Om vårt galna liv i Dårpippiland

Senaste inläggen

Av Linda - 29 september 2015 21:37

Efter nervös väntan så kom det, beskedet att Spice värden vara nere på 0 och att hon fick sätta igång att träna. Att hon var en mycket lycklig hund den kvällen behöver jag kanske inte skriva, och hon var mycket missnöjd när jag tyckte att det räckte efter två varv på banan. Hon fick träna lite varje dag hela veckan och hon kändes stark och frisk, inte så uthållig dock men tillräckligt för att få tävla i Jönköping på lördagen. Hon var så glad!! En del tror att hundar inte förstår, men jag är övertygad om att hon visste redan när vi åkte på fredag kväll att hon skulle få springa på lördagen.


Vi stannade till på klubben i mörkret för att sätta upp tältet i leran och kraschlandade sedan på Scandic för att sedan äta frukost innan fan fått skorna på sig. Givetvis var frukostbuffèn den bästa jag sett på mycket, mycket länge – bara för att vi inte hade tid att sitta ner och njuta av den.


Fyra klasser i leran, två hoppinnar som behövde plockas. Spice nollade alla sina lopp och placerade sig topp 20 i stora klasser. Tyvärr blev det bara pinnar i agilityklasserna och inte i hopp. Skrutt lyckades placera sig på 8:e plats i första klassen, diska sig i en agilityklass för att jag inte hann med, få 10 fel i den andra agilityklassen och diska sig i sista hoppklassen för att mina fötter löpte iväg med mig. Oj, vad irriterad jag blev då!




På söndagen var jag och hundarna i Halland för att vara med på sheltiepromenaden vid Lagaoset. Det är en särdeles vacker plats och det underbara vädret gjorde det ännu mera njutbart. Min hundar var mycket lyckliga över att få springa på stranden. En del tittade lite snett på mina skrikande hundar och tyckte nog att de var ganska jobbiga. Men jag älskar att se dem lyckliga och njuta av livet.


   

ANNONS
Av Linda - 19 september 2015 17:32

Jösses, vad det är kul att träna unghund! Det är svettigt, slitsamt, hysteriskt, blodigt, tårfyllt och jobbigt men samtidigt så himla, himla kul.

Baby Basic är den i särklass roligaste kursen att hålla eftersom det inte finns någon plan. För man vet aldrig var man hamnar när man tränar unghund. Det viktigaste är att ha ett mål och sedan får vägen dit bli som den blir. Och det får ta den tid det tar.


Träningen med den egna unghunden är verkligen berg och dalbana. Vartannat tillfälle kanon och vartannat kalkon. Idag var det mest kalkon.

Det vi jobbar med just nu är inlärning av alla byten (bakombyte är jättesvårt!), följa linjen, springa på själv i linjen, tunnelsug, fart och lite, lite startträning. Egentligen tycker jag inte att hon har tillräckligt tryck för att börja jobba med starter ännu, men hur det än är så är hon snabbare än mig i startögonblicket. Så att starta samtidigt är inte att tala om!


För första gången i mitt liv så har jag en hund som är höjdrädd. Steppa kan fortfarande inte hoppa upp i vare sig soffan eller sängen och gå upp på balansen och vända går bara inte. Höjdrädd är nog egentligen fel ord, för rädd är hon inte. Så det vi hittills har gjort är att jag lyft upp henne på balansen och så har hon fått tagit de sista stegen ner själv och så har vi ätit godis. That’s it!

Men jag tänker att det kommer tids nog om vi jobbar på det. Vi har förresten så mycket annat att pyssla med. Bakombyten till exempel.


ANNONS
Av Linda - 14 september 2015 20:50

Tiden rusar vidare i ett evigt ekorrhjul och jag finner det rysligt svårt att hoppa av. Tänk om man hade möjlighet att göra precis vad man ville här i livet? Medan jag funderar på vad jag vill göra med mitt liv så tävlar jag lite agility och ställer ut lite.


Förra helgen var jag i Hässleholm och ställde ut Spice och Steppa. Steppa bler BIR-valp och sedan BIG 4. Spice blev BIR-veteran, BIR och BIG-4 och BIS 2-veteran. Spice skötte sig som vanligt exemplariskt men Steppa var busigare än förra gången, så vi får träna mera. Vädret var ingen höjdare och jag funderade flera gånger på att åka hem. Men jag härdade ut för att vara med i finalerna.


 

Medan jag ställde ut så tävlade husse i Malmö, debut i klass 2. De diskade sig i alla fyra klasserna men fick massor med sig hem att träna på.

Alla agilityvalparna ur Frosty- och Spice-kullarna har nu debuterat och flera har tagit pinne. Så himla kul att följa Stormstjärnorna på banorna!


I helgen har vi varit upptagna med Eslöv Dogshow. Husse slog på stort och körde på två banor med dubbla klasser både lördag och söndag. Skrutt gjorde flera bra stolpe-ut-lopp men i sista loppet fick vi till det och vann. Loppet finns tyvärr inte på film men det var så bra att den portugisiske domaren kom fram och sa mycket trevliga saker om mitt sätt att köra hund.

På söndagen tävlade vi enbart lag, fortfarande på tre hundar. De två första loppen blev vi diskade i men det tredje vann vi och blev därmed klara för SM 2016!

Banorna var långa och långt svårare än vad vi är vana vid, mer klass 3 än klass 2. I sista loppet ville Andreas bara starta med en hund eftersom han har problem med skador. Så vi lånade ut hans ena hund till en klubbkompis. Zippy fick 5 fel, Skrutt fick 10 fel och Trolle med sin låneförare fick 5 fel. Tyvärr blev de diskade på sista hindret efter en mycket stark insats. Det visade sig att vi hade vunnit klassen om bara Trolle tagit sig imål. Så kan det gå! Och vad gör det om hundra år, när vi får tävla SM 2016?


 

Av Linda - 1 september 2015 22:12

Ja, som vanligt har vi fullt upp. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. Nu har jag varit på nya jobbet ett år och det är kul att få börja från början igen fast med mer erfarenhet. Husse blev arbetslös innan semestern men hade en sådan rasande tur att han fick nytt jobb direkt. Alla kurserna har startat och det är fler än någonsin som vill går kurs för oss och flera helgkurser är under planering. Jättekul!


Lite tävlingar har det blivit och Skrutt är klar för SM. Laget har bara en pinne kvar upptäckte vi, och den försökte vi ta i helgen. Men på bara tre hundar är det svårt eftersom alla måste ta sig runt. Tyvärr gjorde vi inte det förrän i sista klassen, men då fick vi stryk med tre sekunder och man behövde vinna för att få pinne.

Spice måste tyvärr vila eftersom hon drabbats av hjärtmuskelinflammation. Hon hade ganska vaga symptom men något sa mig att allt inte stod rätt till, bland annat hennes rivningar, sämre tider samt det faktum att hon fattas flera pinnar. För övrigt har hon inte visat något och hade det inte varit för att vi tränar och tävlar aktivt så hade jag nog inte märkt något. Det sista som fick mig att verkligen undra var en stark häst lukt. Först från munnen men sedan också ur huden. Varför, verkar inte veterinären vara intresserad av, men jag fick i alla fall en diagnos. Värdet i sig förtäljer inte om infektionen är på tillbakagång eller på väg att förvärras. Därför vilar hon nu och så ska nya prover tas om några veckor, och då vet vi. Om värdet är noll så kan vi tuta och köra igen. Jag har rysligt dåligt samvete över att jag ”tvingat” henne att tävla hela långa och varma sommaren. Nu i efterhand så misstänker jag att hon varit dålig ett tag. Men hon har taggat igång bredvid banan och kastat sig ur buren precis som vanligt. Min enda tröst är att jag varit för varm och lat för att cykelträna henne, min första plan i tron om att hon hade sämre kondis än jag trodde.


Steppa däremot är däremot pigg som en nötskrika trots allt skit hon stoppar i sig, och är i full gång med träningen. Hon har tränat aktivt ungefär en månad nu och det går hela tiden framåt. Hon har ett bra driv och är redan ganska duktig på att läsa linjer. Just nu jobbar vi med tunnelsug, linjer och linjer genom hinderstöd. På filmen är hon ganska trött eftersom det var en väldigt varm dag.



Yippie har tävlat en hel massa och med stor framgång. Hon går bara bättre och bättre och har nu diplom i både hopp och agility. På lördag springer hon sina sista klass 1-lopp och på söndag är det debut i klass 2. På träning har jag börjat drilla henne lite i klass 3-svårigheter, för jag tror inte att det dröjer länge förrän hon är där. Vi får väl se om jag har rätt eller fel.





Medan husse och Yippie har varit på sina äventyr så har Steppa, Spice och jag varit på våra. I söndags var vi i Örkelljunga på utställning. Det var dags för Steppa att göra debut och jag skäms för att erkänna att jag aldrig gått in i ringen med en sämre tränad hund. Hon hade aldrig haft på sig utställningskoppel, inte provat att springa vänstervarv, inte tränat på att bli uppställd och knappt bordstränad. Men hon uppförde sig precis så bra man kan kräva av en valp på 6 månader. Resultat? BIR och BIG-1. I finalen blev hon tyvärr oplacerad.

Spice skötte sig såklart utmärkt och blev först BIR och sedan BIS 2 VETERAN. På söndag är det dags igen!


 

Av Linda - 8 augusti 2015 21:10

Sista helgen på semestern tillbringade vi på Ystad BK precis som vi brukar. Vi drar dit husvagnen och äter kräftor på lördagkvällen med alla som vill vara med.


Båda dagarna började med lagklass. Vi behövde får med oss minst en pinne. Banorna var svåra för att vara lagbanor och Skrutt diskade sig i hoppklassen. Många lag var anmälda så vi var inte piskade att vinna för att få pinne. Vår insats räckte till en 2:a plats på lördagen och vinst på söndagen. Så nu spelar det ingen roll i vilken klass vi tar pinne på kommande tävlingar, det räcker att vi tar två till.


Yippie fortsatte att briljera. I hoppklassen gjorde hon en utflykt innan slalom som vi skyllde på att hon såg mig. Men när vi tittar på filmen så kan vi konstatera att hon inte ser slalom och får syn på mig först när husse kallar henne tillbaka. Det räckte i alla fall till pinne och diplom i hoppklass 1. I agilityklassen fick jag hålla mig borta och inte förrän jag tittade på liveresultatet så såg jag att Yippie ledde. Hon vann klassen och tog sin tredje pinne i agility 1. Hon och husse börjar bli ganska samkörda men de ska ändå fortsätta i klass 1 ett tag till. Slalom och balansbom behöve mer arbete innan de är klara för klass 2.


Myzzli nollade ett lopp och tog en SM-pinne. Men det höll på att gå helt åt fanders när husse ine kan se skillnad på balansbom och tunnel. Först skulle man ta en tunnel under balansuppfarten, sedan ett hopphinder och sist balansen. Husse tjatar fel hindernamn och inte förrän i sista stund ändrar han sig och Myzzli kan kliva upp på balansbommen. Stackars Myzzli!


Lustigt nog var agilityklass min grejj hela helgen. Skrutt nollade samtliga agilityklasser (ett lag och två individuella) och blev därmed klar för SM. Den ena bommen var på tok för långsam, men jag fastnade bakom nämnda tunnel och hade inte ork att hjälpa honom. Även Spice nollade sina agilityklasser men hamnade precis utanför pinnplats igen. Hoppklasserna var ruskigt svåra (för mig) och den sista missbedömde jag helt. Spice redde dock ut den med något ynkligt litet tidsfel. Det var väl som kompensation för att hon diskade sig i lördagens hoppklass. På hinder nummer 2. En rund tunnel.


Nu har jag jobbat en vecka och jag unnar mig en tävlingsfri helg i ensamhet. Husse är i Lillehammer och dömer och jag kan göra precis vad jag vill. På måndag börjar höstens kurser och till helgen åker vi först till Nässjö och sedan till Öland.








Av Linda - 28 juli 2015 21:15

Semestern har verkligen gått ovanligt fort i år. Ändå har vi inte haft mer eller mindre att göra än andra år. Nu är jag inne på min sista vecka och jag har ganska rejäl ångest över att börja jobba på måndag. Augusti och september är alltid jobbiga månader i min bransch och man börjar ganska snart längta efter semester igen.

Vädret har varit milt sagt varierat. Stekande sol så fort jag varit upptagen med att tävla eller instruera och kallt och regnigt de dagar jag har haft tid att sola. Jag tillhör inte den kategorin som strosar runt på tävlingsplatsen i min bikini och i år har det fått till följd att de exponerade partierna är RIKTIGT solbrända och de som hålls dolda är riktigt, riktigt VITA.


Veckan som gått har vi tillbringat i vackra Dalarna. Wasahoppet fanns egentligen inte med på vår ursprungliga planering, men när husse blev tillfrågad att döma så gick det inte att motstå möjligheten att få tävla 5 dagar på samma ställe. Något lopp skulle husse springa själv men med fyra anmälda hundar så skulle det innebära upp till 9 lopp om dagen för min del.


Vi valde att åka en dag tidigare för att faktiskt hinna se lite utöver tävlingsplatsen. På vägen stannade vi till hos en uppfödarkollega som vi haft en stående fikainbjudan hos. Tänk att det äntligen blev av! Hundarna fick springa i trädgården medan vi fikade. Två timmar går alldeles för fort och vi var tvungna att skynda oss för att checka in på hotellet. Tänk om husse hade kört hund lika aggressivt som han kör bil, då hade de andra smallförarna fått se upp! Vi kom fram i ett stycke och kvällsmaten intogs på Sibylla i det vackra vädret.

Hundarna gillar att bo på hotell att uppför sig trevligt. Rummet var ganska stort och det var tur eftersom det blir ganska trångt med alla väskor och sex hundar på ett rum. Steppa har hittills bara bott på hotell två gånger men fattar redan hur det funkar. Hemma behöver vi aldrig gå ut med henne på natten men då rastar vi också mycket senare. Men precis som sin kloka farmorsmor så löser hon eventuella toaproblem genom att kissa på golvbrunnen i duschen och sedan snällt gå och lägga sig igen.


Tisdagen ägnades åt att turista. Vi började i Falu gruva och även om vi inte gick ner i själva gruvan så fanns det mycket att titta på ändå. Förutom museum och kvarlevor från gruvtiden så fanns det såklart hantverk och butiker. Mest spännande var utställningen om gruvsjukstugan som så småningom kom att bli Länssjukhuset, och alla tankar man hade kring sjukdom, död och barnafödande på den tiden. Jag är väldigt glad att jag lever på 2000-talet, även om sjukvård och äldreomsorg lämnar en del att önska.

Efter gruvan åkte vi till Mockfjärd och Dalecarlia Choklates. Där säljs nämligen världens godaste dalahästar av choklad. Det finns även ett bränneri i samma lokal där man bland annat bränner Valkyria Absinthe, Sveriges enda absint. Min svägerskas sambo känner familjen väldigt väl och svägerskan hade ordnat så vi fick besöka dem. Spännande och lärorikt, kul att få prata med en annan småföretagare och jämföra erfarenheter.

Tiden rusar när man har trevligt och det var dags för oss att åka till tävlingsplatsen och sätta upp tältet. Eftersom jag ensam skulle hålla ordning på tre banor och fyra hundar så kändes det viktigt att sitta bra så att man ser och hör allt. Jag hade tur att få en riktigt bra tältplats.

Shopping på Kupolen var dagens sista punkt. Men första var vi tvungna att ta en fika, för lunch hade vi inte hunnit med.

Efter kvällsrastning middag på hotellet och mys i sängen framför TV:n så somnade vi gott med vetskapen om att det inte var banvandring förrän 10.00


   


Jag tänker inte referera lopp för lopp, inte ens dag för dag. Men jag kan säga att jag har haft en GRYM vecka. Det var längesedan jag körde hund med sådant självförtroende och glädje som jag gjort under dessa dagar.

Första dagen var bara Yippies, fyra lopp sprang vi och vi nollade tre och tog tre pinnar. Då tänker man ju att det inte kan bli bättre, men bara för det så började vi nästa dag med att nolla ytterligare två lopp och ta två pinnar till. Nu kan hon flytta upp i hopp 2 och behöver bara en pinne till i agility. Men det dröjer ett tag innan hon får flytta upp. För det finns mycket fart kvar som inte visar sig på banan. Slalom är ranglig och osäker och balansbommen har hon ingen fart på. Varför är oklart eftersom det inte är några problem på träning. Hon och husse behöver bli ett team och husse måste lära sig att bli offensiv och lyhörd. Så de ska tävla töntligan ett tag till.


 


Medan klass 1-banorna var bra och alldeles lagom så var klass 3-banorna en salig blandning. Man kan väl generellt säga så att banorna speglade domarnas egna erfarenheter. Jag gillar banor med mycket handling på bra linjer där man kan välja alternativ, inte banor där man bara ska springa och snabbaste ekipaget vinner. Det är ingen sport tycker jag. Då kan vi skippa hundarna och ägna os åt slätlöpning eller något. Eller nja, kanske inte jag.


Spice tuffade på i jämt tempo och var felfri i alla lopp utom ett där hon missförstod mig totalt. Men hennes tider har inte räckt till även om det blivit högre placeringar på de kluriga banorna. I sista klassen slog hon dock till med en 5:e plats och SM-pinne. I dånande åska och hällande regn! Hon knep även en pinne tidigare under veckan, en hårresande historia där sista ekipaget skulle avgöra vår pinnes vara eller icke vara.


Skrutt har varit väldigt ojämn resultatmässigt. På banan har vi känts mer synkade än på länge och han är alltid ett nöje att springa med. Utom i agilityklasserna då. Denna förbannade balansbom! Om han inte missar kontaktfältet så kommer vi inte ens fram till bommen utan diskar oss innan. Och skulle vi råka träffa kontaktfältet så diskar vi oss på något onödigt efteråt. Det är verkligen ett deprimerande problem, den där bommen, när han gör den så fint på träning.


Men eftersom han lyckades så bra i hoppklasserna så fick han ihop tillräckligt mycket poäng för att få vara med i finalen. Och det fick Spice med eftersom några gav upp sin plats och åkte hem på grund av vädret. Det slutade med att även Myzzli fick en plats. Både husse och jag gjorde flera felfria lopp med Myzzli som gav poäng till cupen.


Finalen avgjordes i en agilityklass 2 eftersom några klass 2-ekipage och kvalat in. Banan var rolig och faktiskt svårare än några av klass 3-banorna jag sprang under veckan…

Skrutt startade som nummer 2 och vi gjorde vårt sämsta lopp på hela veckan. Trots det kom vi i mål felfria på en hyfsad tid. Flera ekipage körde bort sig och det slutade med att vi knep en 3:e plats. Spice var också felfri och jag tror att hon blev 4:a eller 5:a, har inte sett någon resultatlista så jag vet inte säkert.


Det absolut värsta med en trevlig tävlingsresa är att man ska packa ihop och sedan packa upp när man kommer hem. Tvättmaskinen har gått varm och tältet står på tork i carporten. På fredag är det dags att packa igen och dra på en sista sväng för den här semestern. Som traditionen bjuder så åker vi till Ystad och campar på klubben. På lördag är det kräftskiva utanför vår husvagn för den som känner sig sugen. Skål!











Fler klipp från veckan finns på vår YouTube-kanal.

 



Av Linda - 18 juli 2015 14:29

Har äntligen tagit mig i kragen och stylat Skrutt och Steppa så att jag kunde fotografera dem. Skrutt för att han behöver nya bilder som ska läggas ut på Avelspoolen och Steppa för att jag inte har så mycket bilder på henne. Hon är just nu i garderobsåldern, men resultatet blev ändå inte så illa som jag förväntade mig.


         

Av Linda - 13 juli 2015 11:15

Tidigt i lördags proppade vi bilen full med folk och fä och styrde kosan mot Karlskrona för en liten tävling. Skönt att vara färdiga till lunch i det fina vädret, men bara för att vi kunde så stannade vi kvar och fikade och pratade.


Förr kunde jag känna mig besegrad redan på banvandringen beroende på hur den var byggd. Jag var pinsamt medveten om att finns många saker min stora hydda inte klarar av att göra. Springa fort är en av dem. Jag är fortfarande inte bra på att springa men jag har lärt mig att jag är väldigt bra på en massa andra saker och tränar mina hundar efter det. Numera tycker jag aldrig att någon bana är för svår, möjligtvis vissa passager, och då mest därför tt vi inte tränat på just dessa på sistone.


Men i lördags drabbades jag av den där känslan igen. Banan var verkligen inget jag gillar. Och ingen lyckades sådär superbra så håren ställer sig på armarna. Men jag är inte den som ger mig. Så jag satsade. Spice rev ett hinder igen och då var vi borta. Skrutt missade slalomingången och då orkade jag inte anstränga mig mer utan testade lite saker. 10 fel tror jag vi fick ihop.


Om jag tyckte illa omhoppklassen så var det inget mot vad jag tyckte om agilityklassen. Inte blev det bättre av att small och large inte klarat den något vidare. Men agilitypinnar behöver båda hundarna, så det var bara att göra sitt bästa.

Spice stratade först och blev diskad på grund av tre vägringar. Två av dem fick hon i en dold tunnelingång där hon förökte gå in från sidan och krockade med sandsäcken. Och så missade hon ett hinder. Skrutts lopp var inte vackert men vi kämpade oss i mål tack vare en massiv hejjaklack. Tack för stödet! Utan den hade jag gett upp efter A-hindret. Och sedan igen efter balansen. Och gungan. banan var verkligen jättelång och man fick springa hela tiden, min akilleshäl. Men på något märkligt vis så klarade vi oss runt utan fel och VANN! Ja, vad ska man säga, undrens tid är inte förbi. Speciellt nöjd är jag med sekvensen efter slalom. Kolla in svängen från A-hindret till dold tunnel och ut ur tunnel. Det kallar jag snävt!


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se