...så hade jag vunnit VM varje år. Lätt!"

Så skrev jag på Facebook den 5 juni i ett anfall av frustration. Samma dag hade jag läst någon annanstans på Facebook att "Hundens pretation är en reflektion av din träning"

I stort håller jag med. Men just där och då ville jag bara skrika rakt ut att så är det fanimej inte alls det. För min träning har minsann inte alls visat sig på tävlingsbanan, varken den kvantitet eller kvalitet min träning har.

Antalet tävlingar och antalet lopp jag springer på tävling har plockat fram saker hos mig som jag tidigare har ansett som mina svagheter - min oförmåga att bruka allvar om jag tycker att en bana är svår och/eller tråkig, samt min fysiska och psykiska uthållighet (läs; min jävlar anamma) Att ha två banor i huvudet samtidigt och handling till fyra hundar i minnet gör att jag har skärpt till mig rejält. Och numera krigar jag med blodsmak i munnen tills jag kommer imål. Eller blir diskad.

Det senare har tyvärr hänt oftare än jag hade trott. Spice blir bara virrigare och virrigare och disk är mer regel än undantag. På onsdag tävlar hon för sista gången. I alla fall på ett tag. Det känns väldigt tråkigt och jag är väldigt ledsen över att vi inte kan avsluta vår karrlär på SM 2018.

Skrutt är en klippa och räddar sin sena och virriga matte gång efter annan. Matten tackar honom genom att lägga sig i och ta i från tårna så att Skrutt vägrar och diskar sig. Trots det fattas han bara två agilitypinnar.

Småkottarna är tämligen billiga, speciellt den bruna. Missförstå mig rätt. Jag visste att det skulle bli svårt för dem i klass 3, att vi har en del att träna på. Problemet är att de gör så konstiga saker hela tiden att det inte blir så mycket träning utan mest parodi. De får gärna göra fel för att det är svårt. Men jag vill att de anstränger sig, att de samarbetar med mig och lyssnar. Inte störtar tvärs igenom slalom och tar ett hinder på andra sidan. Eller far iväg 10 meter till en tunnel trots att jag kallar så jag blir blå. Däremellan gör de alldeles fantastiska saker.

På onsdag kör vi sista tävlingen på ett tag, sedan blir det ännu mera träning innan vi drar igång i augusti igen.

Jag bjuder på några lopp som jag faktiskt är nöjd med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...