Om vårt galna liv i Dårpippiland

Senaste inläggen

Av Linda - Lördag 29 april 09:12

Förra helgen var första riktiga tävlingshelgen för året. Dubbla klass 2 båda dagarna med Steppa och Yippie på lördagen och bara Steppa på söndagen. Jag misstänkte att jag skulle vara helt slut i kroppen redan efter lördagen, så bara tanken på att springa ytterligare 8 lopp på söndagen gjorde att jag bara anmälde Steppa. Dessutom är det ju hon som behöver pinnar.

Lördagens väder lämnade en del övrigt att önska, kraftig vind med regnstänk och sol (då bränner man sig i ansiktet eftersom man inte har en tanke på solkräm i kylan) och våta tunga banor. Samtliga banor var 200 meter eller mer och sjuk långa i geggan. Enbart banvandringen gjorde en trött i benen.

Jag var verkligen inte i synk med mina hundar och de var inte det minsta i synk med mig. Förutom att Yippie vann den första klassen så fullföljde vi inte ett enda lopp. Hundarna kunde vare sig kontaktfält, slalom eller bakombyte. Hade det kännts bra ändå så hade jag mycket väl kunnat jobba vidare och tagit oss i mål men när hundarna är mer intresserade av att tramsa rundor och skälla så tänker jag inte springa långa banor så att lungorna blöder. Jag var rätt missnöjd när jag åkte hem.


På söndagen var vädret mycket bättre och jag fick chansen att dricka kaffe i vårsolen. Men sedan började det blåsa och blev kallare och kallare. Agilitybanorna var återigen sjukt långa och svåra på grund av farten medan hoppklasserna var mera lagom. Första agilityklassen vann vi, inte för att vi var bäst utan för att vi inte var sämst. Det var inget vackert lopp, även om det ser mycket bättre ut på filmen än vad det kändes. För efter balansen så tog mina ben slut. Mjölksyran tog överhanden och benen vägrade röra sig. Jag promenerade i mål. Kändes det som. Trots det så vann vi med en ynka sekund. Så där fick vi sista pinnen och Steppa ska starta klass 3 på nästa tävling. Inte för att vi på något sätt är redo utan för att jag är innerligt trött på klass 2. Jag gillar klass 3 mycket bättre och vi kan lika gärna träna där. För har vi turen på vår sida så kan det ju bli någon SM-pinne.


Även om vi inte lyckades i något av de övriga loppen så var känslan mycket bättre än på lördagen . Steppa var med mig på ett helt annat sätt och misstagen var mer ärliga. Tyvärr fick vi aldrig den där sista pinnen i hopp på grund av en idiotisk vägran, men tävlingarna jag anmält till fram över har både klass 2 och 3, så den där pinnen kommer väl.


 


ANNONS
Av Linda - Måndag 13 mars 10:09

I helgen var jag i Nutrolin Arena och tävlade klass 2 med Yippie och Steppa. Det blev en lång dag!

Jag och resesällskapet räknade med att träffas 11.30 som sedan genom beräkningar på liven blev flyttat till 12.30 När jag var framme på vår mötesplats så kastade jag en blick på telefonen och såg en inlägg från dagens domare att man fattat beslutet att klass 2 inte skulle starta förrän 15.15 Vi hade med andra ord väääldigt mycket tid att slå ihjäl. Parkeringen var dessutom full till bristningsgränsen så det var inte lönt att åka dit direkt och bara titta. Så vi passade på att käka lunch och shoppa i våra snygga outfits.


När tävlingen väl startade så tyckte jag att det rullade på men på något sätt så tog det ändå tid och vi kunde inte åka hem förrän efter 21.00 Men det var väl värt det eftersom både jag och resesällskapet tog två pinnar var.

I den inledande hoppklassen missade Yippie ett hinder som stod mitt framför näsan och gasade istället vidare till nästa. Steppa for in i fel tunnelingång och blev diskad även hon.

I agilityklass A startade vi med hopp och balans följt av sväng in i fel tunnelingång. Yippie sprang förbi hela balansen och fick dessutom tidsfel eftersom det tog tid att gå tillbaka. Steppa däremot skötte sig utmärkt och vann klassen med 4 sekunder.

I agilityklass B hade Yippie äntligen samlat ihop sig men ett missförstånd i en sväng kostade oss vinsten. Nu blev det istället en 3:e plats utan pinne eftersom så många strukit sig. Steppa däremot tappade huvudet fullkomligt och började med att missa kontaktfältet på bommen. Sedan fortsatte hon med att missa samma korta tunnel två gånger.


Summa sumarum är att Yippie inte går lika fort på tävling som på träning och att Steppa är MYCKET snabbare på tävling än på träning och att jag därför blir stressad och osynkad. Men nu fattas vi bara en pinne i varje klass för att flytta upp och jag tänker att vi ska hinna springa lite mer klass 2 innan det är dags.


ANNONS
Av Linda - Söndag 12 feb 18:22

När klockan ringer 4.20 är man inte kaxig. Jag har längtat efter att få tävla i flera veckor men så dags på dagen har jag glömt det. Hade det inte varit för att jag skulle vara chaufför så hade jag nog stannat hemma. Väl i bilen var det inga problem, tiden går fort när man kör. Vi kom fram i god tid och hann installera oss och rasta innan tävlingen började.


Jag hade med mig Steppa och Yippie. Egentligen är ju Yippie klar för klass 3 men eftersom hon inte ska starta förrän i nya kvalperioden så tänkte jag att vi kan träningstävla under tiden och kanske ta diplomen i klass 2. Yippie gillar inte att tävla inomhus. Fast att hon var felfri i båda loppen med bra placeringar så var det inga bra lopp. Agilityloppet hade hon kunnat vinna om hon gjort som hon blev tillsagd. I hoppklassen hade vi inte haft någon chans på vinst men en mycke bättre tid hade vi kunnat få. Det är i svängarna det brister, hon hoppar hindret akt på och springer skällande rakt ut i ingenstans innan hon kommer tillbaka till mig. När vi tränade i måndags så använde jag arga och hårda rösten efter att hon tramsat rundor och gjort som hon själv tyckte, och då gick hon som på räls. Jag har aldrig sett henne svänga på det viset! Men nu funkade det inte.

Galet nog så lyckades jag springa med hundarna på exakt samma tid.


Steppa däremot svängde väldigt fint i hoppklassen. På ett ställe stannade hon dock och skulle bita mig och där förlorade vi tid. Farten var inte alls som i Kinnared i januari. Denna gången var det i ridhus och banorna var inte alls springiga, på träning springer hon inte om inte jag springer. Så frågan är om det var underlaget eller själva banan som var problemet. Nästa tävling blir på konstgräs.

I agilityklassen kom vi bara till hinder nummer 2. Starten gick längs med läktaren och hon tyckte att det var jobbigt med folk hängande över sig och jag hade svårt att få henne att sitta kvar. Yippie hörde mig och satte igång att skälla och då blev det ännu svårare. Alltså släppte jag henne för tidigt och hon drog snett av balansen som var hinder två och gick direkt på hinder 5. När jag tog tillbaka henne var hon helt uppskruvad och jag kände att det var bättre att bara bära ut henne än att låta henne flänga omkring och vråla.


17 timmar senare rullade vi in i Klippan igen, några erfarenheter rikare.




Av Linda - Söndag 29 jan 12:48

Fredag kväll. Alla människor trängs på ICA för att handla till fredagsmyset för att sedan krypa upp i soffan framför TV:n. Mitt fredagsmys bestod i att sätta mig i en bil utan värme och sedan tillbringa 1,5 timme med att springa fram och tillbaka längs med en balansbom. 11.000 steg. 6 hundar.


Kvällens huvudpersoner vad Steppa och Yippie. Sväng efter kontaktfält stod på schemat. Mjuka svänga fungerar faktiskt bra. Byte efter kontaktfältet går bra. 100% träff. Båda hundarna är jämna.

Snäv sväg efter kontaktfältet. Not so much!


Det är en utmaning att köra två hundar som är så olika varandra. Det är första gången jag råkar ut för det. Alla mina hundar har varit stöpta i samma form. Men inte dessa två.

Yippie kör på högsta växel tills det inte går längre. Gasar iväg i den linje jag gett henne och någonstans på vägen tappar hon hjärnan och avslutar helt åt pepparn. Struntar fullkomligt i att jag ber henne avsluta på mitt sätt.

Steppa är så misstänksam och kör med handbromsen i. Vad ska matte hitta på nu? Tänker hon tvinga mig att göra något jag inte har lust med? Tänker efter vad det är jag vill att hon ska göra. Är nogrann.


Här kommer två filmer som demontrerar fenomenet.



Av Linda - Söndag 15 jan 22:28

Knäppa-Steppa. Den knasiga lilla hunden med så många bestämda idèer. Som vill ha det på sitt sätt. Vartannat träningspass sliter jag mitt hår och vartannat får jag gläderysningar. Saker jag trodde hon kunde fungerar inte och saker jag inte har lärt henne sitter som en smäck.

I klass 1 har jag tyckt att hon haft mycket högre fart på tävling än på träning, kanske för att jag snarare tränar svårare än klass 1 och därmed inte rör mig riktigt lika mycket. Idag har hon gått som ett skållat troll och jag har verkligen fått springa för att hinna med. Därför är timingen lite si och så, jag vet liksom inte riktigt var jag har henne.

Men jag kan inte annat än vara nöjd med tre felfria lopp av fyra möjliga. Disken i sista loppet får vi nog ta på oss båda två. Hon var lite trött och lyssnade inte och jag kom både för långt fram och var sen i signalen. Så Steppa seglade iväg och tog ett annat hinder bakom ryggen på mig. Men hon har varit så rolig att springa med och jag har fått höra så fina saker om min knäppa lilla hund. Nu tränar vi vidare och laddar om några veckor innan det är dags för Linköping i februari.

Av Linda - 31 december 2016 13:12

2016 är slut om några timmar och ingen är gladare än jag att detta skitår är till ända. Jag vågar inte hoppas på att 2017 blir jättemycket bättre men jag går i alla fall in i det med öppna ögon och faktiskt en del tillförsikt.

2016 är året jag lärde mig den hårda vägen att inget vara för evigt och jag lärde mig en hel del om mina medmänniskor. Jag har också lärt mig att ingen kan göra allt men att alla kan göra något och ibland är ett vänligt ord, ett leende eller en kram det bästa man kan ge. Jag har mötts av mycket sådant under hösten och jag är så tacksam över att en del saker har fått vara precis som vanligt, att kunna släppa tråkigheterna och bara vara. Jag är tacksam över att det finns människor som kan skilja på sak och person.

Jag har vid 40 års ålder kommit till insikt i att jag är omtyckt och älskad av många fler människor än jag trodde vara möjligt. Jag är ju bara jag, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag är djupt tacksam över alla som backat upp mig och jag ser mig själv och mina medmänniskor med nya ögon.


”Var stark, få dem att undra hur du fortfarande kan le”

Jag har haft många tråkigheter i mitt liv och jag har rest mig varenda gång. Omedvetet har detta lärt mig att hitta ljusglimtar i de mest omöjliga situationer. När jag var yngre var det musiken och hästarna och som vuxen hundarna och agility. Att få förlora sig i något är fantastiskt oavsett om man mår bra eller dåligt. För mig finns ljusglimtarna i ett bra träningspass där vi gett allt eller en bra kurs där mina elever går hem glada och starka.

Det är många som undrat hur jag har kunnat le denna höst men jag vet att det beror på agilityn, hundarna och alla fantastiska människor jag kommer i kontakt med dagligen.


Tävlingsmässigt har det inte heller vart ett bra år. Skrutt har förvisso kvalat till SM och Spice var på god väg men hon får kämpa en del med höjden nu på äldre dagar. Skrutt hamnade riktigt långt ner på Årets Agilityhund, långt ifrån topp 10 som var mitt mål.

Myzzli och Yippie har inte gjort speciellt bra ifrån sig, Yippie hämtade in en del på årets sista tävlingar när jag tävlade med henne, hon tog tre pinnar och äntligen får flytta upp i klass 3.

Efter att ha slitits mellan hopp och förtvivlan fick Steppa slutligen debutera, två dagar efter mitt livs största chock. Det blev två disk men vi genomförde i alla fall våra starter. Efter det har det rullat på och hon har tagit sin första titel AGDH 1 och ska debutera i klass 2 om några veckor. Hon är en hund som går mycket fortare på tävling än på träning, hon är också mycket självsäkrare på tävling, och det är en utmaning att köra henne.


För er som är intresserade så kommer här lite nördig statistik:


YIPPIE

Antal starter:                               47

Felfria:                                       10         
21%

I mål:                                         23       
   49%

Pinne:                                         5           11%



STEPPA

Antal starter:                               25

Felfria:                                        9         
     36%

I mål:                                         19             76%

Pinne:                                         9              36%


SKRUTT

Antal starter:                               53

Felfria:                                        18        
      34%

I mål:                                         29       
       55%

Pinne:                                         13       
       25%


SPICE

Antal starter:                                37

Felfria:                                         13              35%

I mål:                                           29     
         78%

Pinne:                                          4       
         11%


MYZZLI

Antal starter:                                 31

Felfria:                                          3                 10%

I mål:                                           20     
           65%

Pinne:                                             0                  0%


Vad händer 2017?

Ja, det får tiden utvisa. Det kommer att bli mycket kurser och inte så många tävlingar. Under början av året kommer det att bli någon enstaka för att hålla igång och förhoppningsvis lite fler när nya kvalperioden börjar. De tävlingar vi startar kommer att vara extremt viktiga att lyckas på och sådan press har jag inte upplevt sedan jag började tävla och inte hade möjlighet att åka så ofta. Jag tycker det ska bli spännande och lite peppande, de senaste åren har jag varit lite slö och slapp när jag har tävlat. Det är en ny tävling nästa helg, liksom.

Jag har valt att inte åka till SM i Östersund och jag är nöjd med mitt beslut. Men jag är hemskt revanschlysten! Drömmålet är att stå på startlinjen på nästa SM med Skrutt, Yippie och Steppa både individuellt och lag, samt förhoppningsvis även kvala till WAO. Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna!


 

   

 


 

 

 


       


 

Av Linda - 26 december 2016 17:09

Det har varit en lugn jul i Dårpippiland. Skolan slutade sent i år, den 22 december, så det hann aldrig bli någon jullovsfeeling. Lillejulafton jobbade jag för första gången sedan jag färdig fritidspedagog så husse fick åka på julfirande själv. Julafton firade vi med min familj efter att först ha tillbringat några timmar på agilitybanan. Vi har tagit oss ur vintervilan så smått och har börjat köra igång hundarna inför nästa säsong. Antalet tävlingar lär inte bli många så det gäller att vara väl förberedd och prestera. Steppa ska debutera i klass 2 i mitten av januari men Yippie får nog vänta med sin klass 3-debut tills nästa kvalperiod börjar. Vi har en del att jobba på! Bjuder på en lite suddig film från julaftonens träningspass.



För övrigt har vi tagit det väldigt lugnt. På juldagen drog vi iväg på mellandagsrean, vilket inte hade kommit igång på Väla som höll stängt hela dagen. Men vi fick i alla fall äntligen köpt en nya skrivare! Den gamla gav upp under hösten och det har varit spännande att läsa banskisser i mörkret när det fattats både hinder och numrering - lite gissa, bygg och spring över det hela.

I dag på annandagen åkte vi till Väla för att jag skulle göra av med lite mer födelsedagspengar. Jag krymper sakta men säkert och mina vardagsbyxor hänger lite på halv stång. En av fördelarna med att tvingas handla på Zizi är att personalen är så otroligt kunnig och respekterar ens prova-byxor-fobi. De vet vad man ska ha på sig och varför, och så trollar de fram x antal modeller som allihopa passar. Visst kostar det lite mer än på Lindex och Kappahl, men hitills har jag inte lyckats slita ut ett enda par byxor köpta på Zizi eftersom brallorna helt enkelt är sydda för figurer som min. Att man dessutom får 50% rabatt och fått presentkort i födelsedagspresent gör ju inte heller ont.

Nu på eftermiddagen har jag faktiskt suttit några timmar i min fåtölj och läst en bok. Det ni!


Årets julgran

                     

Av Linda - 6 november 2016 17:44

 

 

 

   

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se