2016 är slut om några timmar och ingen är gladare än jag att detta skitår är till ända. Jag vågar inte hoppas på att 2017 blir jättemycket bättre men jag går i alla fall in i det med öppna ögon och faktiskt en del tillförsikt.

2016 är året jag lärde mig den hårda vägen att inget vara för evigt och jag lärde mig en hel del om mina medmänniskor. Jag har också lärt mig att ingen kan göra allt men att alla kan göra något och ibland är ett vänligt ord, ett leende eller en kram det bästa man kan ge. Jag har mötts av mycket sådant under hösten och jag är så tacksam över att en del saker har fått vara precis som vanligt, att kunna släppa tråkigheterna och bara vara. Jag är tacksam över att det finns människor som kan skilja på sak och person.

Jag har vid 40 års ålder kommit till insikt i att jag är omtyckt och älskad av många fler människor än jag trodde vara möjligt. Jag är ju bara jag, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag är djupt tacksam över alla som backat upp mig och jag ser mig själv och mina medmänniskor med nya ögon.

”Var stark, få dem att undra hur du fortfarande kan le”

Jag har haft många tråkigheter i mitt liv och jag har rest mig varenda gång. Omedvetet har detta lärt mig att hitta ljusglimtar i de mest omöjliga situationer. När jag var yngre var det musiken och hästarna och som vuxen hundarna och agility. Att få förlora sig i något är fantastiskt oavsett om man mår bra eller dåligt. För mig finns ljusglimtarna i ett bra träningspass där vi gett allt eller en bra kurs där mina elever går hem glada och starka.

Det är många som undrat hur jag har kunnat le denna höst men jag vet att det beror på agilityn, hundarna och alla fantastiska människor jag kommer i kontakt med dagligen.

Tävlingsmässigt har det inte heller vart ett bra år. Skrutt har förvisso kvalat till SM och Spice var på god väg men hon får kämpa en del med höjden nu på äldre dagar. Skrutt hamnade riktigt långt ner på Årets Agilityhund, långt ifrån topp 10 som var mitt mål.

Myzzli och Yippie har inte gjort speciellt bra ifrån sig, Yippie hämtade in en del på årets sista tävlingar när jag tävlade med henne, hon tog tre pinnar och äntligen får flytta upp i klass 3.

Efter att ha slitits mellan hopp och förtvivlan fick Steppa slutligen debutera, två dagar efter mitt livs största chock. Det blev två disk men vi genomförde i alla fall våra starter. Efter det har det rullat på och hon har tagit sin första titel AGDH 1 och ska debutera i klass 2 om några veckor. Hon är en hund som går mycket fortare på tävling än på träning, hon är också mycket självsäkrare på tävling, och det är en utmaning att köra henne.

För er som är intresserade så kommer här lite nördig statistik:

YIPPIE

Antal starter:                               47

Felfria:                                       10         
21%

I mål:                                         23       
   49%

Pinne:                                         5           11%

STEPPA

Antal starter:                               25

Felfria:                                        9         
     36%

I mål:                                         19             76%

Pinne:                                         9              36%

SKRUTT

Antal starter:                               53

Felfria:                                        18        
      34%

I mål:                                         29       
       55%

Pinne:                                         13       
       25%

SPICE

Antal starter:                                37

Felfria:                                         13              35%

I mål:                                           29     
         78%

Pinne:                                          4       
         11%

MYZZLI

Antal starter:                                 31

Felfria:                                          3                 10%

I mål:                                           20     
           65%

Pinne:                                             0                  0%

Vad händer 2017?

Ja, det får tiden utvisa. Det kommer att bli mycket kurser och inte så många tävlingar. Under början av året kommer det att bli någon enstaka för att hålla igång och förhoppningsvis lite fler när nya kvalperioden börjar. De tävlingar vi startar kommer att vara extremt viktiga att lyckas på och sådan press har jag inte upplevt sedan jag började tävla och inte hade möjlighet att åka så ofta. Jag tycker det ska bli spännande och lite peppande, de senaste åren har jag varit lite slö och slapp när jag har tävlat. Det är en ny tävling nästa helg, liksom.

Jag har valt att inte åka till SM i Östersund och jag är nöjd med mitt beslut. Men jag är hemskt revanschlysten! Drömmålet är att stå på startlinjen på nästa SM med Skrutt, Yippie och Steppa både individuellt och lag, samt förhoppningsvis även kvala till WAO. Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna!

 

Irene Frisk

31 december 2016 14:18

Läste det du skrivit i dag nä det lät som om du haft ett tufft år😕 vet inte vad du gått igenom men visst stämmer det att vi är starkare än vi tror och att vi alltid på nåt sätt reser oss och kommer igen😊 så jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År och 2017 blir ett riktigt bra ett.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...