Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under november 2017

Av Linda - 25 november 2017 08:50

Jag hade sedan länge bestämt mig för att inte åka till Tånga. Men en väldigt envis vän tjatade på mig tills jag anmälde och det är jag glad att jag gjorde, för jag hade en väldigt trevlig helg. Jag jobbade länge på fredagen och det blev sent innan jag kom iväg. Vädret visade sig från sin sämsta sida med hård vindar och ösregn. Inte lätt att hålla bilen på motorvägen. På grund av EU-toppmötet så avråddes man att åka genom Göteborg och istället blev det 1,5 timme på småvägarna över Borås. Väl på boendet så hade receptionen stäng och nyckeln skulle hittas i en brevlåda, någonstans på området. Jag fick hjälp att hitta både nyckel och rum och vi kunde hoppa i säng för en natts god sömn innan tidig banvandring.


På lördagen vräkte regnet ner större delen av dagen och det var inget större nöje att promenera med hundarna. De höll helt klart med och vi gick inte ut mer än nödvändigt. Tånga levererade med bra underlag och bra shopping. Hundarna hade lite stolpe ut hela dagen och det blev inga placeringar. Skrutt har inte fått träna så mycket på sistone och det märktes att vi inte var så samspelta som tidigare under säsongen. Steppa var superduktig men hennes orutin lyste igenom i flera situationer. Men jag är väldigt nöjd med henne och hon blir roligare och roligare att springa med. Efter en relativt tidigt avslutad tävlingsdag så vilade vi på boendet och tillbringade sedan några trevliga timmar med att äta pizza, promenera och prata med en av mina favoritpersoner.

Eftersom TV:n endast hade kanal 1, 2, 4 och 6 så blev det en tidig kväll.


Under veckan så hade det pratats mycket om snö på västkusten och jag blev därför väldigt besviken på söndagen när vi vaknade upp till mer ösregn och blåst. Men när vi lämnade boendet så hade det börjat snöa. När jag kom fram till hallen så hade snön börjat lägga sig på marken. När jag skulle ut med Steppa 30 minuter senare så låg det några centimeter på marken och snön vräkte ner. Jag blir alltid löjligt upprymd när det snöar och tog en promenad med en ovillig Steppa. Snön var det stora samtalsämnet hela dagen, hur illa var det längre bort, skulle det gå att ta sig hem? Flera strök sig och åkte men jag stannade med tanken att plogbilarna skulle få göra sitt jobb innan jag körde söderut. Dessutom ville jag inte missa mina chanser på SM-pinnar när jag nu åkt så långt.

Steppa som behövde pinnar fick inga och Skrutt som inte behövde fick två. Återigen gjorde Steppa bra lopp men dumma misstag ledde till att vi hamnade långt ner på listan.


 

Hemresan gick bra och det blev ganska snart barmark. Men det är aldrig kul att köra många timmar i mörkret en söndagskväll.

Nu har vi inga fler officiella tävlingar det här året. Nästa helg är det Lotuscupen och helgen efter det Julklappscupen. Yippie är rejält dräktig och jag tror jag känner fyra valpar. Dygn 63 är den 29 november men valparna kan komma när som helst från och med nu. Valplådan är bäddad och klar, nu väntar vi bara på de små liven.





Av Linda - 15 november 2017 20:57

I helgen har jag varit på mitt första FitDog-läger. Och jag är såå inspirerad att fortsätta träna! Detta var precis den kicken jag behövde för att känna att jag fortfarande fortsätter framåt och utvecklas.

Helgen inleddes på fredagen med en föreläsning av Vappu om hoppteknik. Tyvärr kom vi nästan 20 minuter försent på grund av köer på motorvägen som vi inte hade räknat med. När vi väl kom fram så hittade vi inte lokalen då den var väldigt dåligt utmärkt. Föreläsningen var mycket bra och lätt att förstå trots att den var på engelska med finsk brytning. Den höll på nästan en timme längre än tänkt, vilket ju inte gör något om man inte har lång väg att köra och sedan ska upp tidigt nästa dag. Hade vi vetat så hade vi nog bokat hotell. Till råga på allt blåste det full storm, regnade och haglade om vartannat samt åskade. Det tog tid att köra hem.


Lördagen började med träning för Juha och hoppteknik för Vappu. Juha hade inte jättemycket att säga om oss men gav oss en del användbara tips på vägen. Vappu hade desto mer att säga…

Hunden är mycket bra byggd men sitter som en groda och hoppar som en kratta. Låter kanske hårt men Vappus liknelser gör att det blir lätt att förstå vad hon menar när vi blandar svenska, finländska och engelska språket i tekniska termer. Dessutom behöver den gå ner i vikt. Men det visste jag ju. Dock visst jag inte att det var så illa. Jag har fått massor med tips om hur jag ska träna för att bygga upp Steppa till att orka vara den agilityhund jag vill att hon ska vara.


Efter en snabb lunch var det dags för fysträning och mental träning för Eva Marie. Fysträning hörde jag mycket om förra året och har varit en stor anledning till att jag inte vågat anmäla. Men jag blev rejält överraskad! Dagens övningar var prehab, alltså förbyggande, och alla var agilityrelaterade. Alla övningarna tog totalt 6 minuter, något man alltså kan klämma in i sin vardag. Det fanns varianter för de som var vältränade och de som var skruttiga. Eva Marie pratade om att förarens träning behöver byggas på samma sätt som hundarnas träning. Man börjar verkligen basic och bygger sig sakta uppåt. Det är alltså ingen god idé att bestämma sig för att börja träna löpning, 5 km tre gånger i veckan om man är helt ovan vid att springa. Hon tog bort väldigt mycket av prestationsångesten kring träning – all träning är bättre än ingen träning alls. Lägg in 1 minuts löpning när du går med hundarna, plötsligt har du sprungit 7 minuter i veckan vilket är 7 minuter mer än vad du brukar springa. Även om jag vet hur dålig jag blir av att träna så känner jag mig faktiskt sugen på att ge det en chans.


Mental träning tycker jag är ett spännande område som jag själv föreläser om en del. Jag blev återigen påmind om vad som får mig att funka och inte funka på tävlingsbanan, och det är alltid nyttigt. Kul också med diskussioner och personliga erfarenheter, alla är vi olika när det kommer till att prestera under press.


För min grupp blev lördagen en ganska tidig dag men det gjorde inget eftersom söndagen blev desto längre. Vi började på morgonen med fysträning med tema löpteknik och uppvärmning. Väldigt intressant och inte alls lika fysiskt krävande som jag hade trott. Sedan fick vi köra lite olika stafetter där vi tempoväxlade och bytte riktning, precis som på agilitybanan.

Vi avslutade passet med mera mental träning och jag fick med mig användbara saker.


Efter passet med Eva Marie hade vi en lång paus där vi hann gå med hundarna, äta lunch och shoppa. Man var lagom sugen på agility när det äntligen var dags. Kroppen var stel och det gjorde ont både här och där. Huvudet hade redan ställt in sig på att Jounis och Isabells banor skulle vara grymt svåra, för vi hade fått banskisserna så att vi kunde plugga lite. Jag hade faktiskt vissa tankar på att byta ut Steppa mot Skrutt då jag kände att övningarna skulle vara alldeles för svåra för henne och mitt tålamod. Det var mycket nytt att lära och jag var rädd att hon skulle sätta sig på tvären och vägra vara med.

Tack och lov så förstod Jouni mitt dilemma och vi jobbade med banan i väldigt små sektioner. Jag fick med mig så mycket som lyfter min agility till en ny nivå (när jag nu blir färdig med allt) och det är lagom saker att pilla med i vinter. Steppa trotsade min farhågor och skötte sig alldeles utmärkt. Hon blev trött i huvudet av allt det nya vi jobbade med hos Jouni och det märktes på slutet inne hos Isabell. Även här fick vi lära oss en hel massa (och påminna oss om sådant vi glömt bort) och jag ser fram emot att köra hela övningen med en fräsch hund.


Den här helgen var precis vad jag behövde. Jag är så upptagen med att försöka inspirera andra att jag glömmer att inspirera mig själv. Jag känner att jag utvecklas som instruktör, bankonstruktör och inspiratör hela tiden tack vare mina fantastiska elever. Men det där lyftet jag vill ge dem, det upplever jag själv alldeles för sällan. Jag är alltid glädjefylld och varm inombords när jag skickar hem eleverna. Men känslan är svår att behålla när jag själv ska träna. Hos Eva Marie pratade vi mycket om att hitta känslan som får oss i rätt stämning. I fortsättningen ska jag plocka fram känslan efter Jounis pass. När min vän Jenny säger att jag ser alldeles lycklig ut. Den känslan vill jag känna oftare.


Sist bjuder jag på en film från Juhas bana. 31 hinder kors och tvärs över planen. Benen är fulla med mjölksyra och hunden var snabb, men förutom en liten miss (my bad) så satte vi banan.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards