Jösses, vad det är kul att träna unghund! Det är svettigt, slitsamt, hysteriskt, blodigt, tårfyllt och jobbigt men samtidigt så himla, himla kul.

Baby Basic är den i särklass roligaste kursen att hålla eftersom det inte finns någon plan. För man vet aldrig var man hamnar när man tränar unghund. Det viktigaste är att ha ett mål och sedan får vägen dit bli som den blir. Och det får ta den tid det tar.

Träningen med den egna unghunden är verkligen berg och dalbana. Vartannat tillfälle kanon och vartannat kalkon. Idag var det mest kalkon.

Det vi jobbar med just nu är inlärning av alla byten (bakombyte är jättesvårt!), följa linjen, springa på själv i linjen, tunnelsug, fart och lite, lite startträning. Egentligen tycker jag inte att hon har tillräckligt tryck för att börja jobba med starter ännu, men hur det än är så är hon snabbare än mig i startögonblicket. Så att starta samtidigt är inte att tala om!

För första gången i mitt liv så har jag en hund som är höjdrädd. Steppa kan fortfarande inte hoppa upp i vare sig soffan eller sängen och gå upp på balansen och vända går bara inte. Höjdrädd är nog egentligen fel ord, för rädd är hon inte. Så det vi hittills har gjort är att jag lyft upp henne på balansen och så har hon fått tagit de sista stegen ner själv och så har vi ätit godis. That’s it!

Men jag tänker att det kommer tids nog om vi jobbar på det. Vi har förresten så mycket annat att pyssla med. Bakombyten till exempel.