Idag är det ingen vanlig dag för i dag fyller Prins Skrutt 18 månader. Ja, även hans syskon blir fyller ju år och blir därmed agilitymyndiga. Och på lördag debuterar två av dem på agilitybanan i Söderåsen.

Två dagar i rad har vi varit på utställning. Nej, vi har inte förlorat förståndet, men att missa en utställning i grannbyn går bara inte för sig.

Vi hade bara anmält Myzzli och man kan väl inte säga att hon njöt av uppmärksamheten. Myzzli trivs bästa i full fart, fullkomligt genomskitig. Jag däremot tycker att det är lite trevligt att ibland kamma håret och slippa vara skitig för en dag. Agility i alla ära men utställning är också kul.

Resultatet är jag väl si sådär nöjd med. Hade antalet konkurrenter varit större så, visst. Men 4:a av 5 och 3:a av 4:a, hade nog hoppats på mer. Men Myzzli gjorde verkligen sitt bästa i en miljö hon inte är van vid. Idag blev hon dessutom rejält störd av änderna som kom och hälsade på i ringen.

"Åtta månaders blue merle. Sött huvud. Välplacerade mörka ögon. Bra öron: Förtjusande utryck. Skulle föredra mer utfyllt bakhuvud. Bra stomme. Godtagbar hals. Bra rygglinje. Bra bröstkorg. Bra bakställ. Bra färg. Rör sig bra med driv från sidan. Ganska stolt över sin svans." Plac. 4

"Väldigt sött huvud med vackra ögon och öron. Bra hals och välbalanserad outline. Väldigt bra kropp, päls och kondition. Vinklarna fram kunde vara bättre." Plac. 3 HP

I fredags blev valparna 7 veckor och tiden bara rusar iväg. På fredag flyttar Pyttan, som för övrigt ska heta Stella. Och nästa fredag flyttar Pucko som kommer att kallas Zippy. Han kommer förhoppningsvis att tillhöra mig ett litet tag till då det är tänkt att han ska placeras ut på halvfoder och jag kommer själv att ställa ut honom. Båda godingarna kommer att bo inom räckhåll och jag hoppas på att få träffa dem ofta.

Tja, det var inte många frågor inte, men tack till er som vågade fråga. Här kommer svaren.

Hur kommer det sig att du valde just Shetland Sheepdog?

Hm, valde och valde...

När jag bodde hemma så provade jag på många olika fritidsaktiviteter och valet föll på ridning. Jag blev en tvättäkta hästtjej, något som inte var så populärt hemma. Precis som alla barn hade jag såklart tjatat om att ha hund och när alla barnen var tillräckligt stora så tyckte de vuxna att det var lämpligt att skaffa hund. mamma ringde Kennelklubben och berättade vilka vi var och de föreslog Shetland Sheepdog. Vi fick en lista på olika uppfödare i närheten och vi åkte och tittade. Resten är som man säger, historia.

Att jag fortfarande har Shetland Sheepdog beror på det liv jag har valt att leva. Det är en hund som är lätt att ha med att göra, träningsvillig, gillar att mysa i sängen och soffan - kort sagt så hänger den med på det mesta. Dessutom är den väldigt behändig och man kan lätt ha flera stycken utan att det märks. Det kan i och för sig vara lite farligt, för en vacker dag kanske man börjar räkna efter hur många det faktiskt finns i huset...

Hur gör jag för att få en hund het på lekövningar?

Jag måste först erkänna att jag har lite svårt att uttrycka mig generellt eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av andra rasers sätt att leka. Men jag har några grundtankar som jag tror kan funka på alla hundar.

För det första så ser jag stor skillnad på de hundar jag själv fött upp och de som är inköpta och vilken typ av miljö de kommer ifrån.

Mina egenuppfödda hundar leker mycket och med det mesta och jag tror att det beror på att jag lärde dem leka vid 3-4 veckor ålder. De har inte bara fått leka med mamma, syskon och resten av flocken utan även med mig, där jag är en aktiv partner i leken. Jag har även uppmuntrat dem att ta leksaker från mig och jag ger aldrig någonsin godis i utbyte mot en leksak, såvida det inte blir ett jättestort ptoblem att ta tillbaka leksaken. Sheltien är ökänd för att inte vilja gripa och hålla fast föremål, så om min hund frivilligt tar en leksak från mig och vägrar lämna tillbaka den - då blir jag glad!

De två hundarna som är köpte på två olika kennlar fungerar på helt olika sätt eftersom deras uppväxtmiljö har varit olika. Den ena är uppfödd i hemmiljö där valparna lever i flocken med mycket mänsklig kontakt. Den andra är uppväxt med mamma och syskon, inga andra vuxna hundar och lite mänsklig kontakt och mycket lite lek med människor. Gissa vilken som leker och vilken som föredrar godis?

Min erfarenhet av sheltien är att det är svårt att lära den att verkligen leka när den inte har det med sig som valp. Jag brukar nöja mig med att hunden i alla fall springer efter ett kastat föremål eftersom man kan göra rätt mycket med det, åtminstone i agilityträningen.. Jag använder även lekbelöning enbart i situationer där hunden redan är tänd och ska tända till ytterligare i tex. framåtsändande, hoppkombinationder, m.m Godisbelöning använder jag när hunden redan är lugn eller behöver lugnas ner vid tx. kontaktfältsträning, lydnadsövningar, osv.

Hm, har sett detta i andra bloggar och mest tyckt att det är lite "se-så-bra-jag-är". Men jag läste i en blogg nyligen där frågorna var seriösa, så jag tänkte jag skulle prova. Fram till och med söndag kväll kommer jag att besvara frågor i bloggen. Ställ din fråga i kommentaren så får vi se om jag kan svara. Om det nu blir några frågor, vi får väl se.

Som jag skrev på Facebook för några dagar sedan så är verkligen maj månad den värsta tiden på året. Det är då allting på jobbet ska förberedas för hösten och det gamla året ska avslutas. Sedan ska sommarlovet planeras. Privat har vi fullt upp med kurserna och tävlingssäsongen tar fart på allvar. Om man dessutom känner för det så kan man krydda tillvaron med en kull underbara valpar som också tar sin tid. Periodvis är jag så stressad och upphetsad att jag somnar sent, sover som en stock och vaknar innan klockan ringer. Ni som känner mig - hur ofta vaknar jag innan klockan?!

Men samtidigt som jag känner mig helt hysterisk mellan varven så njuter jag i fulla drag av allt underbart här i livet.

I helgen har vi varit på Råådalens BK - husse har dömt och jag har tävlat. I sista minuten bestämde jag mig för att ha lite försäljning med Hunderian, varför åka hem vid lunch när man kan stanna till åtta? Det gick så bra att ha med valparna i bilen när vi var i Lomma att det kändes helt okej att ha med dem i helgen.

På lördagen var vädret allt annat än behagligt med häftiga vindar och ösregn. Hundarna hade det hur bra som helst i bilen där det var varmt och skönt. Värre var det för mig som skötte Hunderian och satt och frös utanför. Det var verkligen mer november än maj och det känndes väldigt miserabelt. Men som Ior skulle ha sagt: "Vi har i alla fall inte haft en jordbävning på länge".

Idag har vädret varit mycket trevligare och bildörren har fått stå öppen hela dagen för att släppa in frisk luft. Valparna har varit själva i buren och Miza har varit ute och minglat i solskenet.

Resultatmässigt har helgen inte varit någon höjdare. Av sex lopp har vi bommat slalomingången i tre. Två nollor har det blivit, båda i lagklass. På lördagen hjälpte det inte eftersom laget redan var diskat, men idag räckte det till vinst och SM-pinne. I sista loppet blev det disk på hinder 2. Spice trodde uppenbarligen att jag visade runt om ett hopphinder och tog det från fel håll. Och så var tävlingshelgen över.

Valparna var åtminstone coolast stan och satt snällt i buren båda dagarna. De led vare sig brist på sysslesättning eller uppmärksamhet, Puckos nya husse tittade in titt som tätt för att beundra underverket.

Valparna blev för övrigt 6 veckor i fredags och det var dags att försöka ta lite ståbilder. Inte ett helt lätt projekt!  De nyfikna små rackaran ville dessutom hela tiden vända sig om och titta på allt det spännande man kunde se uppifrån bordet.

- Du, de tänker inte ha lagklasser på DM så vi får inte försvara vår titel med Rönne Rajsers, sa Maria när vi stod och frös utanför ridhuset i Karlshamn i februari.

- F*n, vad trist! svarade jag.

- Ska vi bojkotta DM och åka till Oxelösund istället? tyckte Maria.

- Ja, för sjutton! sa jag utan att tänka efter.

Sagt och gjort, i fredags lastade jag in fyra personer och fem hundar med packning i bilen och styrde kosan mot Oxelösund. Resan upp gick snabbt och lätt, och vi hittade en bra plats till tältet. Det omtalade snöslaskovädret lyste med sin frånvaro och man behövde inte ha jacka. Vi hittade vandrahemmet, checkade in och promenerade sedan tvärs över gatan för att äta lite grekiskt innan vi kröp till sängs. Gott och trevligt! Men när vi kom tillbaka kunde jag konstatera att jag glömt ljuset på bilen och att den med största sannolikhet inte skulle starta nästa morgon. Jag kunde inte vänta utan startade den och det fungerade bra.

In på rummet och plocka bort ganska många mattor, bädda och mata hund innan vi äntligen kunde gå och lägga oss.

Upp tidigt på morgonen och bilh*lvetet startar inte. Alla andra hade redan åkt och den enda som kunde hjälpa oss hade suttit ute i korridoren hela natten och surfat på nätet. Tur att hans svenska inte var allt för knagglig. Bilen startade snällt med hjälp av startkablar och en polsk Audi.

Jag släppte av de andra på tävlingsplatsen och körde sedan ett par mil för att säkert ladda upp batteriet inför hemfärden.

Fyra klasser stod på schemat och banorna var sådär. I första hoppklassen struntade Spice blankt i mig och diskade sig efter hinder 1. I första agilityklassen nollade vi. Banan var inte svårare än en klass 1 och det kändes som om vi segade oss runt. Spice hade definitivt tappat gasen. Mina vänner kunde inte alls förstå varför jag var missnöjd, de hade till och med kommenterat att Spice hade ovanligt bra fart. Döm av min förvåning när vi kom 4:a i klassen och tog årets första SM-pinne! 

Den andra hoppklassen var en riktig springbana vilket inte alls passar oss, men det räckte ändå till en 10:e plats och pinne nummer 2.

Lagom till small skulle banvandra blåste det upp riktigt ordentligt och häftiga kastvindar höll på att jämna alla tälten med marken. Hindren blåste omkull hela tiden och man var rädd att någon hund skulle skadas. Efter sex ekipage valde man att bryta för att se om vinden skulle mojna. Efter ett tag valde man att köra igen. Första ekipaget fick bryta eftersom hindren stod fel, och de fick omlopp senare. Man försökte köra fler ekipage innan man återigen bröt, osäkra på om tävlingen kunde fortsätta alls. Under tiden satt vi och höll i varsitt ben på tältet. Vinden mojnade lite och man man släppte på för ny banvandring i small med anledning av att hindren hade flyttat sig i blåsten. Och då började protesterna hagla in. De ekipage som redan sprungit fick inte köra den nya banan pga ett ekipage åkt hem. Mycket väsen och mer väntan blev det innan klassen till slut avslutades.

Den sista agilityklassen var tack och lov riktigt svår och jag satsade allt. Tyvärr missförstod Spice mig mycket märkligt på ett ställe och vi blev diskade. Hade vi bara tagit oss runt...

På kvällen åt vi på den grekiska resturangen igen innan vi stupade i säng.

På söndagen startade vi inte lika tidigt men i gengäld skulle vi städa rummen innan vi åkte, och packa in allting i bilen igen. Vädret var mycket bättre och solen sken även om det var kallt.

Första klassen var en riktig tunnelbana. Av 17 hinderpassager så var 8 passager tunnlar. Jag var återigen missnöjd med vår prestation trots att jag återigen fick beröm för hur bra Spice hade gått. Men så snabba var vi trots allt inte, så det blev ingen pinne.

När man sänkte till small så var det dags för nya protester. Hoppbanan var inte godkänd - i reglerna står det att det måste finnas med minst sju hopphinderspassager på en bana. Domaren hade tolkat det som att däcket och lången också var hopphinder. Hindren byttes ut för att få tyst och så tävlade vi lite till.

Den sista agilityklassen var lite mer teknisk och jättelång. En lång sväng mellan två tunnlar kostade mig tid, men för övrigt räckte det till ytterligare en 10:e plats och pinne nummer 3.

Jag är ändå nöjd med min helg trots att de individuella prestationerna känns sådär. Men tre pinnar är ju inte fy skam!

Idag har vi tävlat serietävling på Bialitt och jag sprang med både Skrutt och Spice. Förra gången fick jag klagomål på att banorna var alldeles för svåra så idag blev det bra klass 1. 700 meter långa och bara rakt fram. Nä, nu överdrev jag lite, men det kändes som 700 meter.

Spice är ju liksom Spice - (snabb), stabil och jätte, jättebra. Och Skrutt är som han är - snabb, ostabil och jätte, jättebra när han vill.

Målen för Skrutt var:

- att göra fina och stadiga kontaktfält

- att dra rakt fram utan att bli helt galen

- att göra bakombyten på hopphinder utan att flippa ur

- att ta säcken på första försöket

Kontaktfälten var jättefina och jag höll honom läääänge. Han drog rakt fram mestadels. Lite flängiga bakombyten ibland. OCH SÄCKEN TOG HAN UTAN ATT KRÅNGLA! Jag skriver det med stora bokstäver eftersom en sten föll från mitt bröst. Vilka problem jag haft med detta skithinder. Han är inte rädd för säcken, han tycker bara inte att det är värt besväret när det tar emot. Han kastar sig över den lika hysteriskt som alla andra hinder men sedan tar det stopp. Nu är förhoppningsvis debuten räddad.

Läste som hastigast på Agilitylistan att man tyckte att det kanske var dags att se över resultaträkningen för Årets Agilityhund. Kanske man skulle räkna SM-pinnar istället? Spice lyckades ju plocka ganska många förra säsongen, närmare bestämt 36 stycken. Jag är vansinnigt stolt över henne för det och det känns då efter tråkigt att läsa listan för Årets Agilityhund och konstatera att man "bara" blev 36:a.

Såhär ser i alla fall Topp 5 ut, SM-pinnar 2011.

1. Rickard Isoluoma & Lova 51 pinnar (small)

2. Sven Kalrsson & Flax 46 pinnar (large)

3. Jocke Tangfält & Amiga 39 pinnar (small)

4. Eva Leandersson & Maja 38 pinnar (small)

5. Paul Bjurehag & Axel 36 pinnar (large)

5. Linda Andkvist & Spice 36 pinnar (medium)

Känns helt OK tycker jag, om de vill börja räkna pinnar istället för poäng.