Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äventyr i sig med nycklar som inte fungerade och annat spännande.
På lördagen började vi kl. 7.15 med fysträning följt av mental träning. Skönt att hotellet bara låg fem minuter från idrottshallen. Efteråt åkte vi tillbaka till hotellet för att inta en rejäl frukost och duscha. Sedan blev det shopping, hundpromenad och lunch samt lite pluggande av banor innan det var dags för agility kl. 14.30
På lördagen tränade vi för Jouni och Juha, två helt olika banor men både på sisådär 30 hinder. Jounis bana var för teknisk för Steppa och det vi håller på att träna på just nu, men vi fick testat på en del av de saker vi jobba med, i bana. Det blev mycket fel men Steppa var go och glad hela tiden.
Inne hos Juha var det spring-tills-du-kräks som gällde samtidigt som det stod hinder överallt. Stppa och jag hann bli lite ovänner men jag redde upp det innan det gick helt överstyr. På filmen springer vi Juhas bana sista gången och vi är båda rejält trötta.

Sista dagen på helgens FitDog-läger började tacknämligt nog inte förrän vid lunch. Stela och lagom omotiverade checkade vi in i idrottshallen för ett fyspass med EvaMarie med fokus på styrka. Små kontrollerade rörelser som fullkomligt körde skiten ur min redan ömma kropp. Mentala träningen var som vanligt kanonbra och väcker tankar och känslor även hos mig med lång erfarenhet. Så när vi lämnade så var även hjärnan urkramad och matt. 4 timmars paus tillbringade vi på Järavallen, på Rosegarden, Lager 157 och Bauhaus. Sedan hann vi med en promenad till innan det var dags för träning.
Vi började hos Isabell med en galet teknisk bana med olika handlingsalternativ. Jag kan köra hund och jag vet varför det är viktigt att prova olika alternativ, men jag kände under hela genomgången att detta kommer inte Steppa att fixa, här kommer jag inte att hinna hjälpa henne, det kommer att bli konflikt. Jag kände mig så maktlös och som en fruktansvärt dålig matte som utsätter min hund för detta. Det enda som hjälpte var att gråta på toaletten och äta en banan. Med Isabells hjälp så gick det alldeles utmärkt och både Steppa och jag var nöjda och glada.

Sedan blev det dags att byta bana och träna för Tereza Kralova, regerande värlsmästare i large. Fantastiskt duktig instruktör som petade i detaljer. Banan var absolut inte svår men Steppa kom upp i ganska hög hastighet och för första gången på länge kände jag att jag hade lite svårt att hänga med. Jag fick beröm för min handling och mitt sätt att tänka på placering och hundens samling vid svängar, kul att höra det från en världsmästare. Denna helgen har gett mig så många tankar kring hur Steppa egentligen fungerar och hur vårt samarbete borde se ut.