En av mina grundpelare inom agilityn är att hålla sig till planen. Man skaffar sig kunskap, granskar förutsättningarna, gör en bedömning av läget och gör en plan. Och den håller man sig till. För om man släpper planen och börjar tveka, vimsa och vela - ja, då kommer missarna som ett brev på posten.

Ibland ändras förutsättningar mitt i alltihopa och då måste man raskt göra en ny plan. Då håller man sig till den planen.

Inför helgen hade jag en plan. På lördagen skulle jag coacha elever i Hässleholm och på söndagen skulle jag göra annat. Det hade jag bestämt. Jag hade kunskapen, hade granskat förutsättningarna, gjort en bedömning och gjort upp en plan. Och den höll jag. Tills någon ändrade förutsättningarna.

Denne någon bestämde sig för att det kunde vara käckt att köra 3 x klass 3 i Nutrolin Arena den allra sista dagen på SM-året. Först sa jag nej. Jag ska debutera småkottarna i Halmstad, det räcker gott. Så blev jag nyfiken. Vad är det för desperata människor som jagar pinnar den sista dagen? (been there, done that)

Inte många, visade det sig. Sista anmälningsdag närmade sig. Fortfarande få starter i varje klass. Jag kanske ska åka dit och träningstävla? Jag har ju faktiskt inte sprungit en enda klass 3-bana med någon av småkottarna, det är nog inte rättvist mot någon av oss om vi kommer till Halmstad utan att ha tränat bana. Och med så få starter, är man enda nollan så får man cert oavsett hur gräsligt loppet var.

Nej, jag ska jobba i trädgården och debutera småkottarna i Halmstad! Lägger ändå starterna i kundkorgen, bara för att jag kan. Får fullkomligt hicka när jag ser slutsumman - 855:-

Närmar sig midnatt, sista anmälningadagen. Några starter till har ramlat in men inte många. Kommer de att stänga anmälan eller kommer de att hålla öppet längre? Jag velar, våndas, analyserar. Sedan trycker jag på betala. Så är jag anmäld till årets dyraste träningstävling. Vilket jag rättfärdigar med att jag inte ska åka till SM och att jag får skippa någon annan tävling längre fram. Har jag förresten berättat att tältet gick sönder i Hässleholm? Samtliga tältlinor spräckta och duken är tunn som pergament och full med hål och revor. En tältpinne kom farande i stormen, missade en potentiell valpköpare som kelade med Myzzli med en hårsmån, och satte sig i tältduken med ett ljudligt ritch. Kul! Och jag måste ha nytt tält innan lördag när vi ska till Halmstad. För oavsett väder så vill man inte vara tältlös på Halmstads gigantiska från-soluppgång-till-solnedgångs-tävling.

Var det värt det? Ja, det var det! Jag fick den träning jag så väl behövde, jag fick kvitto på det vi gör bra, aha-upplevelser på det vi gör dåligt och några andra upplevelser däremellan. Den bruna hunden gjorde mig helt paff genom att vägra på A-hindret ett flertal gånger samt missa hopphinder som stod mitt framför näsan. I sista loppet skärpte hon till sig, nollade och blev 2:a.

Dagens stora överraskning var Steppa. Precis fyllda två år och redan uppflyttad i klass 3. Inte för att jag har bråttom utan för att jag tror att det gagnar oss att träna i klass 3 där vi vill vara, än i klass 2. Klass 2 passar mig ruskigt illa.

En del saker är fortfarande för svåra för oss, det vet jag, men andra fungerade över förväntan. I det två första agilityloppen gjorde hon klassiska nybörjarmisstag men i sista loppet satt nästan allt och det blev vinst och cert. Certet var verkligen grädden på moset för hon visade sådan kämpaglöd och jag var alldeles lyrisk när jag kom i mål.

Nu ska vi ladda om för på lördag är det Halmstad, första tävlingen på nya SM-året. Och jag står på startlinjen i klass 3 small och medium med tre generationer och en brun hund.