är alltid jobbiga månader i min bransch och man börjar ganska snart längta efter semester igen.

Vädret har varit milt sagt varierat. Stekande sol så fort jag varit upptagen med att tävla eller instruera och kallt och regnigt de dagar jag har haft tid att sola. Jag tillhör inte den kategorin som strosar runt på tävlingsplatsen i min bikini och i år har det fått till följd att de exponerade partierna är RIKTIGT solbrända och de som hålls dolda är riktigt, riktigt VITA.


Veckan som gått har vi tillbringat i vackra Dalarna. Wasahoppet fanns egentligen inte med på vår ursprungliga planering, men när husse blev tillfrågad att döma så gick det inte att motstå möjligheten att få tävla 5 dagar på samma ställe. Något lopp skulle husse springa själv men med fyra anmälda hundar så skulle det innebära upp till 9 lopp om dagen för min del.


Vi valde att åka en dag tidigare för att faktiskt hinna se lite utöver tävlingsplatsen. På vägen stannade vi till hos en uppfödarkollega som vi haft en stående fikainbjudan hos. Tänk att det äntligen blev av! Hundarna fick springa i trädgården medan vi fikade. Två timmar går alldeles för fort och vi var tvungna att skynda oss för att checka in på hotellet. Tänk om husse hade kört hund lika aggressivt som han kör bil, då hade de andra smallförarna fått se upp! Vi kom fram i ett stycke och kvällsmaten intogs på Sibylla i det vackra vädret.

Hundarna gillar att bo på hotell att uppför sig trevligt. Rummet var ganska stort och det var tur eftersom det blir ganska trångt med alla väskor och sex hundar på ett rum. Steppa har hittills bara bott på hotell två gånger men fattar redan hur det funkar. Hemma behöver vi aldrig gå ut med henne på natten men då rastar vi också mycket senare. Men precis som sin kloka farmorsmor så löser hon eventuella toaproblem genom att kissa på golvbrunnen i duschen och sedan snällt gå och lägga sig igen.


Tisdagen ägnades åt att turista. Vi började i Falu gruva och även om vi inte gick ner i själva gruvan så fanns det mycket att titta på ändå. Förutom museum och kvarlevor från gruvtiden så fanns det såklart hantverk och butiker. Mest spännande var utställningen om gruvsjukstugan som så småningom kom att bli Länssjukhuset, och alla tankar man hade kring sjukdom, död och barnafödande på den tiden. Jag är väldigt glad att jag lever på 2000-talet, även om sjukvård och äldreomsorg lämnar en del att önska.

Efter gruvan åkte vi till Mockfjärd och Dalecarlia Choklates. Där säljs nämligen världens godaste dalahästar av choklad. Det finns även ett bränneri i samma lokal där man bland annat bränner Valkyria Absinthe, Sveriges enda absint. Min svägerskas sambo känner familjen väldigt väl och svägerskan hade ordnat så vi fick besöka dem. Spännande och lärorikt, kul att få prata med en annan småföretagare och jämföra erfarenheter.

Tiden rusar när man har trevligt och det var dags för oss att åka till tävlingsplatsen och sätta upp tältet. Eftersom jag ensam skulle hålla ordning på tre banor och fyra hundar så kändes det viktigt att sitta bra så att man ser och hör allt. Jag hade tur att få en riktigt bra tältplats.

Shopping på Kupolen var dagens sista punkt. Men första var vi tvungna att ta en fika, för lunch hade vi inte hunnit med.

Efter kvällsrastning middag på hotellet och mys i sängen framför TV:n så somnade vi gott med vetskapen om att det inte var banvandring förrän 10.00


   


Jag tänker inte referera lopp för lopp, inte ens dag för dag. Men jag kan säga att jag har haft en GRYM vecka. Det var längesedan jag körde hund med sådant självförtroende och glädje som jag gjort under dessa dagar.

Första dagen var bara Yippies, fyra lopp sprang vi och vi nollade tre och tog tre pinnar. Då tänker man ju att det inte kan bli bättre, men bara för det så började vi nästa dag med att nolla ytterligare två lopp och ta två pinnar till. Nu kan hon flytta upp i hopp 2 och behöver bara en pinne till i agility. Men det dröjer ett tag innan hon får flytta upp. För det finns mycket fart kvar som inte visar sig på banan. Slalom är ranglig och osäker och balansbommen har hon ingen fart på. Varför är oklart eftersom det inte är några problem på träning. Hon och husse behöver bli ett team och husse måste lära sig att bli offensiv och lyhörd. Så de ska tävla töntligan ett tag till.


 


Medan klass 1-banorna var bra och alldeles lagom så var klass 3-banorna en salig blandning. Man kan väl generellt säga så att banorna speglade domarnas egna erfarenheter. Jag gillar banor med mycket handling på bra linjer där man kan välja alternativ, inte banor där man bara ska springa och snabbaste ekipaget vinner. Det är ingen sport tycker jag. Då kan vi skippa hundarna och ägna os åt slätlöpning eller något. Eller nja, kanske inte jag.


Spice tuffade på i jämt tempo och var felfri i alla lopp utom ett där hon missförstod mig totalt. Men hennes tider har inte räckt till även om det blivit högre placeringar på de kluriga banorna. I sista klassen slog hon dock till med en 5:e plats och SM-pinne. I dånande åska och hällande regn! Hon knep även en pinne tidigare under veckan, en hårresande historia där sista ekipaget skulle avgöra vår pinnes vara eller icke vara.


Skrutt har varit väldigt ojämn resultatmässigt. På banan har vi känts mer synkade än på länge och han är alltid ett nöje att springa med. Utom i agilityklasserna då. Denna förbannade balansbom! Om han inte missar kontaktfältet så kommer vi inte ens fram till bommen utan diskar oss innan. Och skulle vi råka träffa kontaktfältet så diskar vi oss på något onödigt efteråt. Det är verkligen ett deprimerande problem, den där bommen, när han gör den så fint på träning.


Men eftersom han lyckades så bra i hoppklasserna så fick han ihop tillräckligt mycket poäng för att få vara med i finalen. Och det fick Spice med eftersom några gav upp sin plats och åkte hem på grund av vädret. Det slutade med att även Myzzli fick en plats. Både husse och jag gjorde flera felfria lopp med Myzzli som gav poäng till cupen.


Finalen avgjordes i en agilityklass 2 eftersom några klass 2-ekipage och kvalat in. Banan var rolig och faktiskt svårare än några av klass 3-banorna jag sprang under veckan…

Skrutt startade som nummer 2 och vi gjorde vårt sämsta lopp på hela veckan. Trots det kom vi i mål felfria på en hyfsad tid. Flera ekipage körde bort sig och det slutade med att vi knep en 3:e plats. Spice var också felfri och jag tror att hon blev 4:a eller 5:a, har inte sett någon resultatlista så jag vet inte säkert.


Det absolut värsta med en trevlig tävlingsresa är att man ska packa ihop och sedan packa upp när man kommer hem. Tvättmaskinen har gått varm och tältet står på tork i carporten. På fredag är det dags att packa igen och dra på en sista sväng för den här semestern. Som traditionen bjuder så åker vi till Ystad och campar på klubben. På lördag är det kräftskiva utanför vår husvagn för den som känner sig sugen. Skål!











Fler klipp från veckan finns på vår YouTube-kanal.

 



Av Linda - 18 juli 2015 14:29

Har äntligen tagit mig i kragen och stylat Skrutt och Steppa så att jag kunde fotografera dem. Skrutt för att han behöver nya bilder som ska läggas ut på Avelspoolen och Steppa för att jag inte har så mycket bilder på henne. Hon är just nu i garderobsåldern, men resultatet blev ändå inte så illa som jag förväntade mig.


         

Av Linda - 13 juli 2015 11:15

Tidigt i lördags proppade vi bilen full med folk och fä och styrde kosan mot Karlskrona för en liten tävling. Skönt att vara färdiga till lunch i det fina vädret, men bara för att vi kunde så stannade vi kvar och fikade och pratade.


Förr kunde jag känna mig besegrad redan på banvandringen beroende på hur den var byggd. Jag var pinsamt medveten om att finns många saker min stora hydda inte klarar av att göra. Springa fort är en av dem. Jag är fortfarande inte bra på att springa men jag har lärt mig att jag är väldigt bra på en massa andra saker och tränar mina hundar efter det. Numera tycker jag aldrig att någon bana är för svår, möjligtvis vissa passager, och då mest därför tt vi inte tränat på just dessa på sistone.


Men i lördags drabbades jag av den där känslan igen. Banan var verkligen inget jag gillar. Och ingen lyckades sådär superbra så håren ställer sig på armarna. Men jag är inte den som ger mig. Så jag satsade. Spice rev ett hinder igen och då var vi borta. Skrutt missade slalomingången och då orkade jag inte anstränga mig mer utan testade lite saker. 10 fel tror jag vi fick ihop.


Om jag tyckte illa omhoppklassen så var det inget mot vad jag tyckte om agilityklassen. Inte blev det bättre av att small och large inte klarat den något vidare. Men agilitypinnar behöver båda hundarna, så det var bara att göra sitt bästa.

Spice stratade först och blev diskad på grund av tre vägringar. Två av dem fick hon i en dold tunnelingång där hon förökte gå in från sidan och krockade med sandsäcken. Och så missade hon ett hinder. Skrutts lopp var inte vackert men vi kämpade oss i mål tack vare en massiv hejjaklack. Tack för stödet! Utan den hade jag gett upp efter A-hindret. Och sedan igen efter balansen. Och gungan. banan var verkligen jättelång och man fick springa hela tiden, min akilleshäl. Men på något märkligt vis så klarade vi oss runt utan fel och VANN! Ja, vad ska man säga, undrens tid är inte förbi. Speciellt nöjd är jag med sekvensen efter slalom. Kolla in svängen från A-hindret till dold tunnel och ut ur tunnel. Det kallar jag snävt!


Av Linda - 10 juli 2015 20:10

Efter fyra heta dagar i Kalmar var det skönt att komma hem till svalka och regn. Både tävlingsarrangemanget, hotellet och Kalmar stad levererade i vanlig ordning. Ljumma kvällar har tillbringats på diverse uteserveringar i goda vänners lag och det har blivit mycket god mat och dricka. Hotellrummet har varit kanon med klinkergolv i hallen till varma hundar och rena lakan varje dag. 10 minuters promenad till tävlingsplatsen är alldeles lagom och bilen har stått parkerad i hotellets garage hela tiden.


Hundarna har inte nått upp till sin vanliga standard i värmen, fast att jag har försökt hjälpa dem på alla sätt. Även om det har varit varmt så hade vi tur att tältet stod i skugga större delen av dagen. Det fanns duschar på området till hundarna och försäljarna sålde återhämtningspulver för glatta livet. Våra hundar fick också och till och med Skrutt drack det.


Några placeringar har det blivit även om inget av loppen har varit klockrena. Skrutt tog äntligen en pinne i agility och han tog även fler i hopp, som han inte behöver. Spice har också börjat fylla på sitt förråd av pinnar. Guldrosetterna var åtråvärda och många och prisbordet bra. Vi vann både flera flaskor av vårt favoritschampo och påsar av vårt favoritgodis.

Yippie har debuterat med den äran, på sex lopp blev det bara en disk. Hon tycker det är svårt med slalom, den tar alldeles för lång tid att genomföra. I någon klass var banan byggd ända ut till staketet och det blev för jobbigt. Hon vägrade ta hindren där och blev diskad. Ett felfritt lopp lyckades hon få till och det gav en 10:e plats och första pinnen.


Veckans guldstjärna går till Steppa som verkligen är en cool liten valp. Hon bor på hotell, minglar på tävlingsplatser och charmar folk som om det var den naturligaste saken i världen. Nästa sommar är det hennes tur att göra debut och det känns ju helt galet.


Det som jag tyckte lade sordin på stämningen var allt gnällande, på plats och på Facebook. Det gnälldes om precis allt från att startlistorna inte kom ut, att det var kaos i inropen för att alla vill flytta, att banorna var för svåra, avstånden mellan hindren för långa, utländska domarna för dåligt pålästa, tävlingsupplägget var inte barnvänligt, osv.

GULDagilityn är ett jättearrangemang och få människor gör grovjobbet med hjälp av massor av frivilliga som inte ens tillhör klubben. Jag var också irriterad över startlistorna, tills jag fick veta att man inte kom år SBKtävling. Jag är övertygad om att man gjorde allt i sin makt för att få det att fungera. Tävlingsdagarna var grymt långa, men det kunde jag ju räkna ut redan när jag anmälde mig. Jag pratade med en av bancheferna för att jag ville veta om det blev paus innan banvandring eller om de körde på. Anledningen var att både domare och funktionärer var upptagna på andra banor och sedan var tvungna att ta en matpaus. Det var en del tävlande som hade mycket svårt med det faktum att domare och funktionärer behövde äta.

Jag blir så besviken på folk som gnäller, speciellt om de inte kan tänka sig att hjälpa till för tt reda upp situationen.

Stort tack till Kalmar BK och alla andra som gjorde GULDagilityn möjlig!




Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards