Helgen har tillbringats i Ystad på tävlingen Sista chansen. För min och Spice del var det verkligen sista chansen att ta den där förbaskade pinnen i hopp. Inte sedan Novas tid har jag utsatts för ångesten att inte vara färdigkvalad när kvalperioden går ut. Med henne tog jag ibland sista pinnen på sista möjliga pinnplats på sista möjliga tävlingen. Det var inte roligt. Jag tycker mycket bättre om att vara klar redan innan årsskiftet.

Helgen bjöd på sex lopp, alltså tre försök i hoppklass. Första hoppklassen var en riktig springbana och jag visste på förhand att vår tid inte skulle räcka hur fort vi än sprang. Andra hoppklassen var mer teknisk men där hoppade Spice ett hinder från fel håll. Sista banan var både snabb och lite teknisk och jag gjorde något jag aldrig gjort förut – jag diskade Skrutt (som hade ett bra lopp på gång) för att inte råka knuffa ut Spice från pinnplats om hon gjorde bra ifrån sig. Loppet var bra men fyra placeringar från pinne. Så för Spice del blir det inget individuellt SM i år. Laget är kvalat men då är det inte jag som springer med henne.

Skrutt har tagit två agilitypinnar som han inte behövde, en 6:e och en 5:e plats. Också var han ju faktiskt felfri i hoppklassen där jag diskade honom genom att ta ett hinder från baksidan.

Myzzli avslutade med att faktiskt göra en felfri runda.

Nästa helg är det först utställning i Hässleholm dit jag anmält Spice och Steppa, och på söndag åker vi till Halmstad där pinnjakten börjar om på nytt.

Då var det dags att titta tillbaka och utvärdera LLU 2016. Tre långa dagar med mycket bra agility och mycket känslor.

Till skillnad från tidigare år så var jag fullkomligt lugn, en landslagsuttagning är inget annat än en inofficiell tävling. Trots en envis och otäck förkylning och matförgiftning under veckan så var det bra träning vi fick till. Yippe fattas en del i sin utbildning det vet jag, men Skrutt kan allt och jag vet var jag har honom. Målet var att lotsa den bruna hunden tryggt runt banan och satsa järnet med Skrutt.

Fredagen började med veterinärbesiktning och mätning, uppe med tuppen för att hinna äta frukost innan. Skönt att resturangen hade öppet så man kunde äta färdig frukost. Båda hundarna gick igenom utan problem. Largehundarna var först ut så det blev väntan innan det var medium.

Första banan var ganska enkel och jag var felfri med båda hundarna. För Skrutts del räckte det till delad 12:e plats och 26 poäng. För att få poäng måste man vara felfri och inte mer än 5 sekunder efter vinnande hund. Ju närmare vinnande hund i tid, desto mer poäng. För Yippie blev det inga poäng eftersom hon varför långt efter i tid. Men hon skötte sig fint och jag är så glad att hon kom runt.

Det blev väldigt långa dagar. På fredagen startade Yippie någon gång efter 21.00 Långa dagar innebar att jag fick mycket tid att fundera över varför inget fungerade med Skrutt. Förutom den första klassen så var vi bara felfria i en klass till fast med så långsam tid att vi med nöd och näppe fick 0,1 poäng. Han gick inte på som han skulle och han hoppade samtliga balansbommar. I en av hoppklasserna fick han en jättedum vägran och sedan glömde jag förvånande nog banan. Jag hade inga problem när jag gick den men där och då blev det fullkomligt svart. Trots att jag tävlat så mycket i så många år så har det aldrig hänt att jag glömt banan.

Helgens ljusglimt har varit Yippie som varit så himla fin. Trots att hon tyckte att hallen var jobbig så skötte hon sig utmärkt. Hon satt fint i starterna och hade superfina running på samtliga balanser. Som väntat så var vissa saker alldeles för svåra för henne men vi gjorde vår grejj och jag kan inte vara annat än nöjd. Förutom den första hoppklassen så var hon även felfri i en av lördagens agilityklasser, återigen för långam för att få poäng. Men det spelar ingen roll eftersom målet var att få runt henne i så många lopp som möjligt.

Förutom glädjen över Yippie fina insats så känner jag mest besvikelse över att vi inte var bättre, Skrutt och jag. Mitt mål var att göra bra lopp och visa vad vi går för, förutsättningarna var verkligen på min sida. Drömmålet var topp 10 och en plats på Nordiska. Nästa år är Skrutt 6 år, inte gammal men ändå på väg upp i ålder. När ska vi få sätta det? LLU går i Tånga de närmaste två åren och boende är bokat. Hoppet är det sista som överger en, sägs det ju...

Gah, vad jag är trött på det svenska vädret! Efter att ha lockat oss med enstaka dagar med underbart vårväder så är det återigen svinkallt, blåsigt och regnigt. Brr!

I helgen var det dags för säsongsdebut och vädret visade sig såklart inte från sin bästa sida. Isande vindar, småregn och kyla. Jag blir verkligen inte på bra humör då.

På lördagen var jag i Forsakar och höll kurs och husse och Yippie var själva i Råådalen och sprang fyra klass 2-lopp. Tyvärr blev det en massa skitfel i de tre första loppen, det sista nollade de faktiskt men var en hundradel från pinne.

På söndagen var det klass 3-hundarnas tur att spring tre hopplopp. Banorna var sjukt långa och de flesta behövde syrgas när de kom imål. Sånna banor passar mig väldigt illa men i första klassen tog Spice minsann en pinne.

Skrutt gjorde också ett felfritt lopp och blev 5:a.

Närmast väntar nu Lomma för Yippie, Rönnes inofficiella där jag ska genrepa med Skrutt och Yippie inför LLU och sedan LLU under valborgshelgen. Och sedan rullar det på. Jag har även anmält Spice och Steppa till utställningen i Hässleholm.

Det planeras både sommarkurser och kennelträff och jag vet att alla väntar otåligt, men ni får ge er till tåls ett tag till.

I förra inlägget så funderade jag över huruvida jag skulle fortsätta blogga eller enbart hålla mig till Facebook. Förvånansvärt få kommentarer vilket gör att jag drar slutsatsen att jag har en mycket liten men trogen skara läsare. Så jag kommer att blogga när andan faller på. Förhoppningsvis kommer det finnas mycket att blogga om framöver, när tävlingssäsongen äntligen drar igång.

Nästa helg är det dags för årets första officiella tävling och jakten på Spice två sista hoppinnar fortsätter. Helgen efter det är det inofficiellt genrep inför landslagsuttagningen och Yippie ska tävla med husse också.

På annandag påsk åkte jag hela vägen till Loshult för att träningstävla. Steppa tävlade blåbärsklass och de andra öppen hopp. Meningen var att husse också skulle med, men han fick möjlighet att jobba extra. Jag hade ju kunnat stryka några hundar men dum som jag var så startade jag alla, totalt 10 lopp.

Steppa imponerade och vann blåbärklassen över två lopp. Myzzli vann hoppklassen small och Skrutt vann medium med Spice som två. Vi hann precis hem och hämta husse, äta lite snabbt och sedan iväg och hålla kurs.

Denna helgen har jag varit ledig. Förutom att shoppa så har jag storstädat och bytt gardiner, tränat och påtat i trädgården. Dörren har stått öppen större delen av dagen och hundarna har kunnat gå ut och in som de velat. Nu är det vår!

Det är ett tag sedan jag bloggade och det beror på flera olika saker. Bloggplatsen.se där bloggen ligger är numera så full av reklam att sidan är segare än segast. Jag kan betala för att slippa se reklam i bloggen men i själva verktyget kan jag inte välja. Byt blogg, kan man ju tycka då. Men jag har bloggat här i 9 år (började när Spice och hennes syskon föddes) och om jag byter försvinner en stor del av mitt liv.

En annan anledning är att jag inte riktigt vet för vems skull jag bloggar. Bloggar jag för min skull eller för mina läsare? Har jag några läsare eller folk skulle inte ens märka om bloggen försvann?

Innan Facebook så fanns bara bloggen som dokumentation över vad som hände i kenneln och på tävlingsbanorna. Men numera är det smidigare att lägga allt direkt på Facebook. Tidigare var bloggen en sorts dagbok och jag gillar verkligen funktionen där blogginlägg detta datum för tidigare år dyker upp i menyn. Bloggen är lätt att söka i och läsa gamla inlägg, där är Facebook verkligen världelöst!

En del av poängen med en blogg är att få respons på det man skrivit. Möjligtvis får länken till inlägget några gilla på Facebook, kanke någon kommentar. Men väldigt sällan tar sig folk tid att skriva en kommentar i bloggen vilket i sin tur ingen skriver eftersom ingen vill vara först.

Jag får helt enkelt fundera vidare på hur jag ska göra.

De senaste helgerna har ägnats åt blåbärstävling och utställning. Agilityfabriken har återigenhaft blåbärstävling och denna gången nollade Steppa båda sin lopp och skötte sig fint.

Skrutt och Yippie fick starta i agilityklasserna för att träna kontaktfält. Båda var usla i första loppet men i andra skärpte de till sig. Speciellt Yippie gjorde ett fint jobb.

Förra helgen var det dags för Malmö Int. och Steppa fick äntligen debutera officiellt. Juniorklassen var stor men Steppa klämde till med ett Excellent och en 4:e plats, tyvärr utan CK. Men kritiken var väldigt fin och jag är nöjd. Framför allt med att den flamsiga lilla ärthjärnan alltid uppför sig som ett proffs i ringen. Hon är den första hund jag inte tränat inför utställning och hon är så himla naturlig.

Spice ställdes i veteranklass och hon är liksom lugnet själv. Ena örat spretade åt alla möjliga håll men domaren ignorerade det och gav henne ett Excellent och placerade henne som 4:a. Spice var den enda som inte fick CK men det kan jag förstå.

Hela påsken har Gåsahoppet pågått för fullt men vi har varit hemma. På annandagen åker jag med alla hundarna till Loshult och tävlar en liten inoff. Från början var det bara Steppa som skulle åka. Me eftersom husse skulle med så villa hans hundar springa öppenklass. Och då ville mina hundar springa öppenklass. Men sedan fick husse för sig att jobba extra så nu får jag åka på egen hand och sprina 10 lopp. Ja, någonting ska man ju göra på sin lediga dag.

Ja, nu är vi tillbaka på banan, både bildligt och bokstavligen. Det som legat över mig som ett stort svart moln det senaste halvåret är borta och jag kan äntligen andas igen. Det kommer inte att bli enkelt framöver men jag kan ändå blicka framåt och jag har fått tillbaka kontrollen över mitt liv.

Vi befinner oss fortfarande i vintervila - eller vad man nu ska kalla det - med träning en gång i veckan och någon enstaka tävling. Steppa har debuterat i blåbärsklass och det gick över förväntan. Hon hade full fokus på mig, stannade i starten och sprang på bra. Tyvärr missade hon en tunnelingång i varje klass så tiden gick inte att jämföra med resten av startfältet.

Fröken Steppa har för övrigt fyllt 1 år och det firade vi med träning, tårta och presenter. Jag brukar inte ge mina hundar presenter men nu behövde Steppa ett nytt halsband och så passade hon på att bjuda träningsgänget på tårta. Och då fick hon även en present till, ett fint lila hjärta med sitt namn på.

I söndags lastade jag bilen i svinottan och styrde kosan mot Vallensbaek för att ta det sista springcertet. Tyvärr finns det inga filmer eftersom videokameran lurat mig att batteriet var full när det i själva verket var jättetomt.

Vi började med agilityklass A och Skrutt var verkligen inte med på noterna. Kontaktfältsfel och disk på tunnel under A-hinder. Spice fick en vägran på slalom men slutade ändå 4:a.

Hoppklass A vann Skrutt och blev därmed dansk springchampion. Spice blev 4:a igen.

I B-klasserna inriktade jag mig på att satsa och vinna men det gick sådär. Spice nollade båda B-loppen och blev 4:a och 5:a. I hopp B missade Skrutt ett hinder som stod mitt framför näsan på honom och i agility B såg jag domaren hand vifta efter en finsk pinne, så när han hoppade kontaktfältet på bommen så tog jag om och gick av banan. Domaren kallade tillbaka mig och berättade att Skrutt inte rivit hindret utan helt enkelt sprungit under det!!

Nåja, så blir det ibland - nu tänker vi satsa på ett nordiskt championat.

Det blir lite dåligt med uppdateringar i bloggen när det varken är tävlingar eller valpkullar att skriva om. Mitt liv som privatperson och min vardag är inte heller tillräckligt intressant för att skriva om.

Vårens terminskurser är färdigplanerade och informationen utskickad till alla som intresseanmält. Nu återstår det bara att invänta sista amälningsdag, och under tiden roar jag mig med helgkurser och träningstävlingar. Som vanligt blev det fler helgkurser än jag tänkt men jag säger ju inte nej till springsugna agilityentusiaster som vill nörda handling en hel dag i mitt sällskap. För attde ska få testa sina kunskaper i praktiken så arrangerar vi även 4 träningstävlingar under våren. Är du sugen på att vara med så finns inbjudningarna att läsa på hemsidan och i FB-gruppen.

En kväll i början av januari var jag på en föreläsning med Eva-Marie Wergård med temat tävlingspsykologi och mental träning. Jag har med förtjusning följt några av hennes kursdeltagare från online-kursen på FB, där ska de ge sig ut utanför sin comfort zone och dessutom filma spektaklet. Jag tycker de är grymt duktiga och modiga! Jag har förstått att de har varit grymt nöjda med kursen och att den har gett dem massor. Så därför såg jag mycket fram emot föreläsningen. Eftersom Eva-Marie är en sådan guru inom just detta ämne så blev jag tyvärr lite besviken. Inte på något vis Eva-Maries fel utan snarare mitt eget. Jag hade så högt ställda förväntningar och tänkte att hon skulle berätta saker som jag inte visste. Däremot hade kvällen varit väldigt bra för husen.

Föreläsningen var väldigt bra och påminde mig om saker jag glömt men att jag faktiskt utvecklats något oerhört inom detta område. Jag har tidigare "föreläst" om tävlingspsykologi på mina kurser men nu känner jag att jag kan sträcka på ryggen, detta är något jag faktiskt kan! Affirmationen jag tog med hem från den kvällen ska genomsyra träning och tävling men också i allra högsta gradn vardag. #jagärstark

Vår vintervila har bestått i att träna endast en gång i veckan. Steppa har fått nöta lite kontaktfält och slalom i trädgården och det börjar arta sig riktigt bra. Hon börjar för övrigt blir riktigt rolig att träna nu. Efter att liksom sin mor köra med handbromsen i så börjar hon nu släppa mig och driva på fint.

Jag har numera riktig träningsabstinens och längtar till träningarna. I helgen så tränade vi faktiskt bäde lördag och söndag. I lördags provade vi Nutrolin Arena eftesom vårt lilla träningsgäng längtade efter att få springa på större ytor och fler hinder. Jag ville dessutom att Steppa skulle få prova springa i hall med konstgräs, folk och andra hundar eftersom hon ska debutera på Agilityfabrikens blåbärstävling på söndag.

Eftersom tikarna har löpt och fortfarande är lite hormonstinna så fick bara Steppa, Skrutt och Yippie träna. Så då fick vi ju träna på söndagen också, så att alla fick springa. Filmer från träningen ligger längst ner på sidan.

Innan nyår fick vi tyvärr beskedet att vi inte längre har någon sponsor. Kingsmoor har fått ny ägare och säljs inte i Sverige just nu och inga sponsoravtal förlängs. Så då fick vi välja ett annat foder. Valet föll på Pure Nature efersom det har ett bra pris och har spannmålsfria alternativ. Eftersom Skrutt är som han är så är det nervöst att byta foder. Men tro det eller ej, han har tömt sin skål vid samtliga mål! Trots att vi numera även ger dem Nutrolin Skin & Coat.

Ungefär såhär kändes det i slutet av förra veckan. Efter att ha varit ledig ganska mnga dagar hade jag verkligen inte lust att börja jobba.

Min härliga ledighet att haft en skön blandning av att fixa saker som blivit liggande, smida nya planer för företaget, träna hund och slappa. Skulle kunna ha det så jämt!

Jag har bland annat sytt nya överdrag till några av alla dessa kuddar som ligger slängda på golvet i de flesta rummen. Miza har som vanligt varit första testare. Kudden hinner inte landa på golvet innan hon är där och kvalitetssäkrar.

Förutom att jag tränat på Bialitt med en massa härliga människor så har vi även varit i trädgården där vi nu både har balansnerfart och slalom. Steppa tycker det är fint att hinder hemma.

Sista dagen på semestern testa vi att träna i Olseröds Hundcenter tillsammans med resten av Stormstyrka. Tre timmar försvann i ett nafs och vi hann träna 8 hundar sammanlagt.

Jag är väldigt nöjd med alla hundarna men speciellt med Steppa. Hon har inte tränat någon annanstans än Bialitt och jag kom på att hon heller aldrig hoppat hinder med täckta infångar. Det är därför hon har problem att ta hinder från baksidan, helt plötsligt ser hon inte mig. Den filmade övningen var dessutom i lite svåraste laget för en liten räka som precis börjat tycka att agility är kul. Inget jag normalt kör med unghundar.

Såhär dött var det sedan resten av kvällen.