Efter fyra heta dagar i Kalmar var det skönt att komma hem till svalka och regn. Både tävlingsarrangemanget, hotellet och Kalmar stad levererade i vanlig ordning. Ljumma kvällar har tillbringats på diverse uteserveringar i goda vänners lag och det har blivit mycket god mat och dricka. Hotellrummet har varit kanon med klinkergolv i hallen till varma hundar och rena lakan varje dag. 10 minuters promenad till tävlingsplatsen är alldeles lagom och bilen har stått parkerad i hotellets garage hela tiden.

Hundarna har inte nått upp till sin vanliga standard i värmen, fast att jag har försökt hjälpa dem på alla sätt. Även om det har varit varmt så hade vi tur att tältet stod i skugga större delen av dagen. Det fanns duschar på området till hundarna och försäljarna sålde återhämtningspulver för glatta livet. Våra hundar fick också och till och med Skrutt drack det.

Några placeringar har det blivit även om inget av loppen har varit klockrena. Skrutt tog äntligen en pinne i agility och han tog även fler i hopp, som han inte behöver. Spice har också börjat fylla på sitt förråd av pinnar. Guldrosetterna var åtråvärda och många och prisbordet bra. Vi vann både flera flaskor av vårt favoritschampo och påsar av vårt favoritgodis.

Yippie har debuterat med den äran, på sex lopp blev det bara en disk. Hon tycker det är svårt med slalom, den tar alldeles för lång tid att genomföra. I någon klass var banan byggd ända ut till staketet och det blev för jobbigt. Hon vägrade ta hindren där och blev diskad. Ett felfritt lopp lyckades hon få till och det gav en 10:e plats och första pinnen.

Veckans guldstjärna går till Steppa som verkligen är en cool liten valp. Hon bor på hotell, minglar på tävlingsplatser och charmar folk som om det var den naturligaste saken i världen. Nästa sommar är det hennes tur att göra debut och det känns ju helt galet.

Det som jag tyckte lade sordin på stämningen var allt gnällande, på plats och på Facebook. Det gnälldes om precis allt från att startlistorna inte kom ut, att det var kaos i inropen för att alla vill flytta, att banorna var för svåra, avstånden mellan hindren för långa, utländska domarna för dåligt pålästa, tävlingsupplägget var inte barnvänligt, osv.

GULDagilityn är ett jättearrangemang och få människor gör grovjobbet med hjälp av massor av frivilliga som inte ens tillhör klubben. Jag var också irriterad över startlistorna, tills jag fick veta att man inte kom år SBKtävling. Jag är övertygad om att man gjorde allt i sin makt för att få det att fungera. Tävlingsdagarna var grymt långa, men det kunde jag ju räkna ut redan när jag anmälde mig. Jag pratade med en av bancheferna för att jag ville veta om det blev paus innan banvandring eller om de körde på. Anledningen var att både domare och funktionärer var upptagna på andra banor och sedan var tvungna att ta en matpaus. Det var en del tävlande som hade mycket svårt med det faktum att domare och funktionärer behövde äta.

Jag blir så besviken på folk som gnäller, speciellt om de inte kan tänka sig att hjälpa till för tt reda upp situationen.

Stort tack till Kalmar BK och alla andra som gjorde GULDagilityn möjlig!