Semestern har verkligen gått ovanligt fort i år. Ändå har vi inte haft mer eller mindre att göra än andra år. Nu är jag inne på min sista vecka och jag har ganska rejäl ångest över att börja jobba på måndag. Augusti och september är alltid jobbiga månader i min bransch och man börjar ganska snart längta efter semester igen.

Vädret har varit milt sagt varierat. Stekande sol så fort jag varit upptagen med att tävla eller instruera och kallt och regnigt de dagar jag har haft tid att sola. Jag tillhör inte den kategorin som strosar runt på tävlingsplatsen i min bikini och i år har det fått till följd att de exponerade partierna är RIKTIGT solbrända och de som hålls dolda är riktigt, riktigt VITA.

Veckan som gått har vi tillbringat i vackra Dalarna. Wasahoppet fanns egentligen inte med på vår ursprungliga planering, men när husse blev tillfrågad att döma så gick det inte att motstå möjligheten att få tävla 5 dagar på samma ställe. Något lopp skulle husse springa själv men med fyra anmälda hundar så skulle det innebära upp till 9 lopp om dagen för min del.

Vi valde att åka en dag tidigare för att faktiskt hinna se lite utöver tävlingsplatsen. På vägen stannade vi till hos en uppfödarkollega som vi haft en stående fikainbjudan hos. Tänk att det äntligen blev av! Hundarna fick springa i trädgården medan vi fikade. Två timmar går alldeles för fort och vi var tvungna att skynda oss för att checka in på hotellet. Tänk om husse hade kört hund lika aggressivt som han kör bil, då hade de andra smallförarna fått se upp! Vi kom fram i ett stycke och kvällsmaten intogs på Sibylla i det vackra vädret.

Hundarna gillar att bo på hotell att uppför sig trevligt. Rummet var ganska stort och det var tur eftersom det blir ganska trångt med alla väskor och sex hundar på ett rum. Steppa har hittills bara bott på hotell två gånger men fattar redan hur det funkar. Hemma behöver vi aldrig gå ut med henne på natten men då rastar vi också mycket senare. Men precis som sin kloka farmorsmor så löser hon eventuella toaproblem genom att kissa på golvbrunnen i duschen och sedan snällt gå och lägga sig igen.

Tisdagen ägnades åt att turista. Vi började i Falu gruva och även om vi inte gick ner i själva gruvan så fanns det mycket att titta på ändå. Förutom museum och kvarlevor från gruvtiden så fanns det såklart hantverk och butiker. Mest spännande var utställningen om gruvsjukstugan som så småningom kom att bli Länssjukhuset, och alla tankar man hade kring sjukdom, död och barnafödande på den tiden. Jag är väldigt glad att jag lever på 2000-talet, även om sjukvård och äldreomsorg lämnar en del att önska.

Efter gruvan åkte vi till Mockfjärd och Dalecarlia Choklates. Där säljs nämligen världens godaste dalahästar av choklad. Det finns även ett bränneri i samma lokal där man bland annat bränner Valkyria Absinthe, Sveriges enda absint. Min svägerskas sambo känner familjen väldigt väl och svägerskan hade ordnat så vi fick besöka dem. Spännande och lärorikt, kul att få prata med en annan småföretagare och jämföra erfarenheter.

Tiden rusar när man har trevligt och det var dags för oss att åka till tävlingsplatsen och sätta upp tältet. Eftersom jag ensam skulle hålla ordning på tre banor och fyra hundar så kändes det viktigt att sitta bra så att man ser och hör allt. Jag hade tur att få en riktigt bra tältplats.

Shopping på Kupolen var dagens sista punkt. Men första var vi tvungna att ta en fika, för lunch hade vi inte hunnit med.

Efter kvällsrastning middag på hotellet och mys i sängen framför TV:n så somnade vi gott med vetskapen om att det inte var banvandring förrän 10.00

Jag tänker inte referera lopp för lopp, inte ens dag för dag. Men jag kan säga att jag har haft en GRYM vecka. Det var längesedan jag körde hund med sådant självförtroende och glädje som jag gjort under dessa dagar.

Första dagen var bara Yippies, fyra lopp sprang vi och vi nollade tre och tog tre pinnar. Då tänker man ju att det inte kan bli bättre, men bara för det så började vi nästa dag med att nolla ytterligare två lopp och ta två pinnar till. Nu kan hon flytta upp i hopp 2 och behöver bara en pinne till i agility. Men det dröjer ett tag innan hon får flytta upp. För det finns mycket fart kvar som inte visar sig på banan. Slalom är ranglig och osäker och balansbommen har hon ingen fart på. Varför är oklart eftersom det inte är några problem på träning. Hon och husse behöver bli ett team och husse måste lära sig att bli offensiv och lyhörd. Så de ska tävla töntligan ett tag till.

Medan klass 1-banorna var bra och alldeles lagom så var klass 3-banorna en salig blandning. Man kan väl generellt säga så att banorna speglade domarnas egna erfarenheter. Jag gillar banor med mycket handling på bra linjer där man kan välja alternativ, inte banor där man bara ska springa och snabbaste ekipaget vinner. Det är ingen sport tycker jag. Då kan vi skippa hundarna och ägna os åt slätlöpning eller något. Eller nja, kanske inte jag.

Spice tuffade på i jämt tempo och var felfri i alla lopp utom ett där hon missförstod mig totalt. Men hennes tider har inte räckt till även om det blivit högre placeringar på de kluriga banorna. I sista klassen slog hon dock till med en 5:e plats och SM-pinne. I dånande åska och hällande regn! Hon knep även en pinne tidigare under veckan, en hårresande historia där sista ekipaget skulle avgöra vår pinnes vara eller icke vara.

Skrutt har varit väldigt ojämn resultatmässigt. På banan har vi känts mer synkade än på länge och han är alltid ett nöje att springa med. Utom i agilityklasserna då. Denna förbannade balansbom! Om han inte missar kontaktfältet så kommer vi inte ens fram till bommen utan diskar oss innan. Och skulle vi råka träffa kontaktfältet så diskar vi oss på något onödigt efteråt. Det är verkligen ett deprimerande problem, den där bommen, när han gör den så fint på träning.

Men eftersom han lyckades så bra i hoppklasserna så fick han ihop tillräckligt mycket poäng för att få vara med i finalen. Och det fick Spice med eftersom några gav upp sin plats och åkte hem på grund av vädret. Det slutade med att även Myzzli fick en plats. Både husse och jag gjorde flera felfria lopp med Myzzli som gav poäng till cupen.

Finalen avgjordes i en agilityklass 2 eftersom några klass 2-ekipage och kvalat in. Banan var rolig och faktiskt svårare än några av klass 3-banorna jag sprang under veckan…

Skrutt startade som nummer 2 och vi gjorde vårt sämsta lopp på hela veckan. Trots det kom vi i mål felfria på en hyfsad tid. Flera ekipage körde bort sig och det slutade med att vi knep en 3:e plats. Spice var också felfri och jag tror att hon blev 4:a eller 5:a, har inte sett någon resultatlista så jag vet inte säkert.

Det absolut värsta med en trevlig tävlingsresa är att man ska packa ihop och sedan packa upp när man kommer hem. Tvättmaskinen har gått varm och tältet står på tork i carporten. På fredag är det dags att packa igen och dra på en sista sväng för den här semestern. Som traditionen bjuder så åker vi till Ystad och campar på klubben. På lördag är det kräftskiva utanför vår husvagn för den som känner sig sugen. Skål!

Fler klipp från veckan finns på vår YouTube-kanal.