Om vårt galna liv i Dårpippiland

Senaste inläggen

Av Linda - 29 januari 2015 22:18

Jag har aldrig trott på RC som kontaktfältsbeteende. Det är min högst personliga åsikt. Jag tror fortfarande att det krävs en viss typ av förare för att ro det i land. Jag har aldrig haft en tanke på att träna RC med någon av mina hundar. Jag har inte tid, tålamod och kunnande för att lära en hund RC från grunden. Men på något vis så blev det ändå så. Att jag inte bara lärde en hund RC. Utan tre hundar. Men jag tror fortfarande inte. Faktiskt.


Upprinnelsen till det hela är som jag tidigare skrivit om, Skrutts dåliga fart uppe på balansen och att han bromsade inför kontaktfältet alldeles för tidigt. Som grön klass 3-hund var balansen och kontaktfälten inget problem, men någonstans på vägen hände något.



Någon gång i juli bestämde jag mig för att strunta i kontaktfältet och bara träna fart på balansen, att hitta springglädjen igen. The weapon of choice var favoritbollen som langades iväg i 120 knutar. Minsta träff på kontaktfältet gav klick. För jag ville ju inte tappa kontaktfäten helt. Jag experimenterade med fart, avtånd, min egen placering och timing på bollkastandet. Till slut tyckte jag mig ha hittat en fungerande modell.


Farten var det inget fel på men träffarna på kontaktfälten behövde blir fler. Och hopp framåt gav aldrig belöning. Jag blev medlem i en RC-grupp på Facebook för att få inspiration till vidare träning. Där skrevs det vilt om bakbensseparation, Peel och Trkman. Jag kände hur jag tappade musten fullständigt. Måste det verkligen vara så svårt att lära hunden RC? Och var jag tvungen att följa Peels och Trkmans "regler" för att lyckas?

Till slut bestämde jag mig för att helt enkelt sätta en båge över kontaktfältet och fortsätta nöta. Varje pass avslutades alltid med några skick utan båge med jackpotbelöning på träff oavsett höjd.

Jag tävlade ett par agilityklasser trots mina halvfärdiga RC. De var inte klockrena men de var inte heller ordentliga hopp. Farten uppe på balansen var 100% bättre än tidigare. Och trots allt var det va jag varit ute efter från början.


Efter jul flyttade hindren på Bialitt in och jag har bara haft tillgång till en låg balans sedan dess. Hallen är lång och smal, lite knepig att bygga bra i ibland. I brist på annat bestämde jg mig för att det var dags för att lägga en tunnel efter balansen. Helt plötsligt hade han fattat! 100% träff utan tendens till hopp eller längre steg. I mina ögon perfekta RC.

Svängträningen har också kommit igång så smått, men det är en bit kvar. Men jag förstår verkligen känslan när mina RC-vänner där ute skriver om RC-heaven. Jag tror faktiskt jag varit där flra gånger senaste veckan.


ANNONS
Av Linda - 9 januari 2015 22:48

Eller rättare sagt, vi hoppas att vi väntar valpar. Både Myzzli och Spice är parade - Myzzli har gått snart tre veckor och Spice en vecka. Jag upplever att båda tikarna är förändrade i sinnet och gått in i dräktighetsmode. Men man vet aldrig hur det blir i slutändan, det är inte säkert att det blir några valpar i alla fall. Nu håller vi alla tummar för att det ska ploppa ut lite härliga ullknyten och töserna om några veckor.

För er som är sugna på valp så finns det mer info på hemsidan om hur vi väljer valpköpare och hur man bäst kontaktar oss.


   

ANNONS
Av Linda - 31 december 2014 17:34


 

Av Linda - 29 december 2014 21:21

På sätt och vis tycker jag att det är lite vemodigt att titta tillbaka på året som varit. Men samtidigt skönt att få ett avslut och kunna blicka framåt mot ett nytt år med nya utmanngar och äventyr. 2014 har varit ett händelserikt år både privat och inom hunderiet.


Januari

Det nya året började med att husse for till Kista för att döma i fyra dagar. Han lämnade mig i sticket med sju vilda och galna valpar. Som tur var så hade jag massor av besök av blivande valpköpare som var halvvägs genom sin valplängtan. Mycket fika blev det!

Det var också den här helgen jag insåg att Skrutt gillar BARF.

Vi hade en hel del konsultationer och dagskurser i januari. Veronica Bache besökte oss en helg och det var både anstängande och inspirerande.

Vi hade uppfödarträff hemma hos oss och jag fick hjälp med att slutligen bestämma vilka två valpar som skulle stanna kvar. Frost flyttade till fodervärd och Yippie stannade på Linnégatan för att bli husses nya agilityhund.

Husse började äntligen jobba igen efter lång arbetslöshet och jag fick tyvärr tacka nej till min plats på WAO. Det blev helt enkelt för dyrt.


 

Februari

Februari började på allra bästa sätt med kurs för Annica Aller. "Man måste våga göra fer för att våga göra rätt" var hennes kloka visdomsord och gav mig nya perspektiv på Skrutts kontaktfält.

Jag var på anatomiutbildning för Birgitta Svarstad och fick ytterligare kött på benen om hur en hund ska se ut.

Vårens kurser drog igång och även Fredagsklubben.

Skrutt och jag åkte till Vallensbaek för att tävla fyra lopp. Det blev en 2:a plats som bäst.


 


Mars

Efter några tävlingsfattiga månader började det suga i tävlingstarmen. På Malmö Int. fick Spice och Myzzli börja tävla igen efter mammaledigheten. Myzzli debuterade i klass 3 med minimal träning och mig som förare, eftersom husse var tävlingsledare. Spice startade först i agilityklassen och behöll ledningen ända fram till sista hund som var Skrutt. Skrutt vann klassen med CACIAG och Spice blev 2:a med reserv-CACIAG.

Helgen efter tävlade vi i Halmstad Hundarena. Spice och Skrutt fick någon placering var. Myzzli tyckte hindren var lite höga och kröp under några av dem.


 


April

Första helgen höll vi kurs på Gustavsborg. Det var första gången vi själva var instruktörer där. Helgen efter det var vi i Trelleborg för att MYzzli skulle ta sina sista pinnar i klass 2. Det gick inte. Dagen efter var vi i Landskrona med eleverna.

Gåsahoppet får man ju inte missa och det gjorde vi inte heller. Spice och Skrutt hade flera fina placeringar och Myzzli tog äntligen sin sista pinne. Skrutt tog sig till finalen i cupen och blev 3:a.


 


Maj

Utställningarna börjar dra igån och vi började inofficiellt i Bjuv med valparna. Frost blev BIR-valp och Yippie BIM-valp. Liv blev 2:a bäst tikvalp.

Skrutt och jag åkte till Dalarna för att vara med på landslagsuttagningen. Det gick inte mycket bättre i år än det gjorde i fjol, men trevligt hade vi. Samtidigt var husse i Forsakar och tävlade Spice och Myzzli. Det blev några placeringar med Spice.

Det har blivit hemskt dyrt att ställa ut tycker jag, så därfört anmälde jag bara Frost och Yippie till rasspecialen i Hässleholm. Frost blev 3:a i sin klass och Yippie oplacerad.

Sista delen av maj tillbringade vi i Halmstad, Råådalen, Rönne och Hässleholm. Mina hundar gick bra och SM-pinnarna rasslade in.

Nya laget Stormstyrka med Spice, Skrutt, Zippy och Trolle debuterade och fick en pinne med sig hem.

Jag sa upp mig från mitt jobb sedan 14 år och skrev på för en skola här hemma.


 

Juni

Det borde vara sommar nu men istället var det riktigt skitväder. Vi åkte till Göteborg till Nationaldagshoppet och tävlade på ett underlag som lämpade sig bättre som kohage än agilitybana. Jag är glad att vi bodde på hotell och inte i husvagn eller tält. Åskan dånade och regnet forsade medan vi satt torra på vårt rum efter en blöt tävlingsdag. Laget fick en SM-pinne och Skrutt och Spice fick någon placering var. Spice tog sin sista SM-pinne visade det sig någon vecka senare.

SM i Sollefteå var en av årets viktigaste tävlingar i mitt tycke. Det var en känslosam helg med mycket nerver, tårar och skratt. För Precept Power Pack var det sista tävlingen tillsammans och det var härligt att vi fick den där medaljen vi missat två år i rad. Individuellt hade jag med mig två bra hundar, även om Spice fortfarande inte var i form. Den första banan var lite i lättaste laget för att passa oss, men båda hundarna var med i matchen. Finalbanan passade verkligen mig men tyvärr var Spice inte med på noterna och diskade sig. Skrutt rev förvånande nog första hindret och vi hämtade oss inte riktigt efter det. Den sammanlagda tiden hade räckt till silver eller brons.

Stärkt av den insikten bestämde jag mig för att trots allt starta i sista delen av landslagsuttagningen. Det började bra även om det blev en snörplig diskning. Mycket kändes bra trots att Skrutt inte kunde slalom på hela helgen.



Juli

Dags för semester och årets stora agilityevent - GULDagilityn. En fantastisk upplevelse på alla plan, utom just på plan. Jag satsade stenhårt på att få med Skrutt till finalen men det ville sig inte. En 17:e plats blev det som bäst, sista pinnen och SM-kval. Tyvärr inga poäng till årets agilityhund heller, vilket visade sig i slutställningen. Poäng från Kalmar visade sig blir viktiga.

Två dagar i veckan hela semestern stod jag på banan och undertvisade i stekande sol. Kursern var populära och jag lovade att det skulle bli nya 2015. Efteråt tränade jag mina egna hundar och jag började spontant testa RC med Skrutt. Jag hade länge sneglat på RC-träningen för att få inspiration till fart uppe på balansen. Yippie visade äntligen att hon också ville bli agilityhund och agilitylekarna började.

Det har varit många lagtävlingar under året vilket Stormstyrka är väldigt tacksamma för. Vi tävlade i Svalöv i gräsligt väder, jag tror vi fick en pinne med oss hem. Helgen efter tävlade vi i Karlshamn i stekande hetta och då vann vi båda våra klasser.


 

Augusti

Semestern avslutade som sig bör i Ystad. Vi bodde i husvagnen, käkade kräftor och drack vin. Skrutt och Spice vann varsin agilityklass och blev placerade i hoppklasserna.

Jag började jobba på mitt nya jobb och det blev inledningen på några kaosartade och tröttsamma månader.

Två dagar tävlade vi i Höör i höstkyla och disigt duggregn. Spice och Skrutt tog flera fina placeringar och Myzzli nollade för första gången ett klass 3-lopp. Spice lyckades även ta hem bronset på DM.

Jag tog med mig klass 3-hundarna till Vallensbaek helgen efter. Det var en mycket trevlig och välarrangerad tävling, även om det var något av en kulturkrock. Fyra lopp båda dagarna och jag hade siktet inställt på CACIAG och danska cert. Tiderna räckte inte för Spice och Myzzli på väldigt raka banor med mycket spring. Skrutt lyckades däremot ta två cert - ett i hopp och ett i agility.


 


September

Hur svårt kan det vara att ta en SM-pinne på 8 lopp? Svårt, skulle det visa sig. Stolpe ut hela vägen men på näst sista försöket satt den där. Stormstyrka är klara för SM 2015!

I år flyttade Sofiero till Eslövs flygfält, åter dags att springa agilityi en kohage. Tur att shoppingen var bra! Jag satsade på CACIAG men det var stört omöjligt att springa på i det höga gräset, så jag fick nöja mig med att komma 3:a. MYzzli "nollade" sina lopp med mig som förare och var snubblande när SM-pinne. Och Spice var liksom bra som vanligt.

Sista helgen i september åkte husse på bröllop i Stockholm och jag var hemma med hundarna. Då passade vi på att tävla i Lund. Vi kunde lika gärna låtit bli. Tror vi diskade oss i alla lopp utom ett där Spice blev placerad.


 


Oktober

Jag hade egentligen inte räknat med att tävla något under senhösten eftersom tikarna skulle börja löpa och paras. Men eftersom löpen inte kom igång så blev vi övertalade att åka med till Tångahallen och tävla. Första gången jag skulle testa Skrutts RC på tävling...Tyvärr diskade men kontaktfältet satt där det skulle.

Dags för utställning igen, denna gången inoff. i Laholm. Dagen innan hade vi fluffparty och fika, jag fixade till alla Stormstjärnor som var anmälda. Utställningen gick lysande! Yippie blev BI och Frost blev BIM. Liv, Flash och Myzzli blev 3:a i sin respektive klasser.

Sista helgen åkte jag med alla hundarna till Ystad för att tävla dubbla klasser. Jisses, vad jag fick springa! Hundarna skötte sig fint, men det ville sig inte. Mest stolt är jag över att Skrutt hade snabbast tid i agilitykloassen. Kontaktfältet fungerade men han hoppade av gungan för tidigt.

Månaden slutade tråkigt nog med att Luna fick somna in, 14 år gammal, den sista av de gamla hundarna.


  

November

Åter dags för fluffparty, den här gången inför Malmö Valp. Hundarna skötte sig jättebra i ringen och fick fina kritiker av domaren. Yippie blev 2:a bästa tik och Frost 2:a bästa hane. Domaren sa att om Yippie varit säkrare i ringen så hade hon vunnit tikklassen och om Frost hållit styr på sin svans så hade han vunnit hanklassen. Men sånt är livet. Liv och Flash blev 3:a i sina klasser.

Dags för årets sista tävling, återigen på Tånga. Den här gången bodde vi över i trevligt sällskap. Återigen gjorde mina hundar fina lopp, men det ville sig inte hela vägen. Men Skrutts kontaktfält satt!

Sedan blev det dags för årets julkortsfotografering där vi hade hjälp av världens tålmodiga fotograf med hjälpreda.

På min födelsedag tävlade vi Lotuscupen, en tävling jag sett fram emot länge. Tyvärr inledde Skrutt med att diska sig och på det blir det ingen vinst. Spice tuffade på i stadigt tempo och kom minsann tvåa i cupen. Många fina priser fick vi med hem, till och med Myzzli fick pris.

Dagen därpå var det dags för Yippie att debutera i blåbärsklass. Hon skötte det med den äran även om inget av loppen blev som de skulle.


 


December

Första helgen i december var det dags för Yippie att gå sin första kurs. Bästa Annica Aller var den som fick förtroendet att instruera. Yippie gick så fint och jag är så glad över att hon fick lyckas.

Efter att ha klarat mig från halsfluss och kräksjuka hela hösten så föll jag till slut för bihålsinflammation och skrällande hosta veckan innan jul. Varför inte, liksom? Min belöning blev dock att alla tikarna började löpa. Som jag har väntat!

Julhelgen har varit produktiv och allt annat än vilsam. Men det är väl som det ska vara i Dårpippiland.


Gott slut till er allihopa! Jag återkommer med spännande nyheter på valpfronten.

Av Linda - 17 december 2014 22:14

Det är snart två veckor sedan som Yippie gick sin första helgkurs, började löpa för första gången och firade sin första födelsedag. Jag har inte blivit färdig att blogga om det eftersom livet kom emellan. Hundarna fick en mycket oplanerad agilitypaus eftersom jag insjuknade i förkylning som blev mul- och klövsjukan som blev bihålsinflammation. Idag har jag varit på jobbet trots att jag knappt hör på grund av allt snor i skallen. Fortfarande har jag kvar några blåsor i näsan och på läpparna, men de försvinner förhoppningsvis snart. Om två dagar har jag semester - nästan hela julen - och på lördag firar jag julafton (läs; åker till Ullared) I morgon slutar höstens kurser och jag ska ha lite agilityledigt under januari. Skrutt ska få jobba på sina RC och Yippie ska träna som vanligt, dock inte lika många pass i veckan. Yippie är just nu inne en en väldigt positiv fas och jag vill inte tappa det.


Anledningen till den positiva utvecklingen vill jag tillskriva helgkursen och ett litet naturpiller. Ända sedan jag började träna med Yippie så har hon haft stora koncentrationsproblem som härrör från hennes osäkerhet. Minsta lilla störning och hon kan flippa iväg och skälla eller glo misstänksamt på något som ingen annan ser. Antalet belöningar har därför blivit ganska minimala eftersom hon ibland drar mitt i övningen eller precs när jag ska belöna.

Jag var länge tveksam om helgkursen var rätt väg att gå, skulle hon palla att vara instängd i ett ridhus tillsammans med andra hundar medan hon tränade?


Lösningen var egentligen hur simpel som helst - Valerina. Jag rekommenderar det varm och ofta som hjälp till hundar med olika former av rädsloproblem. Valerina är en jättebra hjälp för att komma över tröskeln till det som är jobbigt och istället vända det till något positivt. Skillnaden mellan Valerina och lugnande medel är att Valerina är helt naturligt. Det är inte starkt på något vis och hunden blir inte helt borta. Den blir istället avslappnad på ett naturligt sätt och är på så vis öppen för belöning av olika slag.

Marie Hansson-Mårtensson skriver om det i en av sina böcker och det var även hon som gav mig tipset att använda det i samband med att Spice blev påhoppad igen strax innan en helgkurs för Marie. Att se hur Spice på någon timme gick från att sitta med inåtvänd blick till att faktiskt träna agility tillsammans med andra hundar utan problem är för alltid inetsat i mitt minne och gav mig en stenhård tro på detta lilla mirakelpiller. Hon medicinerades varje träningspass i cirka 3 veckor och har sedan dess aldrig haft några problem. Hennes Pirayfasoner kommer i och för sig från dessa händelser, men hon förknippar inte det med agility och träning på något vis.


På Yippie fungerade det precis lika bra. Hon var lugn och avslappnad men på som sjutton. Hon har aldrig tidigare visat lika mycket fokus som hon visade den helgen. Hon fick belöning efter belöning och släppte inte taget en enda gång. Vilken fantastisk känsla!!! Jag tror att hon kände hur nöjd jag var med henne för hon gav hela tiden mer. Jag hoppas att upplevelsen har varit så positiv att hon inte behöver medicineras mer.


Annica var som vanligt suverän och gav våra unghundar bra övningar. Det var jätteroligt att få följa alla under helgen och se dem utvecklas, bara på två dagar. Annica hade mycket fint att säga om Yippie och det gjorde såklart inte helgen sämre. Både Yippie och jag lämnade trötta och nöjda ridhuset på söndag kväll, stärkta i vårt samarbete. Tack vare en liten pilla!


Filmen är från sista övningen på söndagen och det märks att hon börjar bli trött. Men, vilken hund det är!


Av Linda - 30 november 2014 22:58

Jag tror jag skrev om allt efter förra årets Lotuscup. Årets cup var inget undantag. Vilken fantastisk tillställning! Lotuscupen är helk klart med på min topplista över årets roligaste tävlingar.

Prisborden var som vanligt spektakulära och jag tycker det är väldigt trevligt att det delas ut priser i de individuella klasserna också.

Skrutt hade en titel att försvara och i år fick Myzzli och Spice också vara med. Skrutt dskade sig reda i första loppet och chnsen att vinna cupen var borta. Även i andra klassen diskade han sig. Men sista klassen vann han minsann!

Myzzli diskade sig i de första loppen men placerade sig i det sista.

Dagens stora stjärna var dock Spice. Tre felfria lopp räckte till en andraplats i cupen, endast några pong efter vinnare. Jag är så nöjd med henne, hon gick verkligen fint.

Tävlingen tog verkligen hela dagen även om en stor del av tiden gick åt till att dra en miljon lotter ungefär. Vi vann i alla fall några priser där. Prisutdelningen tog också en god stund och vi fick med oss många fina saker hem. När vi äntligen satte oss i bilen var vi grymt trötta, men det var så värt det.



Av Linda - 30 november 2014 22:00

Jag tycker inte om konceptet blåbärstävling. Det som är tänkt som en inkörsport för nya gröna ekipage har i många fall blivit en arena att visa upp sin nya unghund på enligt bäst titta-så-bra-min-nya-unghund-är. Jag upplever att många har så bråttom ut på tävlingsbanan för att DE vill det och de tänker inte på att hunden kanske inte är redo. Jag brukar inte starta mina hundar i någon tävling innan de kan alla hinder och har full fokus på sin uppgift. Jag vill att debuten ska bli en seriös och trevlig upplevelse för både mig och hunden. Att vi tävlar som vi har tränat. Jag behöver inte tävlingar genom min hunds utbildning för att avgöra om den är startklar eller inte, det vet jag i alla fall.


Idag har jag gjort ett undantag. Jag har startat unghunden i en blåbärsklass, innan hon ens hunnit bli 12 månader. Varför, undrar ni säkert. För att Yippie är Yippie. Denna briljanta agilityhund som helt plötsligt inte kan springa mera för att den gula sandsäcken nog rörde på sig, för att fåren dricker så att det låter, att fåglarna slåss i buskarna eller för att det kommer en bil på vägen. Trots att hon hängt med på agilitytävlingar hela säsongen så är tävlingsplatsen det absolut läskigaste stället att vara på. Förutom ihärdig miljöträning så har jag funderat mycket på hur jag ska gå åt problemet.

För ngon månad seda drog Fredagsklubben igång och Yippie fick träna på ny plats. Megaläskigt! Och goda dofter som distraherade. Men för varje gång gick det bättre och bättre och en plan började ta form - kanske skulle hon få vara med på årets sista blåbärstävling? Lokalen och hindren är hon ju bekant med och dofterna också. Och det är ju ganska mycket publik när Fredagsklubben tränar, så vad kan vara bättre än lite mer publik? Agilityn kommer aldrig att vara ett problem för Yippie. Men tävlandet i sig kan nog vara. Så därför behöver hon nog mer än något annat träna på att tävla. För mig är det en annorlunda tanke.


Alla mina farhågor kom på skam, tack och lov. Jag hade föreställt mig att hon inte skulle vilja vara med alls, att hon skulle ha svansen mellan benen och kanske försöka fly. Resultatmässigt var det en katastof med tanke på vilka kunskaper hon faktiskt besitter, men för övrigt var det ren och skär triumf. Hon var glad och sprallig, svansen stod rakt upp och hon vågade dra på. Jag är mer än nöjd!


Av Linda - 19 november 2014 22:35

Normalt sett är jag innerligt trött på agility vid den här tiden på året. Men inte i år. Kanske är det för att det inte är tävling varje helg. Kanske är det för att Skrutt äntligen är så nära att ta topplaceringar. Visst, det vill sig inte riktigt och det blir små skitfel i alla lopp. Men när jag sitter med klockan och tittar på filmen och ser exakt hur mycket tid misstagen kostar och sedan jämför med vinnande tid i klassen, så inser jag att misstaget troligen kostade mig vinsten beroende på hundradelarna.

Någon skulle säkert påstå att det är självdestruktivt och inte sunt att resonera så, men för mig är det den sporre jag så väl behöver. För den bittra sanningen är att du inte är någon förrän du vinner. Jag har vunnit en och annan klass genom åren men bara för att "alla de bra" diskat sig. Det skulle vara så jäkla skönt att vinna för att vi var bäst. Nu när vi nästan är där så vill jag inte att säsongen ska vara slut.


Skrutt har gått fantastiskt bra i helgen men det har inte velat sig riktigt i något lopp. Jag har njutit av varenda sekund på banan tillsammans med mina fina hundar. Speciellt Skrutts agilitylopp på lördagen ska jag leva på under hela den långa vintern.



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se